Hur avvisar man barn på ett snyggt sätt?

I just den situationen du beskriver med föräldrarna så skulle jag nog råda dig att bara läsa av föräldrarna å tala till dom i första hand å säga t ex - "men han/hon har ju redan ett hem eller hur? å du/ni vet ju var jag jobbar!". Då har du liksom öppet separerat privatliv och jobbliv vilket oxå är standarden speciellt ang jobb som involverar andra lite mer personligt. Ett alternativ som ett barn troligen förstår är att faktiskt vara nästan helt ärlig och säga typ - "jag får inte det för min chef men du träffar ju mig här då å då" (på frågan varför chefen är så "elak/dum" då så kan du ju alltid svara - "chefer är lite speciella ibland!").

Jag kan faktiskt minnas att jag tänkte som barn att - "fan va häftigt det skulle vara om han (vuxen - en av ledarna på stället) på dagis kom på besök hemma hos oss" (kan dock inte minnas att jag frågade honom men detta nog relativt vanligt förekommande)

Fullt av ungar i trappen här btw. Har hänt mer än en gång att nån eller t om flera ungar gått in i fel lägenhet när man råkat ha olåst - brukar bara säga "jag tror ni har gått fel!?" - ett barn såg väldigt skamsen ut när hon stått å ringt på i en halv evighet å jag öppnade å sa - "jag tror du bor en trappa upp va?" - å hon - "eh... ja" - men så stod hon kvar ändå varpå jag sa - "ta hand om dig nu" - å sen gick hon långsamt upp till sin lägenhet tyst (visste väl inte vad hon skulle säga, förväntade sig kanske att jag skulle öppna å va skitsne, haha).

Säg bara -Kanske en annan gång. Eller bara skit i att svara och fråga hur det var på dagis eller vad som helst. Lek politiker.

Barn är som barn är.


Var själv likadan. Hem till mängder av vuxna människor jag tog kontakt med och ofta hade de småbarn jag kunde passa lite och när jag själv var mycket liten hade jag en favoritperson som var en vuxen, ensam kille som sannolikt levde med svår psykisk ohälsa som fick mig och en annan unge efter sig. Vi ringde på titt som tätt och han hade npg lite svårt att hantera våra besök. Vi fick aldrig gå längre in än hallen iallafall men någon gång tog han oss skitungar, hand i hand och gick med oss till affären och köpte godis åt oss. Vi tiggde en del av honom. Jag var 3, 4 år så inte gammal nog att förstå hur ohyfsat eller ens farligt det var att bara välja ut en favorit sådär.

Jag är kvinna men håller en viss distans till barn då jag passerar ungar dagligen. Jag pratar med en del som börjar prata och är bara socialt vanlig men med viss distans så barn är inte så jätteintresserade. Det kommer såklar fram något barn då och då.

Jag tycker att det är viktigt att man uppträder väl men även att man inte har för mycket med ungarna att göra. Barn tar gärna kontakt. De tror att om de hälsat någon gång, småpratat en annan gåmg så känner de en. Bästa sättet att lära ungar att sociala vuxna inte är jättesociala, är att lära dem hir gränser ser ut (om det är möjligt för barn att förstå sådana).

Barn frågar aldrig mig om de får komma hem till mig så jag har inte ditt problem men jag har sagt förr när jag bott med närstående barn och olika ungar velat komma in när de inte varit hemma att "Barn ska inte gå hem till andra utan föräldrarna om det inte är för att leka med en vän." Något sådan. Inga lå ga utläggningar. Korta meningar som säger sådant. "Vuxna och barn är inte kompisar." Ja på ett vänligt vis, och att du kanske tillägger att man ändå kan bli glad av att småprata lite ute.

Ett grannbarn jag brukadd passa tyckte att jag akulle skaffa Roblox och förstod inte alls vad jag menadd när jag sa att vuxna inte ska spela på barns appar och det är så de har svårt att ta till sig. Det låter jättekonstigt för dem, varför inte?

Jag tycker att din TS är bra. Säg bara "Jag har inga barn som kan leka med dig och därför så är det bara vuxna som hälsar på mig hemma."

Pratar dom vidare så kan du säga att barn bara ska hälsa på när de kommer med föräldrarna osv.

Barn dör inte av att avvisas socialt bara man gör det med vänlighet. De flesta vill inte alls vara påflugna utan accepterar ett nej de får höra.

Det är bara att säga nej det funkar inte idag för jag har så mycket att göra och så fortsätter du svara varenda gång frågan kommer på tal.

Förstår inte problematiken här,det är bara att säga nej men man kan göra det på ett fint sätt.

Jag tror heller knappast barnets föräldrar skulle bli arga för att du avvisar deras barn utan de uppskattar nog att du som vuxen man utan släkt eller vänskapsrelation till familjen inte släpper in deras barn i ditt hem.

Så summa summarum du har inget att förlora på att säga nej det passar inte

Bara kontra med att "det skulle nog inte mamma/pappa gilla" haha

Absolut, utan barn och barns sätt så skulle allt bli dött och livlöst. Men kan tycka att föräldrar borde steppa in och ta sitt ansvar med gränssättningen i såna lägen.

Fast det krävs väl a village to raise a child som det heter….

Jag hade för övrigt ett gulligt möte med en pojk o hans pappa häromdagen. Det är lite töntigt att ta upp, men den som är vuxen barnlös och gillar barn kan nog förstå.

Det var en liten grabb, kanske 8-9 som slog så där uppretat bak på ryggen på en trött pappa. Så jag sa ”tur att pappa är stark”.

Så började vi samspråka om att han ville ha en extra glass osv, och grabben såg ut som att han förstod att det var nåt, och pappan verkade lättad och glad att nån uppmärksammade honom och vad han hade att deala med.

Det var så jäkla fint litet möte. Ni som har barn, jag ska inte säga att ni ska vårda det, det är för förmätet, men jag hoppas att ni förstår vad ni har när en sån här grej betyder så mycket för en ensam liten stackare som jag (buhu

Barn är ju normalt väldigt lättpåverkade. Vill du ha iväg dem så är det ju bara att köra iväg dem, de kommer troppa iväg utan vidare

Be om hjälp med saker de inte vill göra.

Var ärlig, säg "tyvärr jag gillar inte barn". Kommer bli stelt en stund men sen är du friiiiiiii

Barn blir ju snabbt uttråkade och gillar typ bara att ha kul. Det bästa är att göra dem uttråkade.

Så du kan ju börja med orden "Låt mig berätta om gengas bilen och hur System Svedberg fungerar lille vän". Sen är det bara att rabbla vidare om dina bästa tofflor, priset på smör eller emalj muggars överhet över andra muggar.

Jag kan inte förstå varför man startar en sådan här tråd? Jobbar med barn men behöver få råd från flashback om hur man säger nej??

Barn är nyfikna så det är inte ett dugg konstigt att barn vill komma hem till deras grannar.
Det är sorgligt att det har gått så långt att alla män som ens pratar med barn misstänks för att vara pedofiler.
Du bär på sjuka tankar.