Är det sannolikt att människan någonsin kommer sprida sig utanför solsystemet?

Så, vad vill du ha sagt? Att det bara är att lägga sig ner och dö?

Nja, funderade mest på den teoretiska sannolikheten för att människan kommer överleva på sikt genom att flytta till nya solsystem när vårt nuvarande dör.

Är den sannolikheten väldigt låg så hade väl många argumenterat för att investera alla resurser här på jorden snarare än i ambitiösa rymdprojekt.

Ja, någon gång stöter mänskligheten kanske på gränsen för vad som är möjligt att göra. Resor mellan solsystem är kanske omöjliga, liksom tidsresor.

Samtidigt hade vi nog redan idag kunnat ha en permanent mänsklig närvaro på både månen och mars om USA lagt pengarna på det i stället för sådant som Irakkriget. Men kanske hade det varit ganska meningslöst. Miljöer där människor egentligen inte kan leva och blir sjuka av att vistas för länge. De baserna hade aldrig utvecklats vidare till några större samhällen utan snarare avvecklats efter en tid. Och till andra planeter hade varit ännu mycket svårare att ta sig.

Just det lär nog inte bli ett problem. Bara att ge människorna ett Netflix-abonnemang så är den saken fixad.

Sedan är väl en av poängerna med rymdkolonier just att man ska bryta de planetära bojorna och åstadkomma något större. Trots allt har jordklotet bara en yta av en halv miljard km2. I rymdkolonierna kan vi, rent teoretiskt, åstadkomma betydligt mer.


Resurser kommer förstås att krävas. Men kanske inte så mycket som du tror. Allt handlar om att komma över tröskeln till att rymdkolonierna kan försörja sig själva. Exakt var den tröskeln ligger är svårt att säga, men den behöver inte vara så avlägsen. Och kommer man bara över den så kommer kolonierna att expandera av sig själva sedan. Det skiljer sig egentligen inte från alla andra mänskliga kolonisationsprojekt. Det är samma sak som när de äldsta stenåldersmänniskorna investerade tid och resurser i att bygga en flotte för att ta sig över en flod. Bara i extremt mycket större skala.


Har vi väl byggt stora självförsörjande rymdkolonier är det egentligen ingen konst att ta sig till andra solsystem (nåja). Det handlar i princip bara om att sätta en motor på dessa gigantiska kolonier. Att det kommer att ta ett par tusen år att nå till närmaste solsystem är förstås en olägenhet, men det är inget egentligt hinder.

Jag tror att vi nog dör ut, får nya ”optimala förhållanden” och återuppstår igen som människor eller något liknande.

Det är nog en enda lång loop (hoppas jag).

Jag är tveksam till detta av flera anledningar.

Det ena är att det är så oerhört ineffektivt att skicka människor till andra planeter, i rymdfärder som kan ta hundratals år, när man kan skicka automatiserade robotar och AI. Människor behöver syre, föda, underhållning, romans, ... som är väldigt resurskrävande över åren/årtionden att tillfredsställa.

Om vi undantar tekniska svårigheter att genomföra ett sådant projekt, vilket är ett väldigt stort "om" så, vad för nytta har mänskligheten av att sända andra människor 10-tals ljusår bort utan rimlig möjlighet att kommunicera med kolonin? Bara 10 ljusår bort, en kosmologisk pyttedistans, ger en "roundtrip" av 20 år per meddelande. Vilket utbyte kommer dessa civilisationer att ha som motiverar kostnaden att genomföra projektet?

Förutsatt att vi inte upptäcker möjligheten att kommunicera eller färdas snabbare än ljuset så ser jag ingen annan anledning att resa till en annan stjärna än rent altruistiska motiv, det vill säga för att bevara mänskligheten, för fysiska människor att ge sig av på en sådan resa.

Skillnaden från gamla tiders kolonisatörer är - förutom skalan - att de kunde vara säkra på att det nya landet hade syre, vatten, solsken.

En enda rymdkoloni skulle också behöva vara oerhört stor för att producera modern teknologi.

Vi kommer kanske som stoft ifrån andra solsystem
Spridningen av liv finns troligtvis redan

Jo troligen skulle det bli någon form av självreproducerande artificiell intelligens som fick befolka dessa farkoster, om vi ens kom dit.

Fullständigt osannolikt.

När Columbus ville segla jorden runt var det vissa lärda män som erkände att jorden var rund, men som ändå ansåg att Columbus var en dåre och att hans företag var en omöjlighet: ty hur i hela friden skulle han kunna segla tillbaka uppför vatten som rinner neråt?

Kanhända förhåller det sig likadant med vår resa till exoplaneterna? Vi vet ju inte heller vad för innovationer som framtiden för med sig. Med dagens teknologi tar en resa till Mars cirka sju månader, men hur länge tog det inte att resa mellan Stockholm och Tokyo för hundra år sedan?

Å andra sidan är det väl också möjligt att Jesus återvänder nästa år och historien slutar där. Men det vore lite tråkigt, nu när vi precis kommit igång med att utforska rymden - jag menar: vad gör alla de där planeterna där ute? Väntar på att utforskas såklart! Så jag hoppas att Jesus dröjer i några årtusenden till.

Nej. Avstånden är för stora och människors liv för korta.