Är det kört, eller hur går jag vidare?

Jag hämtade mina grejer hos min flickvän idag som jag gjorde slut med för en tid sedan. Känslorna grep tag i mig direkt. Men jag vet att jag gjorde rätt och stålsatte mig. Nu känns det som att ett åskoväder passerade och solen skiner igen.

Jag försöker bara förstå min egen förvirring. Tjejen jag dejtade "gjorde slut", eller hon sa att vi inte borde ses mer, i alla fall som hon känner nu. Vi dejtade under ungefär 5 månader. Misstänker har ett desorienterat anknytningsmönster.

Det började väldigt intensivt. Hon tog alla initiativ, medan jag var mer försiktig. När hon bad mig ta mer plats och planera dejter förändrades dynamiken direkt. Hon blev mer distanserad och kom ofta med ursäkter. Efter en lyckad middag hos mig drog hon sig undan ännu mer. Det ledde till ett samtal där hon erkände att hon även träffade en annan. Jag blev triggad och gav henne ett ultimatum att hon då behöver välja mig eller honom. Hon började gråta, vilket i sin tur gjorde att vi bestämde oss för att fortsätta ses mer förutsättningslöst. Vi gjorde det en gång och att allt kändes bra, men hon ville inte följa med mig hem efteråt trots att kemin var bra. Jag tröttnade lite på distansen och gjorde slut några veckor senare. Men redan efter tre dagar sågs vi igen. Jag fick träffa hennes kompisar, som gillade mig jättemycket och jag fick se (på hennes initiativ) att en av hennes kompisar skrivit positiva saker om mig. Under slutet av kvällen ville hon inte följa med mig hem. Hon erkände senare att något "blockerade" henne, men hon kunde inte förklara vad. Detta fram-och-tillbaka-beteende fortsatte bara.

Innan hon reste bort på en veckas semester visade hon sin Tinder för att bevisa att jag var den enda hon träffade. Hon ringde från flygplatsen och hörde av sig i början av resan, men efter tredje dagen blev det radioskugga. När hon kom hem gjorde hon slut. Hon sa att hon verkligen gillar mig men inte kan sätta fingret på varför hon agerar så här, och att hennes hjärna inte känner likadant som i början. Jag är så förvirrad. Hon gråter och säger att hon gillar mig, men kan ändå inte släppa in mig på riktigt. Jag sa att vi nog aldrig kommer ses igen. Jag skickade ett sms och sa att hon är fantastisk, och hon svarade samma sak om mig. Nu tillämpar jag ingen kontakt (no contact).

Logiskt sett vet jag att relationen inte var bra för mig, i alla fall som den är nu. Men känslomässigt tär det fortfarande på mig. Så vad gör jag nu, och hur ska jag tänka? Tar tacksamt emot insikter. Jag vet liksom inte om jag är beredd att förlora henne för all framtid.

Förstår inte varför det skulle vara friendzone. Man diskuterar väl någon man dejtar med sina kompisar, lika mycket som jag gjorde för att få perspektiv på saker. Hon visade bara att hennes kompis skrivit något positivt om mig, inget mer med det och hon hade pratat specifikt om den här kompisen tidigare. Vi är i 30-årsåldern.

5 månader? tråkigt att det ska behöva hända. men tyvärr, det är bara att gå vidare

Ho Ho - fattar du inte hon har schmakat extern(a) schnabel

Jag försöker bara förstå min egen förvirring. Tjejen jag dejtade "gjorde slut", eller hon sa att vi inte borde ses mer, i alla fall som hon känner nu. Vi dejtade under ungefär 5 månader. Misstänker har ett desorienterat anknytningsmönster.

Det började väldigt intensivt. Hon tog alla initiativ, medan jag var mer försiktig. När hon bad mig ta mer plats och planera dejter förändrades dynamiken direkt. Hon blev mer distanserad och kom ofta med ursäkter. Efter en lyckad middag hos mig drog hon sig undan ännu mer. Det ledde till ett samtal där hon erkände att hon även träffade en annan. Jag blev triggad och gav henne ett ultimatum att hon då behöver välja mig eller honom. Hon började gråta, vilket i sin tur gjorde att vi bestämde oss för att fortsätta ses mer förutsättningslöst. Vi gjorde det en gång och att allt kändes bra, men hon ville inte följa med mig hem efteråt trots att kemin var bra. Jag tröttnade lite på distansen och gjorde slut några veckor senare. Men redan efter tre dagar sågs vi igen. Jag fick träffa hennes kompisar, som gillade mig jättemycket och jag fick se (på hennes initiativ) att en av hennes kompisar skrivit positiva saker om mig. Under slutet av kvällen ville hon inte följa med mig hem. Hon erkände senare att något "blockerade" henne, men hon kunde inte förklara vad. Detta fram-och-tillbaka-beteende fortsatte bara.

Innan hon reste bort på en veckas semester visade hon sin Tinder för att bevisa att jag var den enda hon träffade. Hon ringde från flygplatsen och hörde av sig i början av resan, men efter tredje dagen blev det radioskugga. När hon kom hem gjorde hon slut. Hon sa att hon verkligen gillar mig men inte kan sätta fingret på varför hon agerar så här, och att hennes hjärna inte känner likadant som i början. Jag är så förvirrad. Hon gråter och säger att hon gillar mig, men kan ändå inte släppa in mig på riktigt. Jag sa att vi nog aldrig kommer ses igen. Jag skickade ett sms och sa att hon är fantastisk, och hon svarade samma sak om mig. Nu tillämpar jag ingen kontakt (no contact).

Logiskt sett vet jag att relationen inte var bra för mig, i alla fall som den är nu. Men känslomässigt tär det fortfarande på mig. Så vad gör jag nu, och hur ska jag tänka? Tar tacksamt emot insikter. Jag vet liksom inte om jag är beredd att förlora henne för all framtid.

Hon har träffat en annan och vill ha dig som reserv

Jag försöker bara förstå min egen förvirring. Tjejen jag dejtade "gjorde slut", eller hon sa att vi inte borde ses mer, i alla fall som hon känner nu. Vi dejtade under ungefär 5 månader. Misstänker har ett desorienterat anknytningsmönster.

Det började väldigt intensivt. Hon tog alla initiativ, medan jag var mer försiktig. När hon bad mig ta mer plats och planera dejter förändrades dynamiken direkt. Hon blev mer distanserad och kom ofta med ursäkter. Efter en lyckad middag hos mig drog hon sig undan ännu mer. Det ledde till ett samtal där hon erkände att hon även träffade en annan. Jag blev triggad och gav henne ett ultimatum att hon då behöver välja mig eller honom. Hon började gråta, vilket i sin tur gjorde att vi bestämde oss för att fortsätta ses mer förutsättningslöst. Vi gjorde det en gång och att allt kändes bra, men hon ville inte följa med mig hem efteråt trots att kemin var bra. Jag tröttnade lite på distansen och gjorde slut några veckor senare. Men redan efter tre dagar sågs vi igen. Jag fick träffa hennes kompisar, som gillade mig jättemycket och jag fick se (på hennes initiativ) att en av hennes kompisar skrivit positiva saker om mig. Under slutet av kvällen ville hon inte följa med mig hem. Hon erkände senare att något "blockerade" henne, men hon kunde inte förklara vad. Detta fram-och-tillbaka-beteende fortsatte bara.

Innan hon reste bort på en veckas semester visade hon sin Tinder för att bevisa att jag var den enda hon träffade. Hon ringde från flygplatsen och hörde av sig i början av resan, men efter tredje dagen blev det radioskugga. När hon kom hem gjorde hon slut. Hon sa att hon verkligen gillar mig men inte kan sätta fingret på varför hon agerar så här, och att hennes hjärna inte känner likadant som i början. Jag är så förvirrad. Hon gråter och säger att hon gillar mig, men kan ändå inte släppa in mig på riktigt. Jag sa att vi nog aldrig kommer ses igen. Jag skickade ett sms och sa att hon är fantastisk, och hon svarade samma sak om mig. Nu tillämpar jag ingen kontakt (no contact).

Logiskt sett vet jag att relationen inte var bra för mig, i alla fall som den är nu. Men känslomässigt tär det fortfarande på mig. Så vad gör jag nu, och hur ska jag tänka? Tar tacksamt emot insikter. Jag vet liksom inte om jag är beredd att förlora henne för all framtid.