Citat:
Ursprungligen postat av
Gulsmurf2
Tjena. Vill lyfta ett fenomen som jag tror de flesta av oss har råkat ut för någon gång, och som alltid resulterar i en inre pinsamhet man håller kvar för länge i hividet..
Det handlar om den automatiska ryggmärgsreflexen att svara ”du med” eller ”detsamma” när någon är trevlig eller önskar en något gott, fastän situationen gör svaret helt ologiskt.
Klassiska exempel:
Man sitter på en restaurang, kyparen ställer ner maten och säger ”Smaklig måltid!”. Man svarar blixtsnabbt: ”Tack, du med!” (kyparen ska uppenbarligen inte äta nu).
Man står vid gaten på Arlanda, säkerhetspersonalen eller flygvärdinnan scannar biljetten och säger ”Trevlig resa!”. Man kläcker ur sig: ”Tack, detsamma!” (de ska stå kvar på marken och jobba i åtta timmar till).
Man fyller år, någon säger ”Grattis på födelsedagen!” och man svarar ”Tack, detsamma!”.
Det blir så otroligt pinsamt på en sekund. Man ser hur servitören eller gate-personalen antingen ler överseende eller ser helt oförstående ut, medan man själv bara vill sjunka genom jorden.
Varför blir det så här? Är det bara ren och skär social lathet där hjärnan går på autopilot för att spara energi, eller handlar det om att vi är så programmerade att artighet måste besvaras med exakt samma mynt?
Hur hanterar ni situationen när det händer? Äger ni misstaget, bjuder på ett skratt, eller låtsas ni som ingenting medan ni dör lite inombords? Dela gärna med er av era värsta exempel!
Det mest pinsamma i detta är nog om man för en sån helvetes liten skitsak reagerar som om det vore jordens undergång, och måste bemöda sig att fråga andra om detta och hur de hanterar dylika ”hemska” situationer.
Alla människor råkar ibland säga fel i farten, formulera sig knasigt, välja fel ord etc etc. So what… Det är helt naturligt. Generellt sett är det glömt efter nån sekund, och alla ev inblanda kan bara le lite åt hur knasigt det råkade bli i farten.
