Citat:
Tack för frågan
En bra fråga. Här är några exempel på Östen Undfallardéns "linje", men jag antar att du kan leta upp fler.
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96sten_Und%C3%A9n
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%96sten_Und%C3%A9n
Som utrikesminister kallade Undén även Sovjetunionen ett "rättssamhälle" och skällde ut Raoul Wallenbergs anhöriga när de gav uttryck för misstanken att de sovjetiska myndigheterna for med osanning rörande Wallenbergs öde. Samme Undén kallade USA och väst för "den så kallade fria världen".https://www.hbl.fi/kultur/recension-sveriges-mesta-utrikesminister-synas/
Det mest flagranta uttalandet fälldes till den försvunna Raul Wallenbergs anhöriga: ”Tror ni att Vysjinski ljuger?”. Till saken hör att Vysjinski var den beryktade åklagaren vid Stalins stora skenrättegångar på 30-talet med helt fabricerade anklagelser. Juristen Undén utgick från att Sovjet var en rättsstat. Under sina årliga resor till FN:s generalförsamling i New York brydde sig Undén aldrig om att göra avstickare till Washington för möten där, något som många andra länders utrikesministrar gjorde.https://www.dagensarena.se/essa/estlandska-frihetskampen-ni-var-naiva-om-ryssland/
I P.O. Enquists bok ”Legionärerna” (Norstedts 1968/2018) intervjuas ledande socialdemokratiska politiker som 1945 beslöt att lämna ut 167 baltiska militärer till Sovjetunionen.https://www.svd.se/a/WRdw2a/osten-unden-gav-naiviteten-ett-ansikte
/---/
Utrikesminister Östen Undén ville av taktiska skäl skjuta upp utlämningen. Men i sak var han enig:
”Vi ville inte skapa det intrycket att Sovjet var en stat som inte stod på samma nivå som andra, västerländska stater. Det skulle ha inneburit en fruktansvärd förödmjukelse för ryssarna.”
Bergquist refererar hans [Undéns] uttalande i riksdagen, att balterna borde upphöra med sina romantiska föreställningar om självständighet och anpassa sig i positionen som Sovjetrepubliker. Det var i linje med den svenska politiken från 1940, som levde kvar i utrikesminister Sten Anderssons förnekelse 1989 av den sovjetiska ockupationen och Pierre Schoris uttalande samma år, att länderna ofrånkomligen var en del av Sovjetunionen.
Undens linje innebar att erkännande gäller stater. Inte regeringar. Om den senare kan utöva kontroll över det aktuella territoriet bör staten erkännas.
Den frågan ställdes på sin spets på allvar i samband med Israels bildande och mordet på Bernadotte. Trots missnöje var det få socialdemokrater som öppet fronderade mot Undens linje.
Anklagelser om undfallenhet kom också från vänster under vietnamkriget.
"BRYT MED SAIGON ERKÄNN PRR!"
Löd slagordet.
Rätt eller fel så hade det inte mycket att göra med politikern Palme.
Själv har jag aldrig varit någon palmeanhängare. Såg honom som opportunist utan någon djupare personlig övertygelse.
Men att framställa honom som kommunistisk agitator är enbart obegåvat.