Citat:
Ursprungligen postat av
Redivivus
TS är på den klassiska vänsterradikala sidan i sin bristfälliga analys. Det finns stora skillnader mellan fascism/ns och klassisk liberalism/nyliberalism i synen på staten, social välfärd och annat som har med samhällets socioekonomiska organisering att göra. Tonpunkten lägger TS på den mytologiserade rasfrågan med slutsatsen att nyliberalismen påstås på något mystiskt sett ha samma effekt som skräckhistorierna om nazistiska dödsprogram med sin påstått överlagda utslagningspolitik då man inte står för generell välfärd. Det här struntsnacket har pågått i årtionden så TS löjliga inlaga är intet nytt utan samma gamla trams.
Nyliberalismen avskaffar inte statens våldsapparat. Staten drar sig tillbaka från social trygghet, vård och skola, men förstärker samtidigt polismakt, straffapparat och lagar för att skydda privat egendom och kapitalets intressen. Staten finns där i högsta grad, men bara för att skydda ägarna från dem som slås ut.
Socialdarwinismen är den grundläggande samhällsteori bakom båda:
Nazismen/fascismen som sorterar och slår ut människor utifrån ras och statlig ideologi.
Nyliberalismen sorterar och slår ut människor utifrån plånbok, köpkrätt och kapitalkoncentration.
Likheten ligger i rationaliteten bakom avhumaniseringen och utsorteringen av onyttiga medborgare.
Moralisering och avhumanisering: Genom ord som passivitet, inaktivitet, bristande egenansträngning och bekvämlighet flyttas orsaken från marknadens strukturella brister till individens påstådda defekter. Precis som i 1800-talets socialdarwinism utmålas de slagna som "olämpliga" och "svaga", orsakade av sin egen karaktär.
Mänskligt värde som biologisk/ekonomisk nyttoprincip: Med begrepp som icke-självförsörjande, bidragsberoende och inlåsningseffekter upprepas den klassiska socialdarwinistiska dikotomin mellan närande och tärande element. Människan reduceras till en ren produktionsenhet. Rätten till trygghet avskaffas; den är inte längre en mänsklig rättighet utan något man måste "kvalificera sig till" i marknadens urvalsprocess.
Bestraffning och naturlig gallring: Krav på motprestation, sänkta bidragströsklar och repressiv kontroll fungerar som mekanismer för att gallra ut befolkningen. De som inte klarar kampen för tillvaron stämplas som "belastningar" som lever i ett självförvållat utanförskap orsakats av kravlöshet.
Citat:
Ursprungligen postat av
Lund-NoGo-zone
TS läser för mycket och tänker för mycket.
"Ägande" en central del i människors liv i fungerande länder och alla experiment utan personligt ägande gör också att det personliga ansvaret och drivkraften försvinner och vi får Sovjetunionen eller Nordkorea med bleka människor som har halva liv. De värsta länder man kan leva i.
Den dagen pengar uppfanns för kanske 5000 år sedan är den viktigaste dagen i människans historia, och i princip allt alla på FB tycker om har skapats med pengar som mål men ger lycka. Vilket vi är villiga att betala pengar för.
Liberalism och kristendom är de två ideologier som jag anser uppfyller människors önskemål bäst och ger bäst liv, och jag ser dem som det ultimata målet för alla människor på jorden.
Noterar att TS inte med ett ord nämner "lycka", vilket är beviset på att han läst för mycket. För alla människors liv går ut på att hitta lycka, och liberalismen är bäst på det eftersom den accepterar att människor är olika och att man ska använda sig av det för att nå ett lyckligt samhälle.
Det finns exempel på olycka i liberala samhällen t.ex barn som jobbade i kolgruvor i England på 1800-talet. Men detta löser ju religion och moral med att man ska behandla andra som man vill bli behandlad själv. Enbart "liberal" utan moral är ett förskräckligt samhälle.
De mest välmående och lyckliga länderna i världen (de nordiska välfärdsstaterna) är byggda på stark kollektiv omfördelning, starka fackföreningar och en omfattande offentlig sektor.
Vetenskapliga genombrott, penicillinet, internet, konst, kultur och grundläggande infrastruktur har i övervägande grad skapats genom offentlig finansiering, akademisk nyfikenhet eller mänsklig samverkan.
Barnarbetet i gruvorna avskaffades inte för att fabrikörerna plötsligt drabbades av kristen moral eller "den gyllene regeln". Det avskaffades genom hård facklig kamp, arbetarrörelsens organiserande och statliga regleringar, allt det som liberalismen aktivt bekämpade och fortfarande bekämpar.
Liberalismens "lycka" är helt villkorad av din plånbok. Om du är rik har du friheten att välja och njuta. Om du är fattig, sjuk eller arbetslös innebär den liberala "lyckan" att du tvingas underkasta dig godtyckliga arbetsgivare för att överleva.
Kristendomen i sin teologiska kärna står i direkt motsättning till socialdarwinismens logik. Där socialdarwinismen predikar den starkes överlevnad och avfärdar de svagaste som belastningar, sätter kristendomen den marginaliserade i centrum. Genom konceptet om Imago Dei att varje människa är skapad till Guds avbild, tillskrivs varje individ ett okränkbart och absolut värde som helt frikopplas från hennes ekonomiska nytta, prestationer eller biologiska livsduglighet. Det kristna kärleksbudet (agape) och den radikala uppmaningen att värna om "de minsta" krossar tanken på att samhället ska fungera som en selektiv urvalsprocess där de svaga rensas ut.
Eftersom liberalismen i sin marknadsstyrda form förutsätter en socialdarwinistisk sorteringsmekanism faller även den under kristendomens dom. Liberalismens heligförklarande av köpkrätt, individens egoism och marknadens godtyckliga gallring står i skarp kontrast till den bibliska idén om nåd, förvaltarskap och kollektivt ansvar. När liberalismen gör mänskligt värde avhängigt av självförsörjning och kapital, förvandlar den människan till en vara. Ur ett kristet perspektiv är detta inget mindre än idoldyrkan. Att upphöja marknadskrafternas osynliga hand till en domare över vilka människor som förtjänar ett drägligt liv.
Citat:
Ursprungligen postat av
MrKyoto
Det där med att ha läst för mycket är nonsens, man blir inte knepig av att läsa. "Att vara förläst" = föreställning och mentalt "självförsvar" inom lägre arbetarklass. TS är knepig oavsett hur mycket/lite TS läst.
Ditt påpekande att TS inte med ett ord nämner "lycka" är däremot spot on misstänker jag. TS förefaller vara en individ som inte förstår vare sig "lycka", "njutning" eller individualism. TS tänker endast i kollektiva banor och - misstänker jag - önskar helst gå upp i och helt utplåna sig själv som osynlig enhet i ett kollektiv.
Tittar man på TS historik finner man en nazist som blivit kommunist. Inget om lycka, inget om individualism, inget om njutning, endast en individ som önskar gå upp i - och upphöra existera - i kollektivism. Nordkorea alternativt Östtyskland skulle förmodligen passa TS alldeles utmärkt, Tredje riket var däremot för levnadsglatt för densamme, och liberalism, det är bara något obegripligt för TS. Frihet, lycka, njutning, vad är det för trams?
Vad är din liberala lycka och individualism i praktiken? Det är en kommersialiserad illusion. Människan är biologiskt och evolutionärt ett kollektivt flockdjur, vår hjärna är hårdkodad för samhörighet, trygghet och gemenskap. Nyliberalismen krossar dessa biologiska grundbehov och ersätter dem med atomisering, alienation och en ytlig konsumtionskultur där köpkraft misstas för mänskligt förverkligande.
Resultatet av er så kallade ”frihet” ser vi överallt i dag:
En epidemi av ofrivillig ensamhet och psykisk ohälsa som reducerat mänskliga relationer till transaktioner.
Er politik har skapat en global fertilitetskris. Människor vågar eller kan inte skaffa barn för att bostadsmarknaden är en spekulationsbubbla, anställningarna är otrygga och välfärden dränerad. När inte en befolkning ens har de materiella förutsättningarna för att reproduplicera sig har ett samhällssystem nått sin absoluta utplåna sig själv-ändstation.
Att tvingas bränna ut sig på en osäker arbetsmarknad för att täcka grundläggande överlevnadsbehov är inte frihet eller njutning det är slaveri.
Att kräva kollektiv trygghet, fungerande välfärd och ett samhälle där människor faktiskt har råd att leva, bilda familj och finna reell gemenskap är motsatsen till att utplåna sig själv.