Ny studie: 7-åringar tillåts inte röra sig fritt av sina föräldrar

Fria leken e död.

Kulturföreningen är dålig.
Ingen förväntar dig andra barn item itne end barnen själva. Smsar föräldrar för att få leka me andra barn.
Krävs fan stora förändringar så de blir bra igen!

Bilarna, invandrarna, gängen och elsparkcyklar
är fler, större och snabbare. Visar mindre hänsyn och förväntar sig eller bryr sig heller inte att de ska va barn ute.

Mängden barn är ett skyddsnät i sig för barnen. Om nån råkar illa ur hjälper några o en hämta en vuxen. Kom de en bloggare sprang de modiga barnen fram o skrämde iväg han. Yngre barnen va många så när äldre barn bettede sig illa eller styrde leken drog de yngre i iväg o va mig sig själva.


Så mycket mekaniker e annorlunda idag.
Folk e livrädda för TBE och tjocka Elna -gubbar och skäggiga invandrade. Med viss rätt.

Det där är en myt. Tittar man på statistik över mord, rån och grova våldsbrott var de fler förr i tiden. Du skuldbelägger oss invandrare!

Det är bara bra om de begränsas, de är sjukt störiga. Där jag bor är det skrikande ungar precis överallt. grannungarna på ovanvåningen hälspringer fram och tillbaka dagarna i ända så det konstant dunkar och vibrerar i fönstren i mitt hem. Utanför fönstren i varje väderstreck är det alltid ungar som springer och tjuter där också. I trappuppgången står barnvagnar och blockerar både trappa, ytterdörr och postbox, ofta ungar som leker även där, skriker, slamrar och busplingar på dörrknappar. På parkeringen cyklar de i stora flockar tätt mellan bilarna. Nån unge som till synes är fem år far fram på en Razor MX350 Dirt Rocket i 22 km i timmen utan uppsikt, alltså en eldriven minimotorcykel som egentligen har åldersgräns på 13 och ska hållas i inhägnat område med uppsikt från vuxen, men den swischar ljudlöst och blixtsnabbt förbi tätt bakom backande bilar varje dag.

Lekparken då? Nä, den är alltid tom. Jag får väl gräva mig själv ett rävgryt där för att få ro.

Även om risken är minimal att det händer något allvarligt, så vill inte föräldrar ta den.
I dag har vi möjlighet att hålla koll på våra barn på ett helt annat sätt och då gör vi det.

Jag har nästan vuxna barn och jag har verkligen inte varit någon hönsmamma. Men jag har då hela tiden även tänkt "tänk om det här straffar sig och att det verkligen händer dem något"
Samtidigt har jag även tänkt, vi måste leva, att begränsa oss och vara rädda hämmar oss och det vill man ju inte. Att inte våga leva är liksom inte ett bra alternativ.

Jag upplever att folk tror att livet är så mycket farligare nu, det tror inte jag. Det är bara andra faror och problem, de skiftar ju genom tiden och så har det alltid varit.

Ett problem är också att vissa saker anses fint, en del vill framstå som extra kärleksfulla föräldrar genom att säga "jag bryr mig sååå mycket mer om mitt barn, därför tillåter jag inte ... och ..." och hintar till andra föräldrar att det är det rätta. Jag har hört det så många gånger.

Med facit i hand så känns det bra att jag varit lite mer av en "låt gå förälder" Båda har fina betyg, läser på anrika universitet, reser, är nyfikna och sociala, aldrig hamnat i trubbel i skolan eller typ hos polisen. De tar sig ur svåra situationer - men framförallt kan de tänka själva.

Svaret är att vi lever i ett land och en tid där vi försöker ta bort all risk/"dåligt" samtidigt som vi försöker öka vår självbild som goda/moraliskt korrekta

- Cigaretter (topp 3 minst i världen)
- Starksprit (senaste 20 åren har mängden såld starksprit minskat med miljoner liter samtidigt som mängden Prosecco, vin och andra lågalkohol statusdrycker ökat)
- Barn som får röra sig fritt (som noterat)
- Bilbälten för passagerare fram och bak (inte alla länder som är lika strikta med detta på kontinenten eller i ex USA)
- Rekommendationer om bakåtvänd bilstol för barn upp till sju år! (I princip unikt hela världen)
- Skippa kött i skolor (miljö, ekonomi och rädsla för rött kött)
- Idéer om att man inte får säga nej till barn, ska specialanpassa skola osv (förekommer enbart i ytterst få länder)

Nä jag litar på den smilbögen heller. Jag tror du syftar på att arga Maggan skulle bilda regering med M, det är inte omöjligt men jag tror inte Per-Anders och Anna-Lena uppskattar det draget av Maggan, möjligtvis bidragstagande Mohammad för han vet nog inte ens vilka M är. Dock tror moderatväljare är mer öppna för en sån konstellation då de är betydligt mer buisnessminded än såsseväljare.

Kan det handla om något så enkelt som att det är svårare att komma undan med brott idag jämfört med 50-talet? Ta bort dagens bättre sjukvård, heltäckande övervakning via våra mobila enheter och reglerad tillgång till vapen så skulle nog dagens brottslighet vida överstiga 50-talet.

Och du tror att 13-åriga Bosse med sitt gäng alltid vae jättesnälla mot 7-åringar 1955? Den biten är inte någon stor skillnad alls.

Jag tror inte för en sekund att det ökat, i dag är vi mer upplysta och vi anmäler, förr tystades sånt ner och man ville absolut inte anmäla. Brotten jan brotten kan däremot blivit grövre, men knappast fler.

givetvis inte, sa jag det eller?

men vi är fler människor idag, barns övergrepp mot varandra har ökat och invandrarungar/ortenbarn förekommer nästan alltid i de grövre övergreppen.

Allt handlar inte om din terapi.

Det handlar inte om rasism, och det handlar inte om att skuldbelägga alla som har sökt asyl här. De allra flesta sköter sig alldeles utmärkt och vill precis som alla andra bara bygga en trygg vardag för sig och sina familjer.

Men någonstans måste man också våga prata om verkligheten. När hundratusentals människor kommer till ett land under kort tid, efter att ha passerat flera säkra länder, och när systemen inte är byggda för sådana volymer, då får det konsekvenser. När volymerna blir stora räcker det att en mindre andel hamnar fel för att påverkan på hela samhällets trygghet ska bli stor.

Det är en del av förklaringen till varför många föräldrar i dag inte känner samma trygghet i att släppa ut sina sjuåringar som många gjorde förr. Det är ju själva ämnet vi diskuterar. Mot den bakgrunden är det väl inte särskilt konstigt att samtalet också hamnar på invandring och integration.

Det märkliga är att Socialdemokraterna numera låter som att de alltid har förstått det här. Som att den här politiken alltid har varit deras linje. Problemet är bara att många av oss minns hur det faktiskt lät för bara några år sedan, när människor som lyfte exakt de här problemen avfärdades och i många fall kallades rasister.

Det är en ganska märklig svängning i efterhand, när sådant som tidigare stämplades som extremt eller oacceptabelt plötsligt beskrivs som något man alltid har stått för. Det fanns en tid då den här typen av frågor inte bara bemöttes med argument, utan också med en ganska hård social press.

Kanske är det dags att sluta diskutera hur verkligheten borde se ut och i stället våga prata om hur den faktiskt ser ut. För det är trots allt människors vardag vi pratar om.