Fartygskollision utanför Tjörn, två personer saknas, 2026-07-28 - hittade avlidna

Det är ett misstag man skall kunna göra som förare av en fritidsbåt, då det är ett grundläggande rimligt åtagande att man håller god utkik framåt och vid behov varnar den som är försumlig. Det spelar ingen roll om det är på sjön. Det är också anledningen till att det inte sker fler sådana här olyckor; professionella fartygsbefäl vet vilka förpliktelser de har att undvika att köra över någon och har kompetensen och rutinerna att undvika det.

Det har fallerat här och fritidsbåtens försummelser är ointressanta i sammanhanget. Det måste vara glasklart och fortsätta gälla att fartyget måste ha tillräckliga kunskaper, rutiner och tekniska hjälpmedel att att undvika att köra över fritidsbåtar under liknande omständigheter.

Om olyckan inte enbart beror på befälets och lotsens försumlighet måste nya lagar och regler till för att undvika liknande olyckor, innefattande tekniska hjälpmedel, krav på bemanning, krav på utkik och sikt osv.

Och där rättvisa skall skipas måste man göra allt för att i så fall hålla rederiet Misje Rederi AS och dess ledare Roald Misje ansvariga för att ha dödat två personer.

Jag tror det går alldeles utmärkt att nöja sig med att hålla kapten ombord ansvarig. OM det är så att han dessutom varit ensam på bryggan finns det ju inget att diskutera, han har ingen att skylla på. Han har haft fungerande radar, en tillräcklig besättning som han inte använt till vakt, det var fortfarande dagsljus, etc etc. Detta blir svårt att lägga på rederiet.

Att båda fartygen (snipan och MJ) förväntas hålla uppsikt i huvudsak i färdriktningen tror jag rätten kommer att förstå, och i vilken omfattning snipan blir medskyldig till att bli överkörd p g a bristande utkik akteröver blir en grannlaga fråga att reda ut. "Minst lika skyldig" till olyckan är naturligtvis alldeles otänkbart att rätten landar i, även om naturligtvis kaptenens och lotsens ombud försöker lägga all skuld på snipan.

Det är kanske mer intressant att se hur lotsens ansvar för det hela skall grundas. Kanske landar man i att lotsen skall se till att färden genomförs tryggt och säkert, och därför inte skulle medverkat till lotsning med för liten besättning på bryggan. Här kan man reflektera över att så som det ofta fungerar, att lotsen "kör båten", är uppskattat av både rederier som befäl. Åker lotsen dit på något lär detta ändras.

Det är uppenbart för mig att rederiet har det moraliska ansvaret. Det är deras fartyg som dödat två personer genom att segla över deras båt. Juridiken generellt är dålig på att döma ut också det juridiska ansvaret utan går alltför lätt med på att rederiet kan delegera bort ansvaret till fartygets befälhavare, utan tvekan hjälpta av gamla rotade historiska föreställningar om vad som gäller på sjön om Herren och kaptenen som envåldshärskare på fartyget.

Det finns som sagt ett skäl till att dessa olyckor händer sällan. Varför är du så snabb på att acceptera att det faktum att den händer nu är frikopplat till fartygets konstruktion, brist på tillräckliga tekniska hjälpmedel inklusive automatiska varningssystem, neddragning av personal till ett minimum och bristande rutiner som rederiet borde sett till att de finns på plats?

Om haverikommissionen kommer fram till det minsta i den vägen så borde där rättvisa råder också rederiet hållas juridiskt ansvariga, inte bara underhuggarna.

Först och främst har jag noll behov av ge mig in i den diskussionen, det finns redan en himmelens massa anknytande argument i tråden och det går per definition inte att "få rätt". Om och när åtal väcks, och mot vem eller vilka, och framförallt när det slutliga domen faller, då får man en delsanning. Och bra så.

Men jag delar inte din uppfattning, det finns ingen rätt för någon att göra misstag på sjön, och absolut inte för fritidsbåtar som rör sig i farleder som är utpekade för handelstrafik. Olyckan är en följd av två separata misstag, och det är misstagens separata straffbarhet som ska mätas, separat från varandra. Ingen har rätt att göra misstag bara för att nån annan gör ett separat misstag, och ingen kan heller dömas för nån annans misstag, det är liksom rudimentär rättskipning. Och det är kapten (eller den som "håller i rodret") som är fullt ansvarig för sin egen båt/sitt eget fartyg. Det finns inga undantag.

Jag har varit med om två sjöförklaringar, båda gångerna för mindre båtar (kring 10 meter), där man körde sjöförklaringsprocessen eftersom de var statligt flaggade (tvåtungad). Det är en stenhård men väldigt klar process, och det är väldigt, väldigt, VÄLDIGT tydligt vem som bär vilket ansvar. Och känslor, tyckanden, förklaringar/bortförklaringar, diverse orsaker, det spelar INGEN roll.

Fartygets brist på agerande är helt fristående från fritidsbåtens misstag. Man har en rätt att göra misstag utan att behöva stå för andras misstag. Det utgör ingen ursäkt för din försumlighet att jag är försumlig.

Oavsett andras försumlighet kvarstår ansvaret för fartygets försumlighet odelat. Vare sig framförvarande håller utkik och väjer eller de inte gör det måste fartyget agera på samma sätt och har skyldighet att undvika kollision. De har också alla möjlighet till det. Det finns inga ursäkter.

Detta är kärnan i det här och kommer att ligga till grund för den juridiska prövningen där allt talar för att kapten, lotsen eller båda döms för vållande till annans död.

Om något sjörättsregelverk vill ha det till något annat och bisarrt dela upp ansvaret på något sätt är det dags att reformera detta regelverk. Vi kan inte ha det så att fartygets agerande och brist på agerande som står utanför all möjlighet till påverkan av fritidsbåten förare läggs denne till ansvar.

Håller väl inte med om "mindre belevade" utan vill mer gå åt naivitet.
Jag har alltid hävdat att ett "körkort" behövs för att kunna få bort naiviteten.

Att väjningsplikt råder är ju självklart oavsett regler och paragrafer. Sedan vet jag inte om det stämmer att pappa och son hittades utan flytvästar? Om så borde man kanske skuldbelägga fadern lite mer än bara delat ansvar då chain of evidens byggs på.

Har du aldrig hört talas om "hålla undan för" - reglerna?

Ja, för den som undrar så har jag redan sedan bara ett par dagar efter att olyckan inträffade skrivit att Ett fartyg som snipan i detta fallet får inte hindra ett skepp som i detta fallet att säkert passera igenom den trånga passagen vid ön Katten så som måste ha varit fallet här.


Det gör snipan lämpligen genom att i första hand se till att inte ligga i den delen av farleden överhuvudtaget, vilket den inte hade behövt göra här, och i andra hand genom att helt enkelt bara hålla undan om den nu ändå ligger där när det kommer ett fartyg.
Det är alltså så enkelt att när ett fartyg är skyldig att inte hindra ett annat fartyg, enligt regelverket, så uppfyller det första fartyget den regeln enklast genom att hålla undan.

Ordet väja förekommer överhuvudtaget inte i sjövägsreglerna, men går så klart alldeles utmärkt att använda i vardgstal, det har nog jag gjort också i tråden, inget konstigt med det. Men det funkar inte när man talar om effekten av de olika reglerna ur ett rättsverkansperspektiv. Det är tydligt att det är många i tråden som fortfarande efter över 10 000 inlägg fortfarande inte förstått varför det förekommer två olika uttryck i formerna "inte hindra" samt "hålla undan för" i sjövägsreglerna. Men nu kommer det säkert att komma en massa ihopfantiserade killgissningar om den saken.

Inget av detta förändrar dock det faktum att såväl skeppet som snipan har brustit i regel 5 och snipan har brustit i regel 9.

Hade snipan inte brustit i regel 9 så hade olyckan inte inträffat även om båda skeppen ändå hade brustit i regel 5.

Så jag måste korrigera mig själv lite här. Snipan är mer skyldig till olyckan än skeppet, helt enkelt pga bristen i två av varandra oberoende regler som var för sig hade förhindrat olyckan om de följts.
Därtill har snipakaptenen också ett ansvar för åtminstone dotterns död genom att inte ha försett henne med en flytväst.

Rättsligt sätt råder det därför ingen tvekan om att pappan har ett större ansvar för olyckan än skeppets kapten. 67% förefaller vara en rimlig minsta ansvarsfördelning för snipan mot 33% för skeppet.

” trånga passagen vid ön Katten ”

Det är ju här du går bort dig.
Du har aldrig varit på platsen, uppenbarligen kan du inte läsa ett sjökort heller.


Olycksplatsen ligger på en av de BREDASTE och LÄTTNAVIGERADE platserna på hela sträckan Hätteberget-Uddevslla.

Kanske därför man slappnade av å inte hade samma uppmärksamhet som behövs vid trånga passager som Meholm, Älgö gavel, Tjörnbron, Galterön, Svanesunds färja för att nämna några av alla ställen som är MYCKET TRÄNGRE än olycksplatsen

Var väl både långa och många diskussioner ang just detta, om det var en trång passage eller ej, tidigt i tråden.
Sannolikt när Veri just uttryckte ovan.
Men, har man bestämt sig så har man bestämt sig…
Det ska bli spännande att se om ens försvaret kommer att ta upp det i ett åtal.

Ansvarsfördelningen 67% mot 33% är spännande. Två regler plockar vi fram ur boken. Vi struntar i allt annat, och vips ansvarsfördelningen klar.
Gott så 🙃

Det är en mycket tragisk olycka som har inträffat i den här av handelsfartyg frekvent trafikerade trånga farleden. Imorgon 1100 förväntar vi oss ett åtal ifrån åklagaren, då han redan i början av förra veckan deklarerade att utredningen var så gott som klar.

Jag skrev ungefär samtidigt förra veckan, om jag minns rätt, att det finns ett skeende som skulle kunna välta hela åtalet, och att jag skulle återkomma till detta när åtalet presenterats. Jag tänker att det kan vara dags ikväll då, innan åtalet presenteras.

Saken är den, som alla vet, att åklagaren redan från början förklarade att snipans kapten inte var misstänkt för några brott, och att han minsann dessutom skulle få åtalsunderlåtelse om det visade sig vara så.

Nu är det som så att det finns lagar och regler i det här landet, och dessa blundar åklagaren för när han agerar på det viset.

Att innan en förundersökning knappt ens är påbörjad, som åklagare uttala sig på det viset, är allvarligt, eftersom förutfattade meningar om någons skuld och befrielse från åtal allvarligt kan påverka utredningsarbetet negativt. Där utredningsåtgärder kanske inte vidtas eftersom det "ändå inte behövs".

Om det sker kan resultatet bli en ofärdig utredning som grund för åtal mot skeppets kapten. Det vore, tyvärr, inte första gången i sverige som en åklagare går till åtal på en ofärdig utredning.

Det är också viktigt att notera att för att en åtalsunderlåtelse ska kunna komma på tal, så måste det vara fastställt att den som åtnjuter en sådan underlåtelse, faktiskt är skyldig till brottet. Man kan inte få åtalsunderlåtelse för ett brott man inte begått.

Det ska bli intressant att se inte bara hur åklagaren har hanterat det här.
Utan framförallt ska det bli intressant att se hur Misje Verdes kaptens försvar hanterar det här.

Om nu åklagaren inte ordentligt har utrett snipans del i ansvaret för olyckan kan försvaret göra gällande att åklagaren inte har visat bortom rimligt tvivel att just kaptenens påstådda oaktsamhet orsakade kollisionen på ett straffrättsligt relevant sätt.

Åklagaren måste bevisa det straffrättsliga orsakssambandet bortom rimligt tvivel, det skulle försvaret kunna göra gällande inte skett genom att peka på att snipan -

- hade en primär skyldighet enligt regel 9 b att inte hindra Misje Verde,
- under lång tid hade möjlighet att uppfylla den skyldigheten,
- inte höll tillräcklig utkik akteröver,
- befann sig i en position där den inte borde ha befunnit sig,
- och därigenom skapade kollisionssituationen.

Stöd för detta finns t.ex. i Allens utförliga artikel om hur sjövägsreglerna gällande regel 9 om trånga farleder tillämpas.

Har då åklagaren inte utrett dessa förhållanden, pga sin förutfattade mening om snipakaptenens oskuld, ja då finns det en risk att domstolen noterar att så också är fallet och går på försvarets linje.

Ovanpå allt detta kommer sedan också skadeståndsdelen, som framförallt grundar sig i en ansvarsfördelning av olyckan, det regleras i sjölagen kap 8 § 1 och det kan bli ytterliggare en stötesten för åklagaren där hans oförmåga att fullständig utreda olyckan belyses än mer, om så nu är fallet.

Som sagt, imorgon får vi nog veta mer om hur väl, eller illa, genomförd den här utredningen är och vilka, eller vem, som till sist blir åtalade. Sedan får vi nog tyvärr vänta en tid till innan det blir rättegång. Det återstår att se om kaptenens häktning förlängs, eller om han försätts på fri fot. Han har ju varit häktad på flyktrisk, så rimligen får han sitta kvar. Och då bör också ett rättegångsdatum sättas ganska snart.

Detta är bara ett exempel på vad som kan hända om åklagaren inte gjort sitt jobb ordentligt, och försvaret samtidigt gör ett bra jobb.

Vad jag tror kommer att ske, är att domstolen noterar att båda kaptenerna är ansvariga för olyckan, och att om någon har ett större ansvar än den andra för att två omkommit, så är det snipakaptenen. Om enbart skeppets kapten åtalas så blir han fälld, men det kommer då också för åklagaren att bli pinsamt tydligt att han underlåtit att åtala en av två parter som är lika skydliga.

Det kan inte bli en ofärdig utredning för då kommer det aldrig att leda till åtal för att åklagaren just aldrig kommer att kunna visa Misje Vs skuld. Det räcker inte att bara visa en del.
Man får givetvis sia kring det, precis som du gör. Men det är ju din egen spekulation.
En åklagare kan inte arbeta så.

Ang åtalsunderlåtelse har du rätt. Men det har ingen heller fått, än.
Det han säger är att det endast är aktuellt om det skulle visa sig snipan begått brott. Vilket givetvis utreds och har utretts. Det kan också visa sig att ev brott som begåtts aldrig skulle vara föremål för åtal pga för låg grad av oaktsamhet.
Men, det kommer att visa sig.
En ofärdig utredning kommer aldrig leda ens till åtal. Det kommer inte heller att vara pinsamt för åklagaren då det finns lagstöd för åtalsunderlåtelse vilket han också hävdat i sitt uttalande.

Till sist.
Det kanske inte ens är aktuellt för försvaret att hävda trång farled, och skulle det vara det kommer åklagaren att hävda motsatsen, garanterat.

Vi får se imorgon.