Överrepresentation av psykfall inom nätdejting?

Bottarna beter sig väl inte riktigt som psykfall. De är mer generiska.

Det är väl en jävla skillnad mot idag? Spraydate i början av 00-talet. Då kunde man skapa en profil utan foto och gå på ny date varje kväll.

Berätta för mig hur fan man gör för att ha sex med en som är över 30 cm kortare. Rent fysiskt - hur går det till?? Asså kalla mig gammeldags men jag vill gärna kyssas samtidigt. Det är ju för fan fysiskt omöjligt med den längdskillnaden.
Liksom vadå.... du knullar lite, sen hoppar du eller hon upp/ner 30+ centimeter och hånglar lite, ner/upp och jucka igen, och så håller ni på så? T o m vissa lite mer äventyrliga ställningar som 69:an blir helt omöjliga.

Låter ganska kul faktiskt. Jag började ju med ett försök till internetdejting för första gången för ca 6 veckor sedan. Detta är dock en sanning med modifikation då jag faktiskt skaffade ett konto på vad som kan ha varit Spraydate (minns inte om det var det eller en annan plattform) ca 2007. Jag reggade ett konto, skrev nån lite kort och ganska deppig presentation/profil och hade ingen bild. Inom ett par dagar så var det faktiskt en ganska söt tjej som hörde av sig och ville prata. Jag hörde dock aldrig av mig och gick ut och festade istället.

Jag har precis vaknat och fick mig ett väldigt gott skratt. Det tackar vi för.

Ja du, det ligger ju en del i vad du skriver. Att stå upp och kyssas eller bara kramas är ju inte optimalt med 30 cm i skillnad. Jag har inte tänkt så mycket på det andra men jag antar att det var ungefär så som du beskriver det som det gick till ibland.

69 har väl mest alltid varit nåt slags cirkustrick som inte funkar så bra i verkligheten? Åtminstone är det min erfarenhet. Fast det kanske beror på att jag har varit med för korta kvinnor?

Jag har spenderat lite över 20 år ihop med två kvinnor som är 165 - 167 och egentligen var väl de kanske "för korta", men jag trivdes bra med dem rent storleksmässigt. Jag har även varit ihop med tjejer runt 160 cm i flera månader åt gången och det gick väl ganska bra.

Som nyskild och nybliven singel så skulle jag nyss ha gått på dejt med en kvinna på 160 cm men det har uppstått förhinder vid två tillfällen nu. Nu är det dock en på 175 cm jag ska träffa inom ett par dagar istället. Jag är lite orolig över att hon kommer kännas "för lång" och "för stor" (ser slank ut på bilder så det är nog lugnt) men det kanske bara är fånigt? Jag är ju trots allt dryga 15 centimeter längre än hon. Vi får se, helt enkelt.

Jag misstänker att den här och liknande trådar är en strategi för att få färre män till dejtingsajter så att konkurrensen minskar. Rätta mig om jag har fel.

Ja, lite så. Jag testade det bara för skoj skull för att få en liten inblick hur det skulle vara. Och det var verkligen lätt att få dejter då. Men Gen X som man är så var det bra mycket bättre att gå ut och festa och träffa damerna i det verkliga livet så jag tröttnade efter ett par veckor.
Idag verkar det ju vara helt hopplöst som man. Botar, golddiggers, matchningar med afrikanska brudar i Afrika, smällfeta psykfall, ensamma desperata mammor... jag skulle aldrig nätdejta idag. Men man hör ju en del om det från polare.

Om jag är en källa till glädje och lustigheter så är jag helt klart nöjd för dagen!

Du får ju testa en lång kvinna! Det verkar ju vara long overdo! Eller så du snickra ihop en "pusspall"!

Crazy in head crazy in bed! Det är det som lockar.

Samma här. Verkligheten hann hända så jag loggade inte ens in mer på den där sidan, vilken det nu var.



Jag har som sagt precis testat ca 6 veckor på Tinder. Har inte prövat något annat ännu. Inga konkreta resultat i verkligheten ännu men jag har etablerat kontakt med några stycken till synes attraktiva (av bilder att döma) och trevliga kvinnor som vill träffas och där vi nu har bestämt datum för detta. Jag är runt 50 och de jag ska träffa är runt 40.

Det har under dessa veckor varit strax över ett dussin ganska så attraktiva kvinnor i mitt närområde som har tagit kontakt med mig men flera föll bort efter lite chat och ett par till försvann när jag föreslog träff IRL. Sen var det ett halvdussin mellan 40 - 50 som alla såg hyfsade ut som "gillade" mig när jag var i en annan stad över helgen. Utöver detta är det två söta 18-åringar, varav i alla fall den ena har kommunicerat lite fram och tillbaka, som tillkommit senaste veckan och en 21-åring som ser helt ok ut men där jag får psykfallsvibbar.

I princip ingen som jag har "gillat" först har gillat mig tillbaka (utom en jag kommer på) så att vi har "matchat". Framgångsfaktorn åt det hållet har alltså varit extremt låg då jag måste ha gillat hundratals oika kvinnor. Alla de jag haft kontakt med och de jag snart ska träffa har gillat mig först. Sen återstår det ju att se om det blir ens en tummetott av den ganska stora mängd tid jag ändå har lagt ner på detta.

Eller "tall overdue" kanske. Vi får se. 175 cm är ju inte så långt egentligen.

Ja, en "pusspall" lär ju om inte annat Ulf Kristersson, Morgan Johansson (161cm!) och Erik Ullenhag (om nån minns den kraken) behöva.

När det gäller nätdejting så måste man vara på sin vakt. Du måste ha sofistikerade filtreringssystem.

Det är bättre att försöka träffa folk i verkligheten via mer naturliga sammanhang för då kan du undvika mycket ogräs.

Är du en person med social kompetens som rör dig i vanliga, hyfsat hälsosamma miljöer, då ökar ju sannolikheten att man stöter på hälsosamma kvinnor/män utan dysfunktionalitet.

Men träffar man en person på nätet via någon skräpig dejtingsida? Ja, då är det en helt annan sak. Jag skulle inte rekommendera det.

Jag har stött på en kvinna som hade en allvarlig personlighetsstörning och det var ett helvete kan jag berätta, det hade kunnat sluta illa.

Man måste skydda sig idag, rejält. Kunskap är oerhört viktigt men även logik lägger en bra grund för att kunna se igenom nästan vad som helst.

Som man vinner du mycket mer på att tänka logiskt hela tiden än att gå efter känslor.