Fenomenet att svara "du med"

Nu var det väl inte om artighet och att tacka när en främling är bussig som din tråd handlar om.

Såklart jag säger tack. Men om kassören på Forex önskar mig en trevlig resa när jag växlar pengar säger jag såklart inte "detsamma", och jag har nog aldrig varit med om att någon annan är så korkad.

Nej min tråd handlar om små misstag när man försöker vara artig. Men uppenbarligen är du kanske förmögen att se att sådant händer. Kul för dig att du slipper det!

Tror fortfarande du snarare inte är trevlig baserat på hur du skriver, så det verkar i och för sig stämma att du inte råkat ut för det

Jag tror faktiskt inte att det du påstår händer.

Råkar du ofta ut för sådana konstigheter?

Inte ofta men det händer. Men jag försöker alltid vara trevlig och interagera med servicepersonal.

Men självklart gör man det, men det var väl inte vad din tråd handlade om.

Tråden handlar ju om när det ibland blir lite tokigt när man gör det. Dvs en förutsättning är ju att man är trevlig.

Men menar du att det aldrig blir någon miss när du pratar med någon?

​Man står vid gaten på Arlanda, säkerhetspersonalen eller flygvärdinnan scannar biljetten och säger ”Trevlig resa!”. Man kläcker ur sig: ”Tack, detsamma!” (de ska stå kvar på marken och jobba i åtta timmar till).

Antar att jag tolkade din ts totalt galet,

Alltså det händer ju väldigt sällan, men man blir mer skämmig än man borde vid dessa och känner sig dum. Nog för att jag ofta inte alltid är expert på allt och är tillräckligt öppen för att erkänna att trots min IQ gör jag bort mig ibland.

Tjena. Vill lyfta ett fenomen som jag tror de flesta av oss har råkat ut för någon gång, och som alltid resulterar i en inre pinsamhet man håller kvar för länge i hividet..

​Det handlar om den automatiska ryggmärgsreflexen att svara ”du med” eller ”detsamma” när någon är trevlig eller önskar en något gott, fastän situationen gör svaret helt ologiskt.

​Klassiska exempel:
​Man sitter på en restaurang, kyparen ställer ner maten och säger ”Smaklig måltid!”. Man svarar blixtsnabbt: ”Tack, du med!” (kyparen ska uppenbarligen inte äta nu).

​Man står vid gaten på Arlanda, säkerhetspersonalen eller flygvärdinnan scannar biljetten och säger ”Trevlig resa!”. Man kläcker ur sig: ”Tack, detsamma!” (de ska stå kvar på marken och jobba i åtta timmar till).

​Man fyller år, någon säger ”Grattis på födelsedagen!” och man svarar ”Tack, detsamma!”.

​Det blir så otroligt pinsamt på en sekund. Man ser hur servitören eller gate-personalen antingen ler överseende eller ser helt oförstående ut, medan man själv bara vill sjunka genom jorden.

​Varför blir det så här? Är det bara ren och skär social lathet där hjärnan går på autopilot för att spara energi, eller handlar det om att vi är så programmerade att artighet måste besvaras med exakt samma mynt?

​Hur hanterar ni situationen när det händer? Äger ni misstaget, bjuder på ett skratt, eller låtsas ni som ingenting medan ni dör lite inombords? Dela gärna med er av era värsta exempel!