Vad är skillnaden mellan Herren och Gud?

Det stämmer inte, om man är polyteist så tillber man många gudar med t.ex. olika offer.
Men judarna fick endast tillbe en gud, bibelns gud, och därför var dom monoteister.

Gud erkände att det existerade många gudar, det var därför han sade:

"Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem." (2 Mose 20:2-5 Bibel2000)

Men dom är ingenting i kraft i jämförelse med skaparen:

"Jag vet att Herren är stor, vår härskare är större än alla gudar." (Ps 135:5 Bibel2000)

Fast det handlar inte om "tro", judarna fick inte tillbe andra gudar, även om dom trodde att andra gudar existerade:

"Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem." (2 Mose 20:2-5 Bibel2000)

Gud erkände ju att andra gudar existerade, så det var inte fel av judarna att tro att andra gudar existerade, det som var fel var att tillbe dessa gudar genom att t.ex. göra en bildstod eller en avbild:

"Jag är Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret. Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig. Du skall inte göra dig någon bildstod eller avbild av någonting uppe i himlen eller nere på jorden eller i vattnet under jorden. Du skall inte tillbe dem eller tjäna dem." (2 Mose 20:2-5 Bibel2000)

Även kristna erkände att det existerade andra gudar, men dom gudarna var ingenting i jämförelse med skaparen av allting:

"det finns ju många gudar och många herrar – så har vi bara en Gud, fadern " (1 Kor 8:5,6 Bibel2000)

Alltså att dom tillbad endast Fadern. Kristna var inte polyteister även om dom trodde att det existerade andra gudar.

Man är polyteist om man tror att det existerar flera gudar än en.

Sanna monoteister förnekar andras gudars existens.

När dessa texter skrevs så var judarna monolatrister, dvs att de enbart dyrkade en gud, men också trodde att andra gudar existerade, fast inte var värda att dyrka.

3000-2500 år sen var en övergångsperiod från monolatrism till sann monoteism. De senaste 2500 åren så har det inte existerat judar, som tror att andra gudar existerar.
Jahve är den enda guden som finns för dem.

Att "inte ha andra gudar" kan tolkas på två helt olika sätt.

"Du ska inte dyrka andra gudar". Förmodligen den ursprungliga monolatristiska innebörden. Erkänner att andra gudar existerar.

Eller "du ska inte tro att andra gudar existerar". En senare monoteistisk efterkonstruktion av innebörden. Förnekar att andra gudar existerar.

Det är väl rätt enkelt som jag ser det, en vanlig XOR-relation: antingen är Gud och Jesus identiska, eller icke! (och endera eller båda kan fortfarande vara icke-existerande!)

Om Gud och Jesus är desamma, varför har de olika namn? Och, varför skulle Jesus ha bett till Gud ("Eloi, eloi, lema sabachtani?") där han hängde på korset?

Om Gud och Jesus är två olika entiteter, varför låtsas som de vore bara en?

Jag håller med om att Johannes 17:3 tydligt kallar Fadern ”den ende sanne Guden”. Jag accepterar också att Jesus säger ”Fadern är större än jag” och kallar Fadern ”min Gud”. Treenighetsläran säger inte att Fadern och Sonen är samma person eller att Sonen inte står i lydnad och relation till Fadern.

Men samma Johannesevangelium säger också att Ordet var Gud, att allt blev till genom honom, att Sonen ska äras såsom Fadern äras och att Tomas säger direkt till Jesus: ”Min Herre och min Gud.” Johannes 20 innehåller alltså både Jesu ord ”min Gud” och Tomas ord till Jesus ”min Gud”. En tolkning måste kunna rymma båda.

Att Jesus skulle kallas ”en gud” bara på samma sätt som mänskliga domare passar enligt mig dåligt med resten av beskrivningen. Domarna i Psalm 82 sägs inte ha skapat allt, ha funnits före världen eller skulle äras såsom Fadern. Johannes 1:3 säger dessutom att allt som har blivit till blev till genom Ordet. Om Ordet själv är en skapad varelse, hur kan då allt som har blivit till ha blivit till genom honom?

När det gäller 1 Korinthierbrevet 8:6 håller jag med om att den som får all makt blir Herre. Men Paulus säger inte bara att Jesus har fått en senare härskarställning. Han säger att allt är till genom honom. Det handlar alltså också om hans förhållande till hela skapelsen.

Du frågar vem den ende Guden, JHWH, är. Mitt direkta svar är att den ende Guden är Fadern, Sonen och den helige Ande. Det betyder inte tre gudar eller tre delar som tillsammans bygger ihop Gud. Fadern är inte Sonen, men Sonen är inte heller en mindre gud utanför JHWH.

Det är bland annat därför Romarbrevet 10:9–14 är intressant. Paulus säger först att man ska bekänna Jesus som Kyrios. Sedan säger han att samme Herre är Herre över alla och rik mot alla som åkallar honom. Därefter citerar han Joel 2:32: ”Var och en som åkallar Herrens namn ska bli räddad.” I Joel står JHWH.

I den bevarade grekiska texten står Kyrios i Romarbrevet 10:13. Nya världens översättning sätter ändå in ”Jehova”, fast ingen bevarad grekisk nytestamentlig handskrift har tetragrammet där. Jehovas vittnens förklaring är att Gudsnamnet ursprungligen måste ha stått där men senare ersatts av Kyrios.

Därför undrar jag: Vilken grekisk nytestamentlig handskrift visar att Paulus skrev JHWH i Romarbrevet 10:13? Om det inte finns någon, bygger översättningen då på den bevarade texten eller på en hypotetisk ändring av texten?

Samma mönster finns i Hebreerbrevet 1:10–12, där ord ur Psalm 102 om JHWH och hans skapargärning uttryckligen riktas till Sonen.

Jag menar inte att en enda av dessa texter automatiskt bevisar hela treenighetsläran. Min poäng är att Nya testamentet både skiljer Sonen från Fadern och använder ord, handlingar och gammaltestamentliga JHWH-texter om Sonen. Det är hela den kombinationen jag försöker förklara.

Jag bör nog förtydliga min egen position. Jag tror faktiskt att Gud och Jesus ytterst är samma person. Jag försvarar alltså inte nödvändigtvis den klassiska treenighetslärans uppdelning mellan Fadern och Sonen som två evigt skilda personer.

I just den här diskussionen samtalar jag däremot med ett Jehovas vittne som betraktar Bibeln som den avgörande auktoriteten. Därför försöker jag möta honom på hans egen planhalva och fråga vad hans slutsatser faktiskt har för stöd i texterna.

Det är alltså ett argument för diskussionens skull: även om man utgår från hans bibelsyn återstår det att förklara varför texter om JHWH tillämpas på Jesus, varför Jesus kallas ”min Herre och min Gud” och varför allt sägs ha blivit till genom honom.

Din XOR-fråga är relevant: antingen är Jesus och Gud ytterst samma verklighet eller också är de inte det. Själv lutar jag åt identitet, men jag tror inte att olika namn, Jesu böner eller orden ”min Gud” automatiskt motbevisar den. Jesus kan som verklig människa stå i relation till den transcendenta Gud som han själv ytterst är, utan att hans mänskliga medvetande därför är identiskt med hela den gudomliga verkligheten i varje ögonblick.

Jag ser dessutom inte Bibeln som en felfri lärobok där varje utsaga måste pressas in i ett färdigt system. Jag ser den som ofullkomlig, men på ett sätt som ändå kan vara fullkomligt för dess uppgift.

Därför försöker jag inte låtsas att alla formuleringar är enkla. Jag försöker förstå varför Bibeln både skiljer Jesus från Gud och samtidigt beskriver honom med språk som tillhör Gud.

Ja, du verkar ha bra koll. Lite rörigt annars att läsa en del inlägg i tråden.

Det är Judisk tradition och av vördnad att inte uttala Guds namn och istället säga Adonaj (Herren)

Det är att trampa på Guds vilja att inte uttala hans namn, när han nu framträder med sitt namn och säger "Detta är mitt namn".

Det är som du skulle vara med om att människor runt omkring dig slutade uttala ditt namn, utan bara säga "mannen" om dig, som att man inte vill ha någon närmare relation med dig.

Denna vidskeplighet fanns inte i början hos judarna, utan smög sig in med tiden. Förmodligen för att dom ville gömma sig för Gud, på liknande sätt som Adam och Eva när dom hade gjort fel. Och många fel gjorde judarna, så att Gud fick straffa dom t.ex. med att Babylon invaderade och förstörde allting i Jerusalem och dom hamnade i landsflykt.

Sedan återvände dom, men efter ett tag så avföll dom igen, och Jesus kom och fick tillrättavisa dom. Men återigen, dom förkastade Guds son, och Gud hade fått nog:

"Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus." (Matt 23:37-38 Bibel2000)

Och Gud sände romarna till Jerusalem år 70 e.Kr och förstörde allting, detta profeterat av Jesus:

"När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån kom hans lärjungar fram till honom och pekade på tempelbyggnaderna. Då sade han till dem: »Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.«" (Matt 24:1-2 Bibel2000)

Jehova eller YHWH är den ende sanne Guden, man ersatte YHWH:s heliga namn med Herren, så vanvettigt..

Fast Jehova är ju inte hur de ursprungligen skulle ha uttalat YHWH heller.

Och Jesus är ju inte hur de ursprungligen uttalade YHVSA heller.

Ändå uttalar du namnet Jesus, men inte Jehova, varför då?