2026-09-11, 12:13
  #5569
Medlem
Samma här men tror det kan vara någon kombination av antisocial personlighetsstörning, kanske med otrygg ambivalent/ängslig anknytning från uppväxten.
Tänker också på det KMBK uttryckt ”pruta på sig själv” håller inne med känslor, besvikelser, sen reaktionerna vid avslut.

Kanske hans generations män uppfostrats att inte vara överkänsliga/visa sig svaga, man ska ”vara en man”.

Lite från en googling:

”ASPD kännetecknas av brist på empati, utnyttjande av andra, manipulation och en tendens att se relationer som verktyg för egen vinning.

Otrygg ambivalent anknytning drivs av en konstant, intensiv rädsla för att bli övergiven och ett enormt behov av bekräftelse.

Personen vill ha och behöver relationen (ambivalens), men saknar de emotionella verktygen för att vårda den på ett sunt sätt (antisocialitet). Istället för att visa sårbarhet när separationsångest triggas, kan personen svara med antisociala strategier – som att straffa partnern, hota, manipulera eller utöva extrem kontroll för att tvinga fram den närhet de desperat söker.

Båda tillstånden förstärker varandra när det kommer till känslomässig instabilitet.

Personer med renodlad antisocial störning beskrivs ofta som genomgående känslomässigt kalla. I kombination med en ambivalent anknytning kan beteendet i stället skifta dramatiskt.

Intensivt sökande efter närhet, charm och nästan klängigt beteende för att säkra den andre.
Om personen upplever sig avvisad eller tappar kontrollen, slår de antisociala försvaren på. De kan då snabbt bli kalla, hänsynslösa, lögnaktiga eller fientliga.”




Citat:
Ursprungligen postat av SonnyKennyLenny
Motvilligt dras även jag in i skaran som ställt psykiatriska diagnoser på TN och säger borderline/EIPS - om TN just nu är föremål för RPU och man fastnar för t ex uttalad EIPS så är ju fängelse forfarande påföljd men hör och häpna: uppåt två års strafflindring kan bli aktuellt om TNs abnorma personlighet till inte obetydlig del kan förklara våldsanvändningen.
Citera
2026-09-11, 12:40
  #5570
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av T-travel
Samma här men tror det kan vara någon kombination av antisocial personlighetsstörning, kanske med otrygg ambivalent/ängslig anknytning från uppväxten.
Tänker också på det KMBK uttryckt ”pruta på sig själv” håller inne med känslor, besvikelser, sen reaktionerna vid avslut.

Kanske hans generations män uppfostrats att inte vara överkänsliga/visa sig svaga, man ska ”vara en man”.

Lite från en googling:

”ASPD kännetecknas av brist på empati, utnyttjande av andra, manipulation och en tendens att se relationer som verktyg för egen vinning.

Otrygg ambivalent anknytning drivs av en konstant, intensiv rädsla för att bli övergiven och ett enormt behov av bekräftelse.

Personen vill ha och behöver relationen (ambivalens), men saknar de emotionella verktygen för att vårda den på ett sunt sätt (antisocialitet). Istället för att visa sårbarhet när separationsångest triggas, kan personen svara med antisociala strategier – som att straffa partnern, hota, manipulera eller utöva extrem kontroll för att tvinga fram den närhet de desperat söker.

Båda tillstånden förstärker varandra när det kommer till känslomässig instabilitet.

Personer med renodlad antisocial störning beskrivs ofta som genomgående känslomässigt kalla. I kombination med en ambivalent anknytning kan beteendet i stället skifta dramatiskt.

Intensivt sökande efter närhet, charm och nästan klängigt beteende för att säkra den andre.
Om personen upplever sig avvisad eller tappar kontrollen, slår de antisociala försvaren på. De kan då snabbt bli kalla, hänsynslösa, lögnaktiga eller fientliga.”
Mycket träffande tänker jag!
Citera
2026-09-11, 15:17
  #5571
Medlem
MrFolds avatar
Citat:
Ursprungligen postat av T-travel
Samma här men tror det kan vara någon kombination av antisocial personlighetsstörning, kanske med otrygg ambivalent/ängslig anknytning från uppväxten.
Tänker också på det KMBK uttryckt ”pruta på sig själv” håller inne med känslor, besvikelser, sen reaktionerna vid avslut.

Kanske hans generations män uppfostrats att inte vara överkänsliga/visa sig svaga, man ska ”vara en man”.


Antisocial personlighetsstörning? Borderline? Dålig självkänsla/mindervärdeskomplex? Patologisk narcissism? Sjukligt kontrollbehov? Psykopati? Eller bara förstörd av sin generations taskiga manlighetsideal?

Många etiketter har föreslagits på GM. En skribent ställde häromdagen rentav en tvärsäker, retroaktiv psykopatidiagnos på honom baserad på en timmes träff över en kopp kaffe för några år sen. Tror hon var inspirerad av en annan postare som föreslog att tråden skulle komma överens om att denne TN måste vara (citat) fullblodspsykopat (slut citat).

Det enda jag tror vi kan veta säkert är att något inte är som det ska med GM. Jag kan hålla med om att de kriterier för ASPD du redogör för skulle kunna stämma ganska bra på tolkningar som gjorts av honom i tråden. Men:

- Det är fortfarande tolkningar baserade på den information vi har. Vilket är långt ifrån all information som finns att få. Vi vet inte hur väl de speglar hans verkliga, sammansatta personlighet.

- Att försöka stämma av en subjektiv uppfattning man har om en person mot någon form av diagnoskriterium löper till viss del samma risk som när en okritisk person läser ett horoskop. Om du letar efter överensstämmelse är chansen/risken att du tror dig ha funnit den mycket större än om du lyckas ha ett helt kritiskt öga. Och här letar vi mer eller mindre allihop efter bekräftelse på att GM är djupt störd på ena eller andra sättet.

- Som bekant har alla dessa psykiatriska diagnoser en betydande överlappning. Det är väl känt genom studier att när olika kliniker granskar samma patient så kommer de ofta fram till helt olika diagnoser. Då har de ändå både expertkompetens och tillgång till ett mycket mer omfattande informationsmaterial än vi har.

- Diagnoserna leder också lätt till en verklighetsuppfattning som drar åt det binära hållet. Men i verkligheten är det förstås inte så att folk t.ex. antingen är narcissister eller inte alls. Vi finns alla längs en skala. Att en person uppvisar handlingar och reaktionsmönster som stämmer överens mot en viss diagnos innebär inte att dessa drag är så starka att den verkligen kvalar in för en diagnos.

Jag vet verkligen inte vad mer exakt GM "lider av". Och jag har åtminstone inte sämre förutsättningar för att bedöma sånt än flertalet av alla som försökt komma fram till det. Om inte vittnesmålen om honom är totalt missvisande (vilket jag såklart inte tror) håller jag med om att han verkar ha en ganska fyrkantig personlighet, något som oftast för med sig en högre grad av självcentrering än genomsnittet. Han verkar både vara lättkränkt och läsa in negativa saker i handlingar och ord som inte funnits där i verkligheten. Problem med självkänslan och med det följande otrygg anknytning verkar ganska troligt. Vi vet att han är kapabel att begå grovt våld, även om det fortfarande saknas information om att det är något som hänt innan. Men "räcker det" till en diagnos och i så fall vilken? Keine ahnung.

Din avslutande fundering om manlighetsidealen: Jag tillhör samma mansgeneration som GM. Min uppfattning är att en generation bakom, alltså typ våra farsor från 30- och 40-talen, är/var nästan alla svenska män känslomässigt skadade. Jag har bara mött några få i mitt liv som jag upplever inte har varit det. I min generation är det lite bättre. Inte minst har många av oss lärt sig av med många dumheter som överdriven tuffhet, bögnoja och att en "riktig man" inte får gråta och vara ledsen. Men vi (jag vet inte vilket kön/generation du själv tillhör) hade det på flera sätt betydligt tuffare när vi växte upp och skulle navigera oss fram från pojkar till unga män. I mina egna ungars generation ser jag helt andra och bättre kvaliteter. Även i traditionellt "supermanliga" miljöer som ett fotbollslag med hormonstinna 15-16 åringar som jag vistats en del i var bemötande och att visa sympati och bekräftelse på olika vis väldigt mycket bättre än på min tid.

Jag tror inte det gör någon till mördare. Men en känslomässigt vingklippt och osäker man som lärt sig att stoppa undan det mesta inombords (nu verkar det ju dock läckt en hel del från GM, men mer som aggression än som sorg och smärta) har garanterat i snitt en större risk att begå våldsbrott än någon som är mer trygg och harmonisk i sig själv och i kontakt med sina känslor.
Citera
2026-09-11, 16:32
  #5572
Medlem
BiskopHansBrasks avatar
Biskopen måste ändå säga att det är en märklig ynnest att få följa denna tråd. Mitt i all tragik kring ett bestialiskt dåd och en gärningsman som förefaller synnerligen svårplacerad, får man ta del av så många olika tankar, teorier och infallsvinklar.

För Biskopen har det faktiskt blivit ett sätt att bearbeta det svårbegripliga. Den ene kommer med en pusselbit, den andre vänder på den, en tredje undrar om den alls hör till samma pussel och snart sitter man där med kaffet kallnat och funderar över människans inre som om man fått ärva ett gammalt chiffonjébord utan nyckel.

Om Biskopen själv, med all den försiktighet som anstår en gammal man utan vare sig läkarrock eller kristallkula, skall sammanfatta sin egen arbetshypotes, landar han nog någonstans vid en människa med betydande känslor av underlägsenhet, ett stort kontrollbehov och svårigheter att hantera starka känslor, motgångar och vrede.

Diagnoser är naturligtvis icke otänkbara. Men ibland kan Biskopen känna att diagnosen också blir en liten genväg genom skogen, när det kanske är själva snåren vi försöker förstå. Ty en diagnos kan möjligen sätta ett namn på något, men förklarar inte alltid varför just denna människa gjorde just detta.

Och Biskopen kan icke låta bli att undra om inte intresset för själva gåtan hade sett helt annorlunda ut om kvällspressen redan under den första veckan kunnat kavla ut en lång rad dokumenterade diagnoser och en historia av svår psykisk ohälsa. Då hade vi kanske alla, med en märklig lättnad, kunnat placera honom i facket märkt ”galning” och gått vidare.

I människans natur ligger väl trots allt behovet av att försöka förstå. Att sortera, namnge och finna mönster i det som annars framstår som obegripligt. Men ibland är vi kanske också väl snara att söka förklaringen där den känns mest bekväm att finna.

Kanske finns svaret icke alltid i den diagnos vi ännu inte känner till eller i något fullständigt främmande och obegripligt. Ibland är förklaringen möjligen betydligt närmare människan än vi gärna vill tro. Och kanske är det just därför den blir mer obehaglig.

Ty en diagnos eller en etikett kan ibland skapa ett behagligt avstånd. Man kan peka på den och säga: där har vi förklaringen, det där är något annat än jag själv. Men om delar av svaret i stället finns i sådant som underlägsenhet, skam, kontrollbehov, vrede och en oförmåga att hantera när livet eller andra människor inte längre fogar sig efter ens vilja, då kommer frågan kanske närmare än vi riktigt trivs med.

Människan letar gärna efter monstret i skogen. Det är betydligt mer obekvämt att upptäcka att det kanske inte bor där alls, utan i själva verket kan bära samma stövlar som vi andra.


__________________
Senast redigerad av BiskopHansBrask 2026-09-11 kl. 16:51.
Citera
2026-09-11, 17:22
  #5573
Medlem
Tintin257s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BiskopHansBrask
Biskopen måste ändå säga att det är en märklig ynnest att få följa denna tråd. Mitt i all tragik kring ett bestialiskt dåd och en gärningsman som förefaller synnerligen svårplacerad, får man ta del av så många olika tankar, teorier och infallsvinklar.

För Biskopen har det faktiskt blivit ett sätt att bearbeta det svårbegripliga. Den ene kommer med en pusselbit, den andre vänder på den, en tredje undrar om den alls hör till samma pussel och snart sitter man där med kaffet kallnat och funderar över människans inre som om man fått ärva ett gammalt chiffonjébord utan nyckel.

Om Biskopen själv, med all den försiktighet som anstår en gammal man utan vare sig läkarrock eller kristallkula, skall sammanfatta sin egen arbetshypotes, landar han nog någonstans vid en människa med betydande känslor av underlägsenhet, ett stort kontrollbehov och svårigheter att hantera starka känslor, motgångar och vrede.

Diagnoser är naturligtvis icke otänkbara. Men ibland kan Biskopen känna att diagnosen också blir en liten genväg genom skogen, när det kanske är själva snåren vi försöker förstå. Ty en diagnos kan möjligen sätta ett namn på något, men förklarar inte alltid varför just denna människa gjorde just detta.

Och Biskopen kan icke låta bli att undra om inte intresset för själva gåtan hade sett helt annorlunda ut om kvällspressen redan under den första veckan kunnat kavla ut en lång rad dokumenterade diagnoser och en historia av svår psykisk ohälsa. Då hade vi kanske alla, med en märklig lättnad, kunnat placera honom i facket märkt ”galning” och gått vidare.

I människans natur ligger väl trots allt behovet av att försöka förstå. Att sortera, namnge och finna mönster i det som annars framstår som obegripligt. Men ibland är vi kanske också väl snara att söka förklaringen där den känns mest bekväm att finna.

Kanske finns svaret icke alltid i den diagnos vi ännu inte känner till eller i något fullständigt främmande och obegripligt. Ibland är förklaringen möjligen betydligt närmare människan än vi gärna vill tro. Och kanske är det just därför den blir mer obehaglig.

Ty en diagnos eller en etikett kan ibland skapa ett behagligt avstånd. Man kan peka på den och säga: där har vi förklaringen, det där är något annat än jag själv. Men om delar av svaret i stället finns i sådant som underlägsenhet, skam, kontrollbehov, vrede och en oförmåga att hantera när livet eller andra människor inte längre fogar sig efter ens vilja, då kommer frågan kanske närmare än vi riktigt trivs med.

Människan letar gärna efter monstret i skogen. Det är betydligt mer obekvämt att upptäcka att det kanske inte bor där alls, utan i själva verket kan bära samma stövlar som vi andra.


Mycket bra skrivet ✨
Citera
2026-09-11, 20:31
  #5574
Medlem
notknapparens avatar
Citat:
Ursprungligen postat av BiskopHansBrask
Biskopen måste ändå säga att det är en märklig ynnest att få följa denna tråd. Mitt i all tragik kring ett bestialiskt dåd och en gärningsman som förefaller synnerligen svårplacerad, får man ta del av så många olika tankar, teorier och infallsvinklar.

För Biskopen har det faktiskt blivit ett sätt att bearbeta det svårbegripliga. Den ene kommer med en pusselbit, den andre vänder på den, en tredje undrar om den alls hör till samma pussel och snart sitter man där med kaffet kallnat och funderar över människans inre som om man fått ärva ett gammalt chiffonjébord utan nyckel.

Om Biskopen själv, med all den försiktighet som anstår en gammal man utan vare sig läkarrock eller kristallkula, skall sammanfatta sin egen arbetshypotes, landar han nog någonstans vid en människa med betydande känslor av underlägsenhet, ett stort kontrollbehov och svårigheter att hantera starka känslor, motgångar och vrede.

Diagnoser är naturligtvis icke otänkbara. Men ibland kan Biskopen känna att diagnosen också blir en liten genväg genom skogen, när det kanske är själva snåren vi försöker förstå. Ty en diagnos kan möjligen sätta ett namn på något, men förklarar inte alltid varför just denna människa gjorde just detta.

Och Biskopen kan icke låta bli att undra om inte intresset för själva gåtan hade sett helt annorlunda ut om kvällspressen redan under den första veckan kunnat kavla ut en lång rad dokumenterade diagnoser och en historia av svår psykisk ohälsa. Då hade vi kanske alla, med en märklig lättnad, kunnat placera honom i facket märkt ”galning” och gått vidare.

I människans natur ligger väl trots allt behovet av att försöka förstå. Att sortera, namnge och finna mönster i det som annars framstår som obegripligt. Men ibland är vi kanske också väl snara att söka förklaringen där den känns mest bekväm att finna.

Kanske finns svaret icke alltid i den diagnos vi ännu inte känner till eller i något fullständigt främmande och obegripligt. Ibland är förklaringen möjligen betydligt närmare människan än vi gärna vill tro. Och kanske är det just därför den blir mer obehaglig.

Ty en diagnos eller en etikett kan ibland skapa ett behagligt avstånd. Man kan peka på den och säga: där har vi förklaringen, det där är något annat än jag själv. Men om delar av svaret i stället finns i sådant som underlägsenhet, skam, kontrollbehov, vrede och en oförmåga att hantera när livet eller andra människor inte längre fogar sig efter ens vilja, då kommer frågan kanske närmare än vi riktigt trivs med.

Människan letar gärna efter monstret i skogen. Det är betydligt mer obekvämt att upptäcka att det kanske inte bor där alls, utan i själva verket kan bära samma stövlar som vi andra.



Det märks att Biskopen har en lång erfarenhet och god människokännedom. Det är alltid trevligt och mycket lärorikt att läsa dina inlägg.

Så är det förstås, att ingen vill att en människa, som är ganska lik oss alla, med fel och brister, kan göra något så förfärligt. Och hur skönt vore det inte att man helt lätt kunde identifiera en person, någon som inte alls är lik oss, med sjukdom eller diagnoser, som förklarar allt, och gör att det inte kommer oss så nära.
Citera
2026-09-11, 21:17
  #5575
Medlem
Käre Biskop,

Jag ser få mordfall så tydligt diagnoskopplade som det nu aktuella på Sollenkroka ö. FB har en tydlig styrka och det är försöka göra det ofattbara fattbart med eller utan karaktärsvittnens hjälp. Ser vi det som förhoppningsvis även RPU-doktorn gör så har vi i någon mening löst fallet och kanske t o m före åklagaren. Det hela handlar såklart om varför TN förvandlades från en nykär chefstekniker på Magasin 3 till en bestialisk mördare. OM det är så att detta hade kunnat gälla även andra potentiella dejtingprofiler och vi med blott 465 sidors diskuterande finner svaret så har vi tjänat vetenskapen.

Utifrån mitt synsätt så kan det röra sig om amplituder av diagnos X eller Y alternativt en kombination därav. Kan man i tillägg till detta föra till handlingarna att en person inom aktuellt spektrum är potentiellt livsfarlig att gå emot som kvinna så har vi som forum kunnat sätta fingret på dödligt relationsvåld bortom (i vart fall Sverige) tidigare välkända manstyper. Hela bunten av oss får måhända titulera oss privatsparare - om en och annan av oss även passerar gränsen till hobbypsykologer så må det vara hänt om gåtans svar ligger i TNs personlighetsstörning. Ganska många av oss har ju t o m gått så djupt att man sökt förklaringarna till den uppenbara störningen och blått att förklaringarna finns räcker för mig, för de finns.


Citat:
Ursprungligen postat av BiskopHansBrask
Biskopen måste ändå säga att det är en märklig ynnest att få följa denna tråd. Mitt i all tragik kring ett bestialiskt dåd och en gärningsman som förefaller synnerligen svårplacerad, får man ta del av så många olika tankar, teorier och infallsvinklar.

För Biskopen har det faktiskt blivit ett sätt att bearbeta det svårbegripliga. Den ene kommer med en pusselbit, den andre vänder på den, en tredje undrar om den alls hör till samma pussel och snart sitter man där med kaffet kallnat och funderar över människans inre som om man fått ärva ett gammalt chiffonjébord utan nyckel.

Om Biskopen själv, med all den försiktighet som anstår en gammal man utan vare sig läkarrock eller kristallkula, skall sammanfatta sin egen arbetshypotes, landar han nog någonstans vid en människa med betydande känslor av underlägsenhet, ett stort kontrollbehov och svårigheter att hantera starka känslor, motgångar och vrede.

Diagnoser är naturligtvis icke otänkbara. Men ibland kan Biskopen känna att diagnosen också blir en liten genväg genom skogen, när det kanske är själva snåren vi försöker förstå. Ty en diagnos kan möjligen sätta ett namn på något, men förklarar inte alltid varför just denna människa gjorde just detta.

Och Biskopen kan icke låta bli att undra om inte intresset för själva gåtan hade sett helt annorlunda ut om kvällspressen redan under den första veckan kunnat kavla ut en lång rad dokumenterade diagnoser och en historia av svår psykisk ohälsa. Då hade vi kanske alla, med en märklig lättnad, kunnat placera honom i facket märkt ”galning” och gått vidare.

I människans natur ligger väl trots allt behovet av att försöka förstå. Att sortera, namnge och finna mönster i det som annars framstår som obegripligt. Men ibland är vi kanske också väl snara att söka förklaringen där den känns mest bekväm att finna.

Kanske finns svaret icke alltid i den diagnos vi ännu inte känner till eller i något fullständigt främmande och obegripligt. Ibland är förklaringen möjligen betydligt närmare människan än vi gärna vill tro. Och kanske är det just därför den blir mer obehaglig.

Ty en diagnos eller en etikett kan ibland skapa ett behagligt avstånd. Man kan peka på den och säga: där har vi förklaringen, det där är något annat än jag själv. Men om delar av svaret i stället finns i sådant som underlägsenhet, skam, kontrollbehov, vrede och en oförmåga att hantera när livet eller andra människor inte längre fogar sig efter ens vilja, då kommer frågan kanske närmare än vi riktigt trivs med.

Människan letar gärna efter monstret i skogen. Det är betydligt mer obekvämt att upptäcka att det kanske inte bor där alls, utan i själva verket kan bära samma stövlar som vi andra.


Citera
2026-09-11, 21:19
  #5576
Medlem
Villys avatar
Citat:
Ursprungligen postat av MrFold
Antisocial personlighetsstörning? Borderline? Dålig självkänsla/mindervärdeskomplex? Patologisk narcissism? Sjukligt kontrollbehov? Psykopati? Eller bara förstörd av sin generations taskiga manlighetsideal?

Många etiketter har föreslagits på GM. En skribent ställde häromdagen rentav en tvärsäker, retroaktiv psykopatidiagnos på honom baserad på en timmes träff över en kopp kaffe för några år sen. Tror hon var inspirerad av en annan postare som föreslog att tråden skulle komma överens om att denne TN måste vara (citat) fullblodspsykopat (slut citat).

Det enda jag tror vi kan veta säkert är att något inte är som det ska med GM. Jag kan hålla med om att de kriterier för ASPD du redogör för skulle kunna stämma ganska bra på tolkningar som gjorts av honom i tråden. Men:

- Det är fortfarande tolkningar baserade på den information vi har. Vilket är långt ifrån all information som finns att få. Vi vet inte hur väl de speglar hans verkliga, sammansatta personlighet.

- Att försöka stämma av en subjektiv uppfattning man har om en person mot någon form av diagnoskriterium löper till viss del samma risk som när en okritisk person läser ett horoskop. Om du letar efter överensstämmelse är chansen/risken att du tror dig ha funnit den mycket större än om du lyckas ha ett helt kritiskt öga. Och här letar vi mer eller mindre allihop efter bekräftelse på att GM är djupt störd på ena eller andra sättet.

- Som bekant har alla dessa psykiatriska diagnoser en betydande överlappning. Det är väl känt genom studier att när olika kliniker granskar samma patient så kommer de ofta fram till helt olika diagnoser. Då har de ändå både expertkompetens och tillgång till ett mycket mer omfattande informationsmaterial än vi har.

- Diagnoserna leder också lätt till en verklighetsuppfattning som drar åt det binära hållet. Men i verkligheten är det förstås inte så att folk t.ex. antingen är narcissister eller inte alls. Vi finns alla längs en skala. Att en person uppvisar handlingar och reaktionsmönster som stämmer överens mot en viss diagnos innebär inte att dessa drag är så starka att den verkligen kvalar in för en diagnos.

Jag vet verkligen inte vad mer exakt GM "lider av". Och jag har åtminstone inte sämre förutsättningar för att bedöma sånt än flertalet av alla som försökt komma fram till det. Om inte vittnesmålen om honom är totalt missvisande (vilket jag såklart inte tror) håller jag med om att han verkar ha en ganska fyrkantig personlighet, något som oftast för med sig en högre grad av självcentrering än genomsnittet. Han verkar både vara lättkränkt och läsa in negativa saker i handlingar och ord som inte funnits där i verkligheten. Problem med självkänslan och med det följande otrygg anknytning verkar ganska troligt. Vi vet att han är kapabel att begå grovt våld, även om det fortfarande saknas information om att det är något som hänt innan. Men "räcker det" till en diagnos och i så fall vilken? Keine ahnung.

Din avslutande fundering om manlighetsidealen: Jag tillhör samma mansgeneration som GM. Min uppfattning är att en generation bakom, alltså typ våra farsor från 30- och 40-talen, är/var nästan alla svenska män känslomässigt skadade. Jag har bara mött några få i mitt liv som jag upplever inte har varit det. I min generation är det lite bättre. Inte minst har många av oss lärt sig av med många dumheter som överdriven tuffhet, bögnoja och att en "riktig man" inte får gråta och vara ledsen. Men vi (jag vet inte vilket kön/generation du själv tillhör) hade det på flera sätt betydligt tuffare när vi växte upp och skulle navigera oss fram från pojkar till unga män. I mina egna ungars generation ser jag helt andra och bättre kvaliteter. Även i traditionellt "supermanliga" miljöer som ett fotbollslag med hormonstinna 15-16 åringar som jag vistats en del i var bemötande och att visa sympati och bekräftelse på olika vis väldigt mycket bättre än på min tid.

Jag tror inte det gör någon till mördare. Men en känslomässigt vingklippt och osäker man som lärt sig att stoppa undan det mesta inombords (nu verkar det ju dock läckt en hel del från GM, men mer som aggression än som sorg och smärta) har garanterat i snitt en större risk att begå våldsbrott än någon som är mer trygg och harmonisk i sig själv och i kontakt med sina känslor.
Imponerande.
Citera
2026-09-11, 21:28
  #5577
Medlem
Käre Biskop,

Jag ser få mordfall så tydligt diagnoskopplade som det nu aktuella på Sollenkroka ö. FB har en tydlig styrka och det är försöka göra det ofattbara fattbart med eller utan karaktärsvittnens hjälp. Ser vi det som förhoppningsvis även RPU-doktorn gör så har vi i någon mening löst fallet och kanske t o m före åklagaren. Det hela handlar såklart om varför TN förvandlades från en nykär chefstekniker på Magasin 3 till en bestialisk mördare. OM det är så att detta hade kunnat gälla även andra potentiella dejtingprofiler och vi med blott 465 sidors diskuterande finner svaret så har vi tjänat vetenskapen.

Utifrån mitt synsätt så kan det röra sig om amplituder av diagnos X eller Y alternativt en kombination därav. Kan man i tillägg till detta föra till handlingarna att en person inom aktuellt spektrum är potentiellt livsfarlig att gå emot som kvinna så har vi som forum kunnat sätta fingret på dödligt relationsvåld bortom (i vart fall Sverige) tidigare välkända manstyper. Hela bunten av oss får måhända titulera oss privatsparare - om en och annan av oss även passerar gränsen till hobbypsykologer så må det vara hänt om gåtans svar ligger i TNs personlighetsstörning. Ganska många av oss har ju t o m gått så djupt att man sökt förklaringarna till den uppenbara störningen och blått att förklaringarna finns räcker för mig, för de finns.


Citat:
Ursprungligen postat av BiskopHansBrask
Biskopen måste ändå säga att det är en märklig ynnest att få följa denna tråd. Mitt i all tragik kring ett bestialiskt dåd och en gärningsman som förefaller synnerligen svårplacerad, får man ta del av så många olika tankar, teorier och infallsvinklar.

För Biskopen har det faktiskt blivit ett sätt att bearbeta det svårbegripliga. Den ene kommer med en pusselbit, den andre vänder på den, en tredje undrar om den alls hör till samma pussel och snart sitter man där med kaffet kallnat och funderar över människans inre som om man fått ärva ett gammalt chiffonjébord utan nyckel.

Om Biskopen själv, med all den försiktighet som anstår en gammal man utan vare sig läkarrock eller kristallkula, skall sammanfatta sin egen arbetshypotes, landar han nog någonstans vid en människa med betydande känslor av underlägsenhet, ett stort kontrollbehov och svårigheter att hantera starka känslor, motgångar och vrede.

Diagnoser är naturligtvis icke otänkbara. Men ibland kan Biskopen känna att diagnosen också blir en liten genväg genom skogen, när det kanske är själva snåren vi försöker förstå. Ty en diagnos kan möjligen sätta ett namn på något, men förklarar inte alltid varför just denna människa gjorde just detta.

Och Biskopen kan icke låta bli att undra om inte intresset för själva gåtan hade sett helt annorlunda ut om kvällspressen redan under den första veckan kunnat kavla ut en lång rad dokumenterade diagnoser och en historia av svår psykisk ohälsa. Då hade vi kanske alla, med en märklig lättnad, kunnat placera honom i facket märkt ”galning” och gått vidare.

I människans natur ligger väl trots allt behovet av att försöka förstå. Att sortera, namnge och finna mönster i det som annars framstår som obegripligt. Men ibland är vi kanske också väl snara att söka förklaringen där den känns mest bekväm att finna.

Kanske finns svaret icke alltid i den diagnos vi ännu inte känner till eller i något fullständigt främmande och obegripligt. Ibland är förklaringen möjligen betydligt närmare människan än vi gärna vill tro. Och kanske är det just därför den blir mer obehaglig.

Ty en diagnos eller en etikett kan ibland skapa ett behagligt avstånd. Man kan peka på den och säga: där har vi förklaringen, det där är något annat än jag själv. Men om delar av svaret i stället finns i sådant som underlägsenhet, skam, kontrollbehov, vrede och en oförmåga att hantera när livet eller andra människor inte längre fogar sig efter ens vilja, då kommer frågan kanske närmare än vi riktigt trivs med.

Människan letar gärna efter monstret i skogen. Det är betydligt mer obekvämt att upptäcka att det kanske inte bor där alls, utan i själva verket kan bära samma stövlar som vi andra.


Citera
2026-09-11, 22:06
  #5578
Medlem
BiskopHansBrasks avatar
Citat:
Ursprungligen postat av SonnyKennyLenny
Käre Biskop,

Jag ser få mordfall så tydligt diagnoskopplade som det nu aktuella på Sollenkroka ö. FB har en tydlig styrka och det är försöka göra det ofattbara fattbart med eller utan karaktärsvittnens hjälp. Ser vi det som förhoppningsvis även RPU-doktorn gör så har vi i någon mening löst fallet och kanske t o m före åklagaren. Det hela handlar såklart om varför TN förvandlades från en nykär chefstekniker på Magasin 3 till en bestialisk mördare. OM det är så att detta hade kunnat gälla även andra potentiella dejtingprofiler och vi med blott 465 sidors diskuterande finner svaret så har vi tjänat vetenskapen.

Utifrån mitt synsätt så kan det röra sig om amplituder av diagnos X eller Y alternativt en kombination därav. Kan man i tillägg till detta föra till handlingarna att en person inom aktuellt spektrum är potentiellt livsfarlig att gå emot som kvinna så har vi som forum kunnat sätta fingret på dödligt relationsvåld bortom (i vart fall Sverige) tidigare välkända manstyper. Hela bunten av oss får måhända titulera oss privatsparare - om en och annan av oss även passerar gränsen till hobbypsykologer så må det vara hänt om gåtans svar ligger i TNs personlighetsstörning. Ganska många av oss har ju t o m gått så djupt att man sökt förklaringarna till den uppenbara störningen och blått att förklaringarna finns räcker för mig, för de finns.

Biskopen tror att han nu äntligen lyckats sätta fingret på sin egen lilla invändning. Det är icke diagnosspåret i sig som bekymrar honom. TN kan naturligtvis ha både diagnoser och personlighetsproblematik, och det kan mycket väl visa sig vara av betydelse.

Men Biskopen måste faktiskt stanna upp redan vid din första premiss: ”Jag ser få mordfall så tydligt diagnoskopplade som detta.” Hur kommer man egentligen fram till den slutsatsen? Vad är det vi vet om just detta fall som gör att mordet redan nu kan beskrivas som tydligt diagnoskopplat, snarare än att det är just den hypotesen vi försöker undersöka?

Och därifrån följer Biskopens egentliga invändning. Man kan exempelvis först anta att TN har borderline, därefter leta efter drag hos TN som skulle kunna passa in och sedan fundera över om en människa med borderline i vissa situationer skulle kunna reagera på ett sätt som liknar det vi försöker förstå. Och vips har man, om Biskopen får uttrycka sig vanvördigt, byggt en liten bro av antaganden och sedan gått över den som om den vore en motorväg.

Men det finns ju andra tänkbara vägar till samma hypotetiska personlighet. Uppväxt, otrygghet, anknytning, självkänsla, tidigare relationserfarenheter, skam, känslor av underlägsenhet och ett starkt kontrollbehov kan alla, var för sig eller tillsammans, bidra till hur en människa fungerar utan att man för den skull måste landa i en specifik diagnos som den ultimata förklaringsmodellen.

Och kanske är det just där Biskopen menar att diagnosen ibland blir både en hjälp och en fälla. Den hjälper oss att rama in ett beteende, men ramen kan också få oss att tro att vi därmed förklarat tavlan.

Biskopen säger alltså icke att borderline eller någon annan diagnos är omöjlig här. Han säger bara att det vore märkligt att först anta att mordet måste vara diagnoskopplat och därefter använda vår egen diagnosteori som förklaring till varför mordet är diagnoskopplat.

Det kan mycket väl finnas en björn i skogen. Men om vi först bestämmer att spåren är björnspår, därefter mäter dem med björnlinjal och slutligen konstaterar att de passar förträffligt i björnboken, då bör Biskopen kanske ändå få fråga om någon faktiskt sett björnen.
Citera
2026-09-11, 22:12
  #5579
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av MrFold


Många etiketter har föreslagits på GM. En skribent ställde häromdagen rentav en tvärsäker, retroaktiv psykopatidiagnos på honom baserad på en timmes träff över en kopp kaffe för några år sen. Tror hon var inspirerad av en annan postare som föreslog att tråden skulle komma överens om att denne TN måste vara (citat) fullblodspsykopat (slut citat).



Jag erkänner, pudlar. Det var jag som skrev fullblodspsykopat tidigt i tråden. Det finns inte ens ngt som heter fullblodspsykopat, så för mig var det inte jätteseriöst. Direkt jag tryckte på "sänd"-knappen tänkte jag gå in och sudda ut, vilket jag inte sedan gjorde. Den dagen var jag rejält arg, tänkte på detta mord hela dagen. Jag tänkte på de kvinnor som dejtat honom tidigare, som uttalat sig här. Jag tänkte på X som levt med denna man , i en tvist, i närmare 2år!! Jag tänkte på BO, vad hon kan ha haft för tankar och drömmar om förhållandet till GM initialt och vad som kan ha hänt i deras relation INNAN han fick spel o slog ihjäl henne. Jag gillar Biskopens sammanfattning som beskrev ett pussel. Ett pussel vi lägger tillsammans, där en del pusselbitar inte ens passar.

Det här är en väldigt intressant tråd. Mkt svammel, såklart, men mkt intressant fakta kommer fram. Dels av de som gjort research, men ännu mer av de som träffat på honom i arbetet och på dejter. På ett tidigt stadium skrev jag att man känner igen "typen", vilket ledde till massiv kritik. Några dagar senare, efter att mer info kom upp, skrev jag att vi väl nu kan vara överens att han är narcissits o fullblodspsykopat. Jag borde nöjt mig med förklaringen manipulativ, grandios, med narcissistiska drag. Det hade varit medicinskt korrekt. Detta står jag fortfarande för. Fick massiv kritik igen.
Jag uppskattar diskussionen som varit senaste dygnet, där polleten trillat ned, diskussionen vänt och fler o fler funderar som jag. Jag menade aldrig, att det jag skrev var ngt som skulle räcka för att ställa en diagnos enl DSMIII, och få en diagnos i en läkarjournal. Flashback är lite för svamligt för det. Att man tolkade mitt inlägg så, samt att diskussionen vände till en "diagnosdiskussion" är märkligt för mig. Det har vi verkligen inte på fötter för.

Men, nu tror jag att tråden är mogen för min poäng (hoppas jag) samt att ni kanske förstår min frustration. För mig, som i mitt jobb har erfarenhet av detta , blev det tidigt väldigt tydlig vilken personlighet vi diskuterar/spekulerar kring. Det som vi vet om X, hur GM sålde sitt radhus med info till X att han skulle köpa en bostadsrätt inne i stan, vilket han inte gjorde. Det är manipulativt. Hon var kär. Hur det gick sedan vet vi, både för X och andra kvinnor, arbetsrelationer, jag ska inte upprepa. Kvinnan som tog en h fika med honom har också kunskap och förstod. All reseach och info från dem som träffat GM IRL beskriver en mycket samstämmig bild, vilket är fascinerande.

Jag var genuint chockad över alla spekulationer om "bråk", "hon kanske började", "de slogs båda", "hur kan det ske att en 57-åring plötsligt", "helt normalt fungerande", "mysterium, "tidigare ostraffad", "psykos", "droger", osv,osv. Det var frustration över dessa meningslösa spekulationer som ledde till mitt inlägg. Har man kunskap, blir det , av den info vi hade då, tydligt vilken personlighetstyp vi spekulerar kring. Däremot , med den lovebombing som finns initialt i en relation, är det omöjligt för en kvinna som blir uppvaktad att se hela bilden. Vem som helst kan bli kär i en sådan här person (vilket jag också skrev). Jag förstod inte hur andra inte ser. Men visst, av alla kritik som jag fick, lärde jag mig att alla inte lägger pussel på samma sätt. Nu hålls en nyanserad diskussion om GM personlighet som jag håller med om till 100%. Bra!

Nu blev det extremt långt inlägg. Gissar att jag har ett behov av att försvara mig, och kanske ngt i mig vill få upprättelse. Ordet fullblodspsykopat diskuteras fortfarande. Nu har jag lärt mig att man kan få massiv kritik när man tycker att man är självklar, så nu är jag rustad. Så, "bring it on " 😂
__________________
Senast redigerad av nyigemet 2026-09-11 kl. 23:03.
Citera
2026-09-11, 22:37
  #5580
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av BiskopHansBrask
Biskopen tror att han nu äntligen lyckats sätta fingret på sin egen lilla invändning. Det är icke diagnosspåret i sig som bekymrar honom. TN kan naturligtvis ha både diagnoser och personlighetsproblematik, och det kan mycket väl visa sig vara av betydelse.

Men Biskopen måste faktiskt stanna upp redan vid din första premiss: ”Jag ser få mordfall så tydligt diagnoskopplade som detta.” Hur kommer man egentligen fram till den slutsatsen? Vad är det vi vet om just detta fall som gör att mordet redan nu kan beskrivas som tydligt diagnoskopplat, snarare än att det är just den hypotesen vi försöker undersöka?

Och därifrån följer Biskopens egentliga invändning. Man kan exempelvis först anta att TN har borderline, därefter leta efter drag hos TN som skulle kunna passa in och sedan fundera över om en människa med borderline i vissa situationer skulle kunna reagera på ett sätt som liknar det vi försöker förstå. Och vips har man, om Biskopen får uttrycka sig vanvördigt, byggt en liten bro av antaganden och sedan gått över den som om den vore en motorväg.

Men det finns ju andra tänkbara vägar till samma hypotetiska personlighet. Uppväxt, otrygghet, anknytning, självkänsla, tidigare relationserfarenheter, skam, känslor av underlägsenhet och ett starkt kontrollbehov kan alla, var för sig eller tillsammans, bidra till hur en människa fungerar utan att man för den skull måste landa i en specifik diagnos som den ultimata förklaringsmodellen.

Och kanske är det just där Biskopen menar att diagnosen ibland blir både en hjälp och en fälla. Den hjälper oss att rama in ett beteende, men ramen kan också få oss att tro att vi därmed förklarat tavlan.

Biskopen säger alltså icke att borderline eller någon annan diagnos är omöjlig här. Han säger bara att det vore märkligt att först anta att mordet måste vara diagnoskopplat och därefter använda vår egen diagnosteori som förklaring till varför mordet är diagnoskopplat.

Det kan mycket väl finnas en björn i skogen. Men om vi först bestämmer att spåren är björnspår, därefter mäter dem med björnlinjal och slutligen konstaterar att de passar förträffligt i björnboken, då bör Biskopen kanske ändå få fråga om någon faktiskt sett björnen.

Biskop, jag förstår din invändning men vill inleda med att diagnoser eller kombinationer därav bara är ord. Orden följer dock ett mönster och det intressanta är om det beteende som TN uppvisar är unikt eller faller samman med andra personers. Vetenskapen verkar i detta ha funnit att personer som lever och fungerar som TN gjort (och kanske fortfarande gör) HAR en diagnostiserbar personlighetsstörning A, B, C eller kombination. Hela diagnostiken utgår liksom från hur och i vilken omfattning och med vilka konsekvenser som den undersökte avviker från normalkurvan. Både jag och sannolikt även Biskopen har säkert tittat i bordet över oförätter någon gång men här handlar det om ett återkommande mönster; en person som med ofördelaktigt utgångsläge ger sig den på att bygga ett namn utan formella meriter och som på ett närmast elitistiskt sätt tar sig vidare på Stockholms bostadsmarknad och bland tänkbara dejtingprofiler samtidig som varje bakslag gör att personen slår bakut på olika sätt och slutligen i formen av dödligt våld.

Huruvida någon nu levande faktiskt sett björnen vet vi icke men jag tar inte för otroligt att TNs terapeut ansluter till forumet förklädd till rådjur🦌 Kunskapen om den här mannens dysfunktioner finns såklart någonstans därute, bara att hoppas att tystnadsplikt, fruktan eller annat inte sätter stopp för meddelsamheten.
Citera

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in