21 års åldersskillnad

Dejtar en man som är 21 år äldre än mig. Vi har dock barn i samma ålder då han fick barn sent och jag tidigt. Jag är 36 och han 57 i år. Jag tänker inte så mycket på det då vi är i samma fas i livet och aldrig känt sån samhörighet med någon. Han är väldigt trygg, grundad och den första man som jag känner mig riktigt trygg med. Jag brukar lätt vara den som tar projektledarrollen och styr men men honom kan jag luta mig tillbaka lite, det är väldigt vilsamt och gillar dynamiken som uppstår. Det får mig att känna mig kvinnlig. Undrar dock hur allmänheten ska se på detta och hur hållbar en sådan relation är? Han är framgångsrik och rädd att folk ska se mig som en lycksökerska även om jag själv också har väldigt god ekonomi och ett bra jobb. Hjälp mig lite här, hur reagerar man på sånt här? Hur ska jag tänka? Värt att nämna är att jag varit mycket sjuk i mitt liv så räknar väl inte direkt med att bli pensionär… har inte direkt framtidsbilden av att bli en frisk pensionär, eller ens nå den åldern.

lycka till...............

Om du är nöjd och han är nöjd, så kan du bara slappna av och strunta i vad omvärlden tycker.

Det jag reagerar mer på är att du verkar utgå från att du inte kommer bli pensionär. Om det inte bygger på en konkret medicinsk prognos känns det som en onödigt mörk utgångspunkt att planera sitt liv efter.

Det skiljer runt 30 år mellan mig och tjejerna och det funkar utmärkt. Varför skapa ett oroande fiktivt scenario som inte ens existerar? Bättre då att du avslutar relationen om du är tveksam.

21 år är ju relativt stor skillnad, men ni är ju båda mogna människor med livserfarenhet, och då är det inte så mycket att orda om.
Det hade varit annorlunda om en av er var 18 och den andra 39.

Vilka är "allmänheten"?
Era vänner, barn och övriga släktingar, eller samhället i övrigt?
Är det viktigt?

Ofta när åldersskillnaden är stor så får det effekter då den ene blir "gammal" rent fysiskt med allt vad det innebär före den andre, men om du som den yngre har sviktande hälsa så är den faktorn mindre viktig.

Känns det rätt så njut av kärleken!

Rent praktiskt är det inga problem (i nuläget).
Men tänk långsiktigt. Om 10 år är han nästan 70, kommer du fortfarande vara kär då tror du?

Varför inte? Utveckla gärna din tes utefter din erfarenhet.

Du är inte ens en ung kvinna, löjligt att ens prata om detta. När du är 36 år är du ju gammal som kvinna, inte ung längre. Så åldersskillnader borde inte spela någon roll alls.

Jag är bara intresserad att veta vilken sjukdom du har. Du säger att du är 36 och att du inte tror du kommer nå pensionsåldern. Varför? Vad är det för sjukdom du har som gör att du slipper bli gammal?

Endast du som kan avgöra. Du får fråga dig själv om du är stark nog att kunna hantera tisslet/tasslet samt blickarna du/ni kommer få.

Livet är kort, du vet aldrig vad som sker. Lev i nuet och kör på. Strunta i vad andra anser och tycker, har ni ett bra förhållande och mår väl, de är ju det enda som räknas.

Aldrig hört uttrycket "åldern tar ut sin rätt"?
Utseendet ändras, energin minskar.