Hur uppmuntra unga att behålla sina dialekter?

Det verkar finnas en missuppfattning bland unga att dialekter är något pinsamt. Särskilt bonniga dialekter. Nuförtiden är det inte ovanligt att t.o.m. unga skåningar lägger sig till med något som de tror är mer likt stockholmska. Skåningar!

Men finns det något mer charmigt än en riktig bonnadialekt? Och hur värmer det inte hjärtat när unga behåller sin dialekt?

Jag vet inte var den här missuppfattningen kommer ifrån. Troligtvis är det något som har pågått under lång tid, men som kanske har tilltagit på senare år.

Hur får man ungdomen att förstå att dialekter är något fint?

Dialekten är ju bara ett symptom på huruvida man tycker "bonnig" livsstil är önskvärt eller inte.
Svaret är därför att du måste glorifiera bonnig livsstil om du vill att folk ska prata bondska mer.

Det svåruppnåliga ger ofta status, speciellt om man är ung och osäker. Och storstadsliv är ju mer svåruppnåligt eftersom det är dyrare att bo i storstad.

Nu talar du redigt. Själv är jag 60+ infödd stockholmare.
Jag tycker det är mycket trevligt om folk från andra städer behåller sin dialekt med stolthet.

Språket har ju alltid förändrats och unga influeras såklart av vad de hör på tv, streamingtjänster osv. Jag har inte funderat så mycket på frågan, inte det minsta fram tills nu om jag ska vara ärlig.

Men en grej jag spontant tänker är att man kanske skulle ha någon "hemdialektsundervisning" i skolorna.

Det låter kanske lite överdrivet men tänker man efter så är dialekter en del av vår kulturhistoria och en del dialekter är ju minst sagt speciella, älvdalskan för att ta ett exempel och den är väl på väg att dö ut?

Jag menar såklart inte att ungdomar sen ska tvingas tala på sina dialekter, det skulle nog bli knepigt i de större städerna dit många flyttar.
Tänk dig ett kärlekspar bestående av en yngling som talar på det bredaste pitemål tillsammans med en donna som talar utbredd gutemål ute på stan med polarna från Karlstad och Karlskrona.

Kan ju lätt bli lyteskomik över det hela.

Tror tyvärr att det kommer bli värre i framtiden, den generationen som håller på att kila vidare nu är väl typ den sista som fortfarande inte påverkades nämnvärt från utomstående element som tv och radio om de är uppvuxna på landet.

Det är TV, media och populärkulturen som homogeniserar oss. Även alltfler gymnasie- och högskoleutbildade standardiserar talspråket - liksom dom engelska låneorden som uttalas samma.

Ingen av mina ungar pratar utpräglad dialekt. Mest påtagligt är att de har tungspets "r" och inte, som dialekten, tungrots "r". Själv ser jag ingen vinst i att behålla en, i mina öron, rätt ful dialekt.

Kanske ge bidrag till dem som pratar

Orden kan vara ganska roliga att behålla. Vissa av dessa gamla ord är riktiga kulturarv.

Fint?

Det här t.ex. är då allt annat än fint......

https://youtu.be/y71EI6WzHfU?si=IMDWOE9WXNLrk372

Nej, vill läpparna behålla sin rotvälska så föreslår jag då att de blir typ tvåspråkiga. Annars är det stor risk att de bara kommer att ses som driftkuckun om de t.ex. flyttar till Sthlm. Visst, göteborgska funkar väl alltid, och även skånska om du ska in i kultursvängen, men annars vet ej fan.

Ord och uttryck kommer och går, tiden modifierar språket konstant. Men dialektala eller lokala benämningar på saker och ting kommer vi nog att ha kvar. Tror jag.

Dialekter är mer av en språk- än relationsfråga.

Relationer och samlevnad --> Språk
/Moderator

Det handlar också om att andelen personer som vistas i Skåne nu för tiden, som på något meningsfullt sätt kan räknas som skåningar, är nere runt 30%. Andelen som kallar sig skåningar och som utstöter difftonger är högre.

En inflyttad från Aleppo, Dubai, Eskilstuna, Cusco, Manilla, Stockholm eller Härnösand kan antas vara mindre benägen att hålla fast vid sin skånska identitet då den vilar på något annat än blod eller jord.