Varför har vänstern tappat arbetarklassen och hur ska den vinnas tillbaka?

Fråga till er inom vänstern: Varför har "ni" tappat arbetarklassen? Okej, lite drastiskt formulerat kanske, men förr var ju sossarna och vpk partier för traditionell arbetarklass: industriarbetare, sjukvårdsbiträden, murare, och allehanda knegare. Stolta människor med skit under naglarna som krävde sin rätt, men inte var några offer.

Idag känns det som att stora delar av vänstern har bytts ut och istället för att prata om just arbetare så är det mer radikalfeminism, hbtq osv osv. Knegaren Kenta har bytts ut mot socionomstudenten Sara. Traditionella arbetare röstar snarare på Sd eller Trump. Ja jag vet att jag förenklar rejält, men detta är ett välkänt fenomen i hela västvärlden.

Såg mig själv som vänster i min ungdom och är väl det delvis fortfarande, men det som drev mig åt höger i vissa frågor var att jag fick så svårt att identifiera mig med den svenska vänstern. Som svensk grabb med arbetarklassbakgrund känner jag att Sd och örebropartiet för min talan bättre än vänstern och sossarna.

Men ni som ser er som kommunister, socialister, etc, vad anser ni att vänstern ska göra för att få tillbaka arbetarklassen?

Det historiska skiftet beror på att nyliberalismen. När avregleringarna slog till på 80- och 90-talen gav Socialdemokraterna upp motståndet och anpassade sig till Tredje vägens politik (Idén om att förena socialdemokratins rättviseambitioner med nyliberalismens marknadsmekanismer. Internationellt förknippas den med Tony Blair ("New Labour") och Bill Clinton ("New Democrats") under 1990-talet. I Sverige inleddes den av den så kallade "kanslihushögern" under Kjell-Olof Feldt på 1980-talet och fördes vidare av Göran Persson).
Genom att avpolitisera ekonomin miste vänstern sina verktyg för materiell förändring och fyllde tomrummet med akademisk identitetspolitik och kulturfrågor. När reallöner, a-kassa och välfärd nedprioriterades drabbades arbetarklassen av lönedumpning och försämrad samhällsservice, vilket fick många att söka sig till högerpopulismen.

Men att tro att Sverigedemokraterna är svaret är en ödesdiger missbedömning. SD pratar om arbetarklassen, men röstar nyliberalt i riksdagen när det verkligen gäller. De värnar om marknadsskolan, skyddar de privata välfärdsbolagens vinstuttag och sänker skatter för de som redan har mest. De erbjuder en retorisk tröst i kulturfrågor, men lämnar knegarnas plånböcker och arbetsvillkor sämre under kapitalägarnas godtycke.

Därför är aktörer som Reformisterna och tankesmedjan Katalys vägen framåt. De driver exakt den kompromisslösa återgång till ekonomisk klasspolitik som vänstern så länge saknat. Genom att fokusera på massiva statliga investeringar, full sysselsättning, stopp för vinstjakt i välfärden och ett hårt skydd mot lönedumpning visar de att det finns ett reellt alternativ. De bevisar att man inte behöver välja mellan nyliberal marknadsekonomi och tom identitetspolitik. En återuppstådd ekonomisk vänster är det enda hotet mot den nyliberala ordningen och det enda sanna alternativet för svensk arbetarklass.

Kapitalismen håller folk i sitt järngrepp, attityder ändras nu är arbetare till höger för att Trump och Jimmie Å är det. Människor idealiserar skit som konsumtion av skräp från Kina m.m framför att bilda sig. Den förtryckande klassen sprider propaganda om att alla typ av universitet är vänstervridna och därför förkastas kunskap och kritiskt tänkande av den stora massan.

Polariseringen i samhället ökar och grupper ställs mot varandra i allt större utsträckning.
Hur vänstern ska kunna vinna arbetare tillbaka?
Stora delar av tex Kommunal med yrken som undersköterskor röstar redan vänster. Vad som behövs är tydligare partiprogram/ målbild om förd politik.

Tappat är helt helt fel ord, övergett är ordet du letar efter.

I ett mer homogent Sverige tror jag att stödet för ”social blandning” hade varit större, typ att arbetarens dotter går i samma skola som direktörens son.

Fråga till er inom vänstern: Varför har "ni" tappat arbetarklassen? Okej, lite drastiskt formulerat kanske, men förr var ju sossarna och vpk partier för traditionell arbetarklass: industriarbetare, sjukvårdsbiträden, murare, och allehanda knegare. Stolta människor med skit under naglarna som krävde sin rätt, men inte var några offer.

Idag känns det som att stora delar av vänstern har bytts ut och istället för att prata om just arbetare så är det mer radikalfeminism, hbtq osv osv. Knegaren Kenta har bytts ut mot socionomstudenten Sara. Traditionella arbetare röstar snarare på Sd eller Trump. Ja jag vet att jag förenklar rejält, men detta är ett välkänt fenomen i hela västvärlden.

Såg mig själv som vänster i min ungdom och är väl det delvis fortfarande, men det som drev mig åt höger i vissa frågor var att jag fick så svårt att identifiera mig med den svenska vänstern. Som svensk grabb med arbetarklassbakgrund känner jag att Sd och örebropartiet för min talan bättre än vänstern och sossarna.

Men ni som ser er som kommunister, socialister, etc, vad anser ni att vänstern ska göra för att få tillbaka arbetarklassen?

Så är det. Och delvis genomförde socialdemokraterna detta under 1900-talet.
Att människor med olika klassbakgrund blandas och att talanger ur arbetarklassen på det sättet tas till vara och de får möjlighet att göra karriär, det tror jag att alla tycker är bra.

Hade Sverige varit homogent hade nog de flesta ryckt på axlarna åt förslaget om mer blandad bebyggelse och i princip tyckt att det var ett rätt bra förslag. Även om vissa villaägare säkert varit rädda för att få "WT grannar" som "spelar hög musik" osv.

Men det som sker idag är ju något helt annat. Förslaget upplevs nu närmast som etnisk rensning för en stor del av svenskarna. Och den retorik som S, V, MP och C nu har haft i årtionden har övertygat en stor del av befolkningen om att de hatar oss och vill skada oss så detta ses bara som ytterligare ett exempel på det.

Jag är sosse i hjärtat, men det stör mig något oerhört hur vänstern verkar tycka att svenska arbetare redan har det så bra som de förtjänar, och därför har slutat vilja förbättra för oss arbetare (dvs 90-95% av befolkningen).

Det är väl därför vänstern har slutat bry sig om arbetarklassen, och istället börjat fokusera på små grupper ute i periferin, som transar, migranter, asylsökande, zigenare, osv. Enbart dessa anses värda vänsterns engagemang?

Jag är arbetare, och alla mina förfäder är arbetare. Jag lider på mitt arbete. Jobbar oregelbundna tider, jobbar nätter ibland, jobbar röda helgdagar, jobbar mycket långa dagar ibland, jag har svårt att förstå att ledigt, jag får dålig ersättning på nätter eller julafton, stressen på arbetstid ökar årligen, många arbetskamrater bränner ut sig och blir sjukskrivna och dör i förtid pga arbetet.

Vänstern borde fokusera på arbetarna, och sluta fjäska för släkten Wallenberg mfl rika giriga svin.

De är som Don Quijote, de har förläst sig på böcker och ska ut i världen och förändra den utifrån deras skuggvärld, men utan en Sancho Panza som kan skademinimera.