Citat:
Öh, nej? Vilka feministiska författare tänker du på i så fall?
Sedan Beauvoir och framåt har bl.a Butler, Gilligan och Kimmel på olika sätt analyserat och resonerat kring att den traditionella/hegemoniska mansrollen är en börda för män, eftersom att den är svår att leva upp till. Det här är liksom grundkurs i den akademiska feminismen.
Sedan Beauvoir och framåt har bl.a Butler, Gilligan och Kimmel på olika sätt analyserat och resonerat kring att den traditionella/hegemoniska mansrollen är en börda för män, eftersom att den är svår att leva upp till. Det här är liksom grundkurs i den akademiska feminismen.
Ja det stämmer, de analyserar sig fram till slutsatsen att feministiska kvinnor har bättre koll på vad män vill, tycker och känner än männen själva.
Detta eftersom manliga åsikter inte är på riktigt, män har fastnat i en form av teaterroll, "performing masculinity" brukar det heta. Män sitter fast i elaka partiarkala hierarkier där de är bundna av "destruktiva normer" och kan inte vara sig själva fullt ut.
Feministiska tänkare är oftast autistiska flator som inte förstår varför andra människor inte fungerar som de gör. Det är lättare för dem att bygga en hel teoretisk konstruktion som förklarar för dem varför dessa konstiga varelser (oftast maskulina män men även feminina kvinnor) beter sig som de gör, istället för att acceptera människor som de är.
Hur ofta ser du feminister engagera sig eller ens lyfta konkreta mansfrågor, såsom diskriminering vid vårdnadstvister, manlig könsstympning, obligatorisk värnplikt, rosa lagboken, utbildningsgapet mellan kvinnor och män, eller dödsfall i arbetet? När Ryssland anföll Ukraina och kvinnor och barn flödade ut ur landet medan Ukrainska män enligt lag var förbjudna att lämna landet, var fanns feministerna?