Fenomenet att svara "du med"

Tjena. Vill lyfta ett fenomen som jag tror de flesta av oss har råkat ut för någon gång, och som alltid resulterar i en inre pinsamhet man håller kvar för länge i hividet..

​Det handlar om den automatiska ryggmärgsreflexen att svara ”du med” eller ”detsamma” när någon är trevlig eller önskar en något gott, fastän situationen gör svaret helt ologiskt.

​Klassiska exempel:
​Man sitter på en restaurang, kyparen ställer ner maten och säger ”Smaklig måltid!”. Man svarar blixtsnabbt: ”Tack, du med!” (kyparen ska uppenbarligen inte äta nu).

​Man står vid gaten på Arlanda, säkerhetspersonalen eller flygvärdinnan scannar biljetten och säger ”Trevlig resa!”. Man kläcker ur sig: ”Tack, detsamma!” (de ska stå kvar på marken och jobba i åtta timmar till).

​Man fyller år, någon säger ”Grattis på födelsedagen!” och man svarar ”Tack, detsamma!”.

​Det blir så otroligt pinsamt på en sekund. Man ser hur servitören eller gate-personalen antingen ler överseende eller ser helt oförstående ut, medan man själv bara vill sjunka genom jorden.

​Varför blir det så här? Är det bara ren och skär social lathet där hjärnan går på autopilot för att spara energi, eller handlar det om att vi är så programmerade att artighet måste besvaras med exakt samma mynt?

​Hur hanterar ni situationen när det händer? Äger ni misstaget, bjuder på ett skratt, eller låtsas ni som ingenting medan ni dör lite inombords? Dela gärna med er av era värsta exempel!

Hejsan Gulsmurf,
Ställer mig lite frågande för jag har aldrig svarat som du beskriver i ditt inlägg.

Har nog aldrig varit med om det. Men tack du också.

Jag har varit med om det.

Kanske inte riktigt så extremt men absolut att nån säger nåt i stil med "ok men då lycka till då med resan" och man svarar "tack det samma"

Ja antar att man inte vill nöja sig med ett kort 'tack' utan också ge tillbaka motsvarande vänlighet/lyckoönskning så det blir på nåt slags jämt plan.

Jodå....
Sa till busschauffören på väg till flygplatsen som sa: -Trevlig resa!
Jag: -Tack detsamma!

Nej, jag har aldrig haft sådan pladdertrut att jag sagt något så dumt. Jag har intelligens nog att låta hjärnan ligga en tiondels sekund före munnen.

Det är oerhört jobbigt med folk som pratar först och tänker sedan.

Men visst kan det vara lite kul ibland.

Dom gångerna jag har gjort så som TS pratar om så har det varit med mening.

Dom gångerna som det har hänt så har jag skrattat.

Är det så att ni brukar tacka och vara artiga mot främlingar då? Eller är ni bara tysta?

Försöker alltid vara artiga och ge ett leende och säga något uppmuntrande till de jag möter. Kostar inget och förhoppningsvis blir de lite glada. Men ibland blir det fel och lite pinsamt.

Nu var det väl inte om artighet och att tacka när en främling är bussig som din tråd handlar om.

Såklart jag säger tack. Men om kassören på Forex önskar mig en trevlig resa när jag växlar pengar säger jag såklart inte "detsamma", och jag har nog aldrig varit med om att någon annan är så korkad.

Jag säger inte så tillbaka.