Skilsmässa efter nästan 20 år

Det var väldigt bra och det blev ungefär så. Jag tror min vilja att göra något gick igenom men hon vet inte. Hon gick väl från att ha helt bestämt sig till att vara mer frågande. Det får vara en vinst. Hon får fundera lite om hon orkar testa med några konkreta saker jag har börjat med.

Ingen alkohol sedan dess, och jag ska ta det lugnt framåt med det. Har lite andra saker planerade med vänner nu.


Jag är övertygad om att jag skulle få knulla eller hitta någon ny om jag vill - åtminstone på jobb har jag haft kollegor som tar på en väldigt mycket och är uppenbart intresserad, även haft kollegor som bjuder in till deras hotellrum när vi vart på konferens och sånt. Nog för att spontant sex lockar enormt ibland så har jag alltid tyckt att vår familj är viktigare.


Jag kan inte alls tänka mig att hon är oärlig med att hon inte har träffat någon men man kan väl inte säga att hon har en stark ekonomi heller. Visst, vi har betalat av mycket av våra lån och hon har föräldrar som skulle kunna hjälpa henne ekonomiskt - så lite finns det väl att ta av.

Alright! Det du beskriver nu är ett mycket bättre utfall än jag rimligen kunde hoppas på efter ditt första inlägg. Inte för att din relation är räddad, utan för att flera viktiga saker verkar har hänt.

Du tycks ha tagit in att hennes ”småsaker” kan beskriva ett verkligt mönster. Du har gått från desperata löften om att göra typ vad som helst, till konkreta förändringar. Och hon verkar ha gått från ett definitivt beslut, till att åtminstone överväga om något går att testa. Du dricker inte och har aktivt stöd från din vän. Det är stora och positiva förflyttningar på kort tid.

Dessutom tycker jag att du låter mer reglerad nu. För när du skriver ”det ligger lite utanför mina händer”, visar du att du fattar att du kan påverka ditt beteende, men inte pressa fram hennes känslor. Det är rätt hållning tycker jag, rimlig.

Det enda jag skulle varna dig för är att tolka hennes tvekan som ett läge där du ska börja öka trycket, lägga fram fler lösningar eller söka återkommande besked. En skör öppning behöver oftast mindre övertalning och mer lugn, lyssnande och konsekvens. Förändringarna får inte bli en kort kampanj där hon förväntas belöna dig genom att stanna.

Hoppas hon orkar ge det en ärlig chans! Men just nu tror jag att det klokaste du kan göra är att fortsätta visa förändringen och samtidigt låta henne tänka utan tryck.

Vad var det för konkreta förslag du la fram till henne? - Läste att du skrev det till ngn annan och blev nyfiken.

Orkar inte ens läsa 3-4 sidor av tråden för att så många påstår att "hon måste ha träffat någon ny".

Jag vet ju såklart inte om era erfarenheter är på det sättet, men jag som kvinna, vet att det inte alltid behöver vara så. När man varit tillsammans så pass länge finns det naturligtvis många andra orsaker.

Jag och mitt ex gick isär efter 20 år och 2 barn. Ingen av oss hade någon ny, vi hade bara växt ifrån varandra. Sånt händer även om man inte vill.
Idag är han min allra bästa vän och vi bor fortfarande tillsammans, men delar inte säng eller något sånt.

Önskar TS all lycka och kom ihåg att om saker skiter sig i livet, så väntar något bättre i framtiden.

Vad gäller er dotter så kommer hon klara sig fint, är skilsmässobarn själv och det gör mer ont när föräldrar inte kommer överens. Hon är 10, hon kan hantera det och hon kommer kunna se tillbaka senare att det kanske var bra för er alla tre.

Dock hoppas jag att ni fortsätter tillsammans, inte för dotterns skull, men för att det en gång funnits en stark kärlek mellan er.

Kram!

Tack - jag hoppas med att hon orkar ge det en ärlig chans. Jag ska åtminstone göra det jag kan men låta henne få lite space nu ett tag framöver.


En konkret sak är att jag är bitvis ganska deppig och det leder till onda spiraler i vår relation. Hon har länge tyckt att jag behöver söka hjälp för det och jag har bokat en tid hos vårdcentralen för nedstämdhet. Det är åtminstone något som jag redan har gjort.

För mig själv har jag skrivit ut en lista med småsaker och vardagssaker jag ska tänka på i relationen, typ att det är viktigare med relationen än att jag har rätt. Listan är uppsatt där jag ser den varje dag. Jag har lagt in två påminnelser i kalendern varje dag som handlar om att vårda relationen. Jag tror att jag kan behöva en påminnelse att ta det lugnt och göra något litet fint varje dag.


Tack för omtanken. Jag känner ju såklart min fru och jag kan verkligen inte tänka mig att hon träffat någon annan och jag ser inte någon verklighet där hon skulle ljuga.

Gällande skilsmässobarn så vet man ju inte - de mår åtminstone sämre än barn med föräldrar som är tillsammans. T.ex. : https://www.svt.se/nyheter/lokalt/vasterbotten/undersokning-barn-med-separerade-foraldrar-mar-samre

Utan att veta detaljerna så låter situationen ni lever i idag tyvärr som ett fängelse för mig och jag skulle aldrig klara av det utan att gå under mentalt.

Jag tror dig! Det är värre när någon uttryckligen säger att de vill lämna.

För oss blev det ganska enkelt.
Vi var bästa vänner innan barnen kom, vi bildade familj och efter 20 år gick det utför.
Vi var ett par, levde under samma tak , men med helt separata liv "för barnens skull".
När de sen flyttade hemifrån, byggde vi upp vår vänskapsrelation igen.

Vi bor tillsammans, han har sitt sovrum och jag har mitt.
Men vi har en genuin vänskap som jag önskar att många andra också hade.

Bra. Nu när du konkretiserar visar du på förståelse för problematikerna. Och om du framöver får till varaktig beteendeförändring utifrån det, kommer förändringarna troligtvis gagna er.

Att du bokat tid för nedstämdheten tycker jag är särskilt viktigt, om hon länge har upplevt att den påverkar er relation. Det är något du gör både för din egen skull och för relationens, oavsett vad hon till slut bestämmer. Jag ser det även som MYCKET viktigt att du uttalat och extremt tydligt tar ansvar för att du undvikit att ta itu med detta, trots att hon bett dig. Den typen av rakryggat ansvarstagande kan vara skönt att mötas av - men också stärka din inre syn på dig själv..

Listan och påminnelserna kan vara bra om de hjälper dig ur autopilot. Men jag tror att det är viktigt att du tänker på vad de egentligen ska åstadkomma. Målet är inte främst ”en snäll sak om dagen”, utan att själva sättet ni är tillsammans på, förändras.

Ännu mer konkret - jag tänker högt här, ta med dig det du tycker känns rimligt:

Mer nyfikenhet: om hon vill göra något på ett vis som känns onödigt för dig, försök först förstå varför det är viktigt för henne i stället för att direkt argumentera för den enklare lösningen.

Mindre behov av att få rätt: fråga dig ibland om frågan faktiskt är värd friktionen. Man kan ha rätt i sak och ändå göra relationen lite tyngre varje gång man måste driva det.

Mer eget initiativ: inte bara göra sådant när hon ber om det, utan själv se, planera och ta ansvar för saker som behöver göras.

Mindre vardagsfriktion: om hon exempelvis vill planera en utflykt i förväg och du egentligen tycker att det är onödigt, kan det ibland vara värt att bara boka tåget. Inte för att hennes sätt objektivt är ”rätt”, utan för att en relation också handlar mycket om att göra livet lättare för varandra.

Det är nog den sortens förändring hon behöver kunna känna över tid, snarare än att se att du genomför en checklista. Och ”relationen är viktigare än att jag har rätt” känns faktiskt som en väldigt central insikt utifrån det du berättat om er återkommande lilla friktion.

Jag blir nyfiken på vad mer du har skrivit på listan.