Tråden för dom som står utanför eller funderar på att stå utanför arbetsmarknaden

Jag skulle vilja starta en saklig diskussion med er som medvetet eller under lång tid har stått utanför arbetslivet.

Jag är genuint nyfiken på hur ni ser på er situation och hur vardagen fungerar. Om du känner dig träffad får du gärna svara på några av frågorna nedan:

- Hur gammal är du?
- Hur länge har du stått utanför arbetslivet?
- Vad är den främsta anledningen?
- Saknar du ett arbete eller trivs du med din nuvarande livssituation?
- Hur ser din ekonomi ut? Räcker pengarna?
- Hur känns det att se andra gå till jobbet varje dag?
- Upplever du att släkt och vänner ser annorlunda på dig?
- Hur fungerar det sociala livet när man inte har ett jobb att gå till?
- Är sovmorgnar och friheten värda mer än ett arbete, eller blir det tvärtom en känsla av tomhet?
- Söker du fortfarande jobb, eller har du gett upp tanken på att komma tillbaka till arbetslivet?
- Vad skulle behöva förändras för att du skulle vilja eller kunna börja arbeta igen?

Jag ber om en respektfull diskussion. Syftet är inte att döma någon, utan att förstå hur människor med olika erfarenheter ser på livet utanför arbetsmarknaden.

Jag är cirka fyrtio år och har väl alltid stått utanför arbetsmarknaden, om man bortser från några enstaka ströjobb jag haft under åren. Nu är det dock sju år sedan jag hade ett lönejobb.

Lever väl ett liv som är ganska så främmande för medelsvensson: jag tillhör helt enkelt inte samhället. Men det är det normala för mig och således funderar jag sällan på saken.

Du är inte ensam.
Själv 25+ år gammal söker som ett tok och mestadels är det mellan 80-400 sökande per jäxla jobb.
Men även filmen "parasite" säger att detta fenomen även existerar i I-landet Sydkorea!

Är du nöjd med ditt liv av att stå utanför samhället, ingen inkomst och inte kan göra saker som "medelsvensson" kanske brukar göra?

- Hur gammal är du?

79a

- Hur länge har du stått utanför arbetslivet?

Utanför den reguljära/vanliga arbetsmarknaden - rejält länge.

- Vad är den främsta anledningen?

Långvarig kronisk sjukdom - jag slet på tills det inte gick längre. Jag hade sannolikt kunnat sälja den här sjukdomen för miljardbelopp till div underrättelsetjänster om den varit smittsam eller på något vis överförbar - folk hade börjat prata efter en liten tid kan jag garantera samt bönat och bett om ett motgift. Ett perfekt tortyrinstrument - orsakar inga organskador eller direkt farliga/fatala följdsjukdomar som sådana men man önskar ibland att man vore död. Det sätter spår i själen sas och påverkar en oxå i högsta grad på psykologisk nivå.

- Saknar du ett arbete eller trivs du med din nuvarande livssituation?

Mycket ambivalent.

- Hur ser din ekonomi ut? Räcker pengarna?

Ja.

- Hur känns det att se andra gå till jobbet varje dag?

Oftast inget särskilt men ibland är jag glad att slippa just 9-5-slaveriet.

- Upplever du att släkt och vänner ser annorlunda på dig?

Bara vissa. Dom kan dra åt helvete.

- Hur fungerar det sociala livet när man inte har ett jobb att gå till?

Jag kan fokusera på mig själv mer. Selektiv med vänner men är definitivt social till å från när hälsan tillåter sas.

- Är sovmorgnar och friheten värda mer än ett arbete, eller blir det tvärtom en känsla av tomhet?

Finns sällan några bra nätter/sömn för mig så väldigt svårt att svara på frågan.

- Söker du fortfarande jobb, eller har du gett upp tanken på att komma tillbaka till arbetslivet?

Inget som krävs av mig i nuv situation. Har dock inte helt gett upp tanken på att en dag kunna återvända till någon form av typ normalt arbetsliv i någon form.

- Vad skulle behöva förändras för att du skulle vilja eller kunna börja arbeta igen?

En mirakelkur i princip. Jag har faktiskt spenderat typ en halv förmögenhet på div saker som åtminstone förbättrat själva utgångsläget och livskvaliteten. Jag har ta mig fan gått "above and beyond" vad någon nånsin krävt av mig som sjuk.

Hur länge har du varit utanför arbetsmarknaden? Det kan inte vara roligt att inte ha en ordentlig inkomst i den åldern och ha råd att göra det dina polare gör på semestern etc?

Nu skrev jag visserligen inte att jag saknar inkomst, bara att jag inte har något lönearbete. Men sant är att jag den senaste tiden levt med ytterst lite tillgångar - det har dock för mig varit oväsentligt.

Men berätta: vad brukar egentligen medelsvensson göra? Gå på bio? Saknar ej. Gå på teater/opera? Kan ej uttala mig därom. Gå på restaurang? Saknar ibland. Resa utomlands? Saknar inte.

Listan med aktiviteter som medelsvensson gillar går nog och göra väldigt lång. Allt från resa utomlands som du nämner själv till resa inrikes. Förmodligen har du väl kompisar som brukar hitta på olika saker och om du hade haft "större inkomst" så hade det väl funnits några saker som du gärna hade gjort och som du inte kan i dag?

Det är kutym att själv svara på de frågorna du ställer för du har väl inget jobb!

- Hur gammal är du?
nära 60.
- Hur länge har du stått utanför arbetslivet?
3 år
- Vad är den främsta anledningen?
Avslutat mina företag.
- Saknar du ett arbete eller trivs du med din nuvarande livssituation?
Trivs som fisken i havet!
- Hur ser din ekonomi ut? Räcker pengarna?
ja
- Hur känns det att se andra gå till jobbet varje dag?
Tänker inte så mycket på det. Bara att "systemet vi är placerade i kräver det för att kunna överleva/leva/frodas.
- Upplever du att släkt och vänner ser annorlunda på dig?
De flinar mest.
- Hur fungerar det sociala livet när man inte har ett jobb att gå till?
Utmärkt! Vänner finns ju som både jobbar och slutat jobba.
- Är sovmorgnar och friheten värda mer än ett arbete, eller blir det tvärtom en känsla av tomhet?
Jag har drivit företag så "sovmorgon" är sällsynt. Inte ens nu sover jag längre än till jag vaknar. Gillar att gå upp tidigt och vara produktiv.
- Söker du fortfarande jobb, eller har du gett upp tanken på att komma tillbaka till arbetslivet?
Har emellanåt funderat på att skaffa ett deltidsjobb. Mest för att detta verkar krävas för att man skall kunna hantera ekonomiska situationer med banker och finansieringar och liknande. Sen att babbla med folk på fikat/lunchen vore intressant.
- Vad skulle behöva förändras för att du skulle vilja eller kunna börja arbeta igen?
Det är egentligen bara ett beslut från mig själv helt enkelt. När jag blivit klar med mina "projekt" kanske jag söker jobb. Kanske får man inget så det får vi se.

Många år kan inte ge exakt siffra.