21 års åldersskillnad

Jag brukar lätt vara den som tar projektledarrollen och styr men men honom kan jag luta mig tillbaka lite, det är väldigt vilsamt och gillar dynamiken som uppstår. Det får mig att känna mig kvinnlig. Undrar dock hur allmänheten ska se på detta och hur hållbar en sådan relation är?

Dejtar en man som är 21 år äldre än mig. Vi har dock barn i samma ålder då han fick barn sent och jag tidigt. Jag är 36 och han 57 i år. Jag tänker inte så mycket på det då vi är i samma fas i livet och aldrig känt sån samhörighet med någon. Han är väldigt trygg, grundad och den första man som jag känner mig riktigt trygg med. Jag brukar lätt vara den som tar projektledarrollen och styr men men honom kan jag luta mig tillbaka lite, det är väldigt vilsamt och gillar dynamiken som uppstår. Det får mig att känna mig kvinnlig. Undrar dock hur allmänheten ska se på detta och hur hållbar en sådan relation är? Han är framgångsrik och rädd att folk ska se mig som en lycksökerska även om jag själv också har väldigt god ekonomi och ett bra jobb. Hjälp mig lite här, hur reagerar man på sånt här? Hur ska jag tänka? Värt att nämna är att jag varit mycket sjuk i mitt liv så räknar väl inte direkt med att bli pensionär… har inte direkt framtidsbilden av att bli en frisk pensionär, eller ens nå den åldern.

Dejtar en man som är 21 år äldre än mig. Vi har dock barn i samma ålder då han fick barn sent och jag tidigt. Jag är 36 och han 57 i år. Jag tänker inte så mycket på det då vi är i samma fas i livet och aldrig känt sån samhörighet med någon. Han är väldigt trygg, grundad och den första man som jag känner mig riktigt trygg med. Jag brukar lätt vara den som tar projektledarrollen och styr men men honom kan jag luta mig tillbaka lite, det är väldigt vilsamt och gillar dynamiken som uppstår. Det får mig att känna mig kvinnlig. Undrar dock hur allmänheten ska se på detta och hur hållbar en sådan relation är? Han är framgångsrik och rädd att folk ska se mig som en lycksökerska även om jag själv också har väldigt god ekonomi och ett bra jobb. Hjälp mig lite här, hur reagerar man på sånt här? Hur ska jag tänka? Värt att nämna är att jag varit mycket sjuk i mitt liv så räknar väl inte direkt med att bli pensionär… har inte direkt framtidsbilden av att bli en frisk pensionär, eller ens nå den åldern.

Aldrig hört uttrycket "åldern tar ut sin rätt"?
Utseendet ändras, energin minskar.

Dejtar en man som är 21 år äldre än mig. Vi har dock barn i samma ålder då han fick barn sent och jag tidigt. Jag är 36 och han 57 i år. Jag tänker inte så mycket på det då vi är i samma fas i livet och aldrig känt sån samhörighet med någon. Han är väldigt trygg, grundad och den första man som jag känner mig riktigt trygg med. Jag brukar lätt vara den som tar projektledarrollen och styr men men honom kan jag luta mig tillbaka lite, det är väldigt vilsamt och gillar dynamiken som uppstår. Det får mig att känna mig kvinnlig. Undrar dock hur allmänheten ska se på detta och hur hållbar en sådan relation är? Han är framgångsrik och rädd att folk ska se mig som en lycksökerska även om jag själv också har väldigt god ekonomi och ett bra jobb. Hjälp mig lite här, hur reagerar man på sånt här? Hur ska jag tänka? Värt att nämna är att jag varit mycket sjuk i mitt liv så räknar väl inte direkt med att bli pensionär… har inte direkt framtidsbilden av att bli en frisk pensionär, eller ens nå den åldern.

Är man lycklig så är man och ur den synpunkter ska ålder inte spela någon roll.

Men tänk dig 10 år framåt då, då är han gubbe på riktigt medans du fortfarande är rätt ung.
Säg han lever i 25 år till, då blir det era 25 bästa år, och då kanske det är värt det?

Jag är 37 och min tjej 20 och det är inte riktigt samma sak.
Om 10 år kommer jag fortfarande vara i god form om jag får träna som jag gjort innan i mitt liv och vara hyfsat frisk och min tjej kommer vara 30.

Jag tycker inte att en 57 åring och en 36 åring är på samma nivå riktig, en är nästan pensionär och den andra har 30 år kvar till pensionen.