Överrepresentation av psykfall inom nätdejting?

Tall overdue, hehe.

Korta män har ju aldrig haft det lätt med damer. Men politiker och andra makthavare har nog inga problem. Eller rockstjärnor och filmstjärnor för den delen. Prince, Glenn Danzig, Ronnie James Dio, Tom Cruise...

Det är ändå magert resultat jämfört med hur det var för 20 år sen. Jag minns det verkligen som att jag hade kunnat gå på date varje kväll då bara man hade haft tid.

Intressant det där att det fortfarande verkar vara ett slags spel vid vår ålder, med tanke på utgången beroende på vem som "like:ar" först.
Minns när jag var i 25-årsåldern när en kille som var minst 10 år äldre gav mig lite icke efterfrågade tips om hur man gör för att "fixa brudar". Han sa att han hade börjat låta dem komma till honom. han hade slutat ragga. Jag fattade inte vad fan han yrade om då, jag tyckte ju inte att jag hade tid vänta, det gick ju mycket snabbare när man själv tog initiativet. Men det går ju bara på krogen, fortfarande tydligen.

Mm för det fanns inga psykfall i dejtingvärlden innan internet och (skit)apparna tog över? Allt var frid och fröjd?

Skulle gissa att våld och andra brott kring dejting minskat snarare för att det är lättare att sålla bort psykopater.

Nu har jag träffat 175 cm och det kändes faktiskt lite i längsta laget. Det funkar väl rent längdmässigt men är på gränsen av vad jag känner mig bekväm med.

Har råkat ut för detta. Och mycket riktigt har de kvinnor som gillat mig först visat sig vara ”märkliga” när man sedan träffat dem. Två av dem lade jag tre månader på innan ett antal red flags blev tydliga. I ärlighetens namn hade jag vid en bakåtblick ignorerat en del orangea flaggor längs vägen också.

Kvinnor behöver inte gilla någon först utan kan välja och vraka bland någon av de hundratals likes de får varje dag. Att inte en enda av de kvinnor som du gillat först besvarat detta visar hur stenhård konkurrensen är.

Ligger sanning i detta helt klart. Har nu varit på min första Tinder-dejt IRL och då framkom det saker om hennes livssituation som gjorde att jag känner att det nog inte är aktuellt för mig att fortsätta. Hon verkade dock helt normal och inte vara ett "psykfall" eller "märklig".

Å andra sidan så kan det för en attraktiv kvinna utan allvarligare problem eller märkligheter vara rationellt att själv gallra och välja bland män, snarare än att drunkna i hundratals dagliga likes och/eller meddelanden, beroende på plattform. Nu är jag dock inte säker på att det är såna kvinnor som har gillat mig, även om några ser ut att se bra ut. Vi får väl se framöver...

Man kan ju tycka att många greenflags (bra jobb, roliga aktiviteter, spännande intressen och sunt förhållande till familjen) i form av bl.a. bilder ska hjälpa vid gallringen även om man inte är modell, men icke. Det är helt enkelt för många män på dessa plattformer som kukblockerar varandra. Sägs gå nio män på en kvinna på svenska Tinder.

Instämmer helt. Jag dejtar för första gången i mitt liv och nosar precis på 1 års-marginalen för medlemskap. Anledningen att jag dejtar och inte bara skaffar partner som en normal människa, är social fobi och isolering som lett ut i det här träsket. Ganska fort har det dock stått klart varför de flesta befinner sig på dejtingsidor.

Kvinnor på dejting är såpass korkade att det är svårt att föreställa sig. Jag bor centralt, inga skulder, tjänar en bra bit över medel, fit och clean, betydligt mer livsglad än majoriteten vuxna samt vägrar alkohol, tobak och droger. En kvinna hade kunnat utnyttja mig så otroligt jävla lätt så det vore pinsamt. Men deras primitivism och låga IQ har alltid utgjort brandväggen, vilket är otroligt jävla befriande.

Tittade igår och hade spammat ut ca 3 485 gilla-markeringar.
Av dem har ca 99.2% inte besvarats alls. Av de som besvarats är den generella uppfattningen att 70-80% har borderline (slutade räkna vid 26 fall på 9 månader). Detta inkluderande kvinnor som är såpass mycket äldre att de kunnat vara mina föräldrar, och trots det fula som stryk även för sin ålder.

Vanligast är att de blockar om de inte får svar omgående, blockar om de får komplimanger, eller börjar vända saker emot en i någon form av klassisk offerkoftadramatik. Att prata om ex åt båda håll (både fråga och prata om sitt eget) är det överlägset bästa filtret mot borderlinekräken.

Så ja, dejtare är där av en anledning. Du är inte den första hon kommer avvisa eller borderlinepsyka och sedan inte klara av konsekvenserna eftersom hon är en mental jävla femåring med IQ-nivå rumstempererad isglass.

Om du är vuxen så finns det i många fall väldigt få eller inga arenor där du "bara kan skaffa en partner". Detta gäller även om du är en man som inte har social fobi och under hela ditt liv har haft ganska lätt för att träffa kvinnor.

Exakt så. Generellt ökar svårigheten med arenor med åldern, men nu har vi ju även ett nytt samhälle där sociala kontakter minskar.