Citat:
Ursprungligen postat av
MichelleGreen
Jag vill.be er som inte tänker skriva något hjälpsamt att inte skriva.
Jag vet det är ett öppet forum men jag orkar inte med korkade kommentarer i detta ämne.
Jag är uppvuxen i en missbruksfamilj med alkoholiserad pappa och knarkande mamma
Dom separerade och jag fortsatte leva med min mamma.
I unga år var jag med om knark razzior i Kungsan. Växte upp i tung haschrök. Fick sitta på Fyran medans mamma dealade braj i Kungsträdgården.
Jag skulle skriva en bok om min uppväxt. Men orkar inte riktigt.
När jag blev vuxen och skaffade egna barn tog jag avstånd från min mamma efter att hon stashat 2 hockeytrunkar hasch hemma hos mig. Detta var för över 20 år sedan. Det har varit mycket med sånt här genom åren i min barndom.
Igår ringde hon mig.
Väldigt bitter att jag tagit avstånd och att jag hållit barnbarnen ifrån henne.
Hon minns ingenting om allt narkotika skit hon utsatt mig för men minns alla oförrätter jag gjort som ung.
Jag märker ju hon börjar bli senil för ibland vet hon inte vem hon talar med och nämner sina döttrar fast hon pratar med den ena.
Jag märker att det handlar om förlåtelse innan döden.
Men hur mycket ska jag tåla att höra om vad jag gjort då det är hon som brustit i sin föräldraroll som knarkare.
Vi fick stryk som barn och det vet jag hon hade med sig från sin mamma dör hon fick stryk som barn.
Jag har förlåtit min mamma för min egen skull och för att som förälder gör man sitt bästa med dom förutsättningar man har.
Men orkar jag kontakt med en senil gumma som är bitter och inte minns något av det jag säger då jag försöker försvara mig från hennes angrepp.
Vill jag verkligen ha kontakt.
Såg inte ja men det är ju din mamma.
Ja men min tid med min mamma var inte bra.
Jag har skrivit samma sak till andra som frågat liknande saker om jobbiga åldrande föräldrar; man måste inte förlåta och acceptera bara för att det är en förälder. Man har inga skyldigheter att stå ut med vad som helst bara för att förövaren är exempelvis en mor. Alla föräldrar är varken bra föräldrar eller bra människor. Din mor verkar inte ha varit någondera. Och det verkar inte ha blivit bättre med åren med tanke på att hon i sitt försök att, som du skriver söka förlåtelse innan döden, ändå inte kan låta blir att dra upp gammal skit som du gjort i ungdomen. Samtidigt minns hon inte sina egna oförrätter.
Man måste även tänka på att även om du gjorde dumma saker som barn och ungdom så var du trots allt barn och ung. När hon gjorde dumma saker mot dig, som att stasha knark motsvarande åratal i fängelse hemma hos dig och dina barn i ditt hem, så var hon vuxen. Däri ligger en väsentlig skillnad.
Det är svårt att råda andra men en fråga du kan ställa dig är vad hon skulle kunna tillföra ditt liv och din familj i det här läget? Efter tjugo års frånvaro? Nu när hon är gammal, krämporna börjar komma och hon kan inte längre knarka och härja. Då passar barnen och barnbarnen. Är svaret att du inte vet vad hon skulle tillföra, så har du svaret där. Hon kommer bara att tillföra problem, bitterhet, mörker och elände. Man ska hålla trasiga och skadade människor borta, även om det handlar om nära släktingar. Blod är inte tjockare än vatten.
