Är det kört, eller hur går jag vidare?

Det låter ju på pricken som den slitåsläng-bruden jag knullar nu. Hon snackar om nån jävla mes som försöker skruva in sig hos hennes polare, töntar sig med middagar med levande ljus osv. Tror han är guds gåva till kvinnan men kan inte leverera varken i sängen eller ute i verkligheten. Springer och tjuvkikar i hennes telefon och håller förhör, men var gång hon tror att han ska man up och sätta an en ton, så brister han i gråt.

Hon vill helst ha ett förhållande (inte med mig) men i väntan på den rätte, kommer hon till mig.

Är det TS's brud som ylar mot månen i mitt sovrum om nätterna?

Ja, väldigt tråkigt när det är två människor som uppenbart tycker väldigt mycket om varandra och när man försöker få ordning på saker under så lång tid. Men att det av någon oförklarlig anledning inte fungerar.

Jag försöker bara förstå min egen förvirring. Tjejen jag dejtade "gjorde slut", eller hon sa att vi inte borde ses mer, i alla fall som hon känner nu. Vi dejtade under ungefär 5 månader. Misstänker har ett desorienterat anknytningsmönster.

Det började väldigt intensivt. Hon tog alla initiativ, medan jag var mer försiktig. När hon bad mig ta mer plats och planera dejter förändrades dynamiken direkt. Hon blev mer distanserad och kom ofta med ursäkter. Efter en lyckad middag hos mig drog hon sig undan ännu mer. Det ledde till ett samtal där hon erkände att hon även träffade en annan. Jag blev triggad och gav henne ett ultimatum att hon då behöver välja mig eller honom. Hon började gråta, vilket i sin tur gjorde att vi bestämde oss för att fortsätta ses mer förutsättningslöst. Vi gjorde det en gång och att allt kändes bra, men hon ville inte följa med mig hem efteråt trots att kemin var bra. Jag tröttnade lite på distansen och gjorde slut några veckor senare. Men redan efter tre dagar sågs vi igen. Jag fick träffa hennes kompisar, som gillade mig jättemycket och jag fick se (på hennes initiativ) att en av hennes kompisar skrivit positiva saker om mig. Under slutet av kvällen ville hon inte följa med mig hem. Hon erkände senare att något "blockerade" henne, men hon kunde inte förklara vad. Detta fram-och-tillbaka-beteende fortsatte bara.

Innan hon reste bort på en veckas semester visade hon sin Tinder för att bevisa att jag var den enda hon träffade. Hon ringde från flygplatsen och hörde av sig i början av resan, men efter tredje dagen blev det radioskugga. När hon kom hem gjorde hon slut. Hon sa att hon verkligen gillar mig men inte kan sätta fingret på varför hon agerar så här, och att hennes hjärna inte känner likadant som i början. Jag är så förvirrad. Hon gråter och säger att hon gillar mig, men kan ändå inte släppa in mig på riktigt. Jag sa att vi nog aldrig kommer ses igen. Jag skickade ett sms och sa att hon är fantastisk, och hon svarade samma sak om mig. Nu tillämpar jag ingen kontakt (no contact).

Logiskt sett vet jag att relationen inte var bra för mig, i alla fall som den är nu. Men känslomässigt tär det fortfarande på mig. Så vad gör jag nu, och hur ska jag tänka? Tar tacksamt emot insikter. Jag vet liksom inte om jag är beredd att förlora henne för all framtid.