Svara
- Ämnesverktyg
- Visa första olästa
- Hitta inlägg efter datum
Citat:
Kollar man spel så är Afrika & även mellanöstern 99% utan servrar & ignorerade för de är fattiga, inte kan sluta med våld, inte kan bete se ordentligt, man förväntar sig inte mycket & det är inget nytt vad de håller på med. Det är som att ha artiklar på DN första sida om fiskmåsar.
Sudaneser har lägst IQ av alla befolkningar, & de har tråkigt, lever i fattigdom, är hungriga, testosteronstinna, så nu bråkar de som vanligt.
Precis som med FN så borde AU bli mindre av ett skämt & mer en auktoritet.
Sudaneser har lägst IQ av alla befolkningar, & de har tråkigt, lever i fattigdom, är hungriga, testosteronstinna, så nu bråkar de som vanligt.
Precis som med FN så borde AU bli mindre av ett skämt & mer en auktoritet.
Problemet är ju att I-världen våldtar deras resurser och sedan startar krig mellan olika falanger vilket egentligen är proxykrig för olika I-makter.
Citat:
Du får lägga ner knarket. Karma fungerar inte överhuvudtaget så som du fantiserar här. Karma existerar ja, men inte alls överhuvutaget alls, alls, måste poängtera, som du fantiserar här.
Det kommer troligen att få konsekvenser... men varför oroa sig för sina barnbarn när ens eget liv tar slut efter några decennier? När man väl är död finns ingenting kvar. Barnbarnen har sina egna liv att leva, så fokusera bara på nuet. Om du är så orolig kan du ju låta dem emigrera till ett annat land. Hur som helst har jag genom livet insett att karma är verkligt; den sortens karma uppstår för att nordeuropéer har orsakat andra skada.
Det här landet går att dela upp i 3 delar. Norr vs Väst... Och sen så Söder.
Före den islamiska expansionen (runt 600–700 talet) så fanns det flera kristna kungadömen inne i Nubien vilket idag räknas som delar utav Norra Sudan och det Södra Egypten.
Dessa ställen hade varit kristna i flera hundra år.
Sen började Islam spridas i den regionen. Vilket delade upp landet i Norr och Söder...
När Britterna och Egyptierna styrde Sudan (1899–1956) var landet religiöst mixat:
Norr var fortfarande huvudsakligen muslimskt.
Medans söder hade många kristna, samt anhängare av mer traditionella afrikanska religioner.
När Sudan blev självständigt 1956 blev SAF landets officiella försvarsmakt. Och blev snabbt en av de viktigaste politiska makterna i landet och genomförde flera statskupper (1958, 1969 och 1989)
1989–2019: Trädde Generalen Omar al-Bashirs in och tog makten genom en militärkupp och styrde landet som diktator i tre decennier fram till 2019. När han tog makten så gjorde han SAF en central del av sitt styre, men han litade aldrig riktigt fullt ut på den vanliga armén. Därför byggde han upp andra väpnade styrkor vid sidan av SAF.
Bland annat Janjaweed-miliserna inne i Darfur som senare omvandlades till RSF.
Diktatorer gör ofta så att de skapar flera säkerhetsstyrkor som konkurrerar med varandra. Då blir ingen enskild militär gren stark nog att för att enkelt störta egna ledaren...
Bashir satt sen där med:
SAF, den gamla armén.
RSF, en regimlojal paramilitär styrka byggd från Janjaweed.
Samt fler grenar av Säkerhetstjänster eller andra specialstyrkor.
Problemet för Bashir var att RSF till slut blev för stark. Efter att han störtades 2019 blev Sudan i praktiken ett land med två arméer:
SAF: Styrd utav Abdel Fattah al-Burhan. General, ifrån norra Sudan och har gjort sin karriär inom den sudanesiska armén.
RSF: Styrd utav Mohamed Hamdan Dagalo. Kommer från Darfur och har bakrund i en arabisk nomadstam. Byggde sin karriär via Janjaweed vilka senare blev till RSF.
Båda dessa är sunnimuslimer. Så tro är inte vad som skiljer dem. De delar exakt samma religiösa grundinställning. Vad som skiljer dessa åt och vad konflikten handlar om är:
Vem som få skall styra i Sudan.
Kontroll över militären.
Kontroll över ekonomiska tillgångar, framförallt guld.
Politisk makt.
Just nu handlar konflikten mest om det. Och där har du Norr mot Väst.
SAF: Har sitt starkaste fästa i Norr.
RSF: har sitt fäste i väst och speciellt i delar som Darfur.
Söder blev självständigt 2011 då en stor del befolkningen röstade för att lämna Sudan helt. Och Sydsudan blev därmed världens yngsta land.
Men det löste tyvärr inte alla problemen. De förlorade bland annat stora delar av sina oljeresurser och fick ekonomiska problem, samtidigt som det blev konflikter mellan egna ledare och deras folkgrupper. Efter det har gränser, oljefält, och handel mellan länderna varit omstridda.
---------------------------------------------------------------------------------------------------- -------------
Även om SAF och RSF är huvudmotståndarna finns det flera lokala rebellgrupper och etniska miliser som ibland stödjer den ena sidan och ibland den andra. Det gör konflikten mera komplicerad. Speciellt högt tryck är det i Darfur och Kordofan.
SAF får sitt stöd ifrån : Egypten, Iran och Ryssland
RSF anklagas UAE för att ge stöd till utav FN. Någonting de själv förnekar.
Egypten vill ha en stabil regering inne i Sudan och har ett nära militärt samarbete med armén.
Iran har under kriget återupptagit kontakterna med SAF och har enligt flera rapporter levererat bland annat drönare som använts under striderna.
Ryssland har haft kontakter med båda sidor... Tidigare hade den ryska Wagnergruppen starka kopplingar till guldbrytning i Sudan, och Ryssland har ett långsiktigt intresse av en marinbas vid Röda havet.
Saudiarabien har främst försökt medla tillsammans med USA snarare än att öppet stödja någon sida.
Före den islamiska expansionen (runt 600–700 talet) så fanns det flera kristna kungadömen inne i Nubien vilket idag räknas som delar utav Norra Sudan och det Södra Egypten.
Dessa ställen hade varit kristna i flera hundra år.
Sen började Islam spridas i den regionen. Vilket delade upp landet i Norr och Söder...
När Britterna och Egyptierna styrde Sudan (1899–1956) var landet religiöst mixat:
Norr var fortfarande huvudsakligen muslimskt.
Medans söder hade många kristna, samt anhängare av mer traditionella afrikanska religioner.
När Sudan blev självständigt 1956 blev SAF landets officiella försvarsmakt. Och blev snabbt en av de viktigaste politiska makterna i landet och genomförde flera statskupper (1958, 1969 och 1989)
1989–2019: Trädde Generalen Omar al-Bashirs in och tog makten genom en militärkupp och styrde landet som diktator i tre decennier fram till 2019. När han tog makten så gjorde han SAF en central del av sitt styre, men han litade aldrig riktigt fullt ut på den vanliga armén. Därför byggde han upp andra väpnade styrkor vid sidan av SAF.
Bland annat Janjaweed-miliserna inne i Darfur som senare omvandlades till RSF.
Diktatorer gör ofta så att de skapar flera säkerhetsstyrkor som konkurrerar med varandra. Då blir ingen enskild militär gren stark nog att för att enkelt störta egna ledaren...
Bashir satt sen där med:
SAF, den gamla armén.
RSF, en regimlojal paramilitär styrka byggd från Janjaweed.
Samt fler grenar av Säkerhetstjänster eller andra specialstyrkor.
Problemet för Bashir var att RSF till slut blev för stark. Efter att han störtades 2019 blev Sudan i praktiken ett land med två arméer:
SAF: Styrd utav Abdel Fattah al-Burhan. General, ifrån norra Sudan och har gjort sin karriär inom den sudanesiska armén.
RSF: Styrd utav Mohamed Hamdan Dagalo. Kommer från Darfur och har bakrund i en arabisk nomadstam. Byggde sin karriär via Janjaweed vilka senare blev till RSF.
Båda dessa är sunnimuslimer. Så tro är inte vad som skiljer dem. De delar exakt samma religiösa grundinställning. Vad som skiljer dessa åt och vad konflikten handlar om är:
Vem som få skall styra i Sudan.
Kontroll över militären.
Kontroll över ekonomiska tillgångar, framförallt guld.
Politisk makt.
Just nu handlar konflikten mest om det. Och där har du Norr mot Väst.
SAF: Har sitt starkaste fästa i Norr.
RSF: har sitt fäste i väst och speciellt i delar som Darfur.
Söder blev självständigt 2011 då en stor del befolkningen röstade för att lämna Sudan helt. Och Sydsudan blev därmed världens yngsta land.
Men det löste tyvärr inte alla problemen. De förlorade bland annat stora delar av sina oljeresurser och fick ekonomiska problem, samtidigt som det blev konflikter mellan egna ledare och deras folkgrupper. Efter det har gränser, oljefält, och handel mellan länderna varit omstridda.
---------------------------------------------------------------------------------------------------- -------------
Även om SAF och RSF är huvudmotståndarna finns det flera lokala rebellgrupper och etniska miliser som ibland stödjer den ena sidan och ibland den andra. Det gör konflikten mera komplicerad. Speciellt högt tryck är det i Darfur och Kordofan.
SAF får sitt stöd ifrån : Egypten, Iran och Ryssland
RSF anklagas UAE för att ge stöd till utav FN. Någonting de själv förnekar.
Egypten vill ha en stabil regering inne i Sudan och har ett nära militärt samarbete med armén.
Iran har under kriget återupptagit kontakterna med SAF och har enligt flera rapporter levererat bland annat drönare som använts under striderna.
Ryssland har haft kontakter med båda sidor... Tidigare hade den ryska Wagnergruppen starka kopplingar till guldbrytning i Sudan, och Ryssland har ett långsiktigt intresse av en marinbas vid Röda havet.
Saudiarabien har främst försökt medla tillsammans med USA snarare än att öppet stödja någon sida.
__________________
Senast redigerad av vildhane 2026-07-11 kl. 13:26.
Senast redigerad av vildhane 2026-07-11 kl. 13:26.
Så vem beslagtar guldet?
Det korta svaret är: ingen enskild aktör. Guldet utvinns av en blandning av statliga bolag, privata företag, småskaliga gruvarbetare och väpnade grupper. Men de som i hög grad kontrollerar och tjänar på guldet under kriget är framför allt SAF och RSF.
RSF:
Kontrollerar många guldgruvor i Darfur.
Beskattar eller driver gruvor.
Säljer guldet genom handelsnätverk, där Förenade Arabemiraten (Dubai) är en viktig handelsplats.
SAF:
Kontrollerar andra gruvområden, främst i norra och östra Sudan.
Statliga och militäranknutna företag exporterar också guld.
Utländska aktörer
Förenade Arabemiraten är en av världens största handelsplatser för sudanesiskt guld. Det betyder inte att UAE äger gruvorna, men mycket av guldet passerar genom Dubai.
Ryssland har under flera år haft intressen i Sudans guldsektor. Företag med kopplingar till den ryska Wagnergruppen var aktiva i landet före och under början av kriget.
Egypten är också en handels- och transitpartner för en del av guldet, men spelar inte samma dominerande roll i den internationella guldhandeln som UAE.
Vem får minst?
Den sudanesiska staten och den vanliga befolkningen. I ett fungerande land skulle en större del av guldintäkterna kunna gå till statskassan och finansiera sjukvård, skolor och infrastruktur.
Så om man frågar "vem tömmer Sudan på guld?" är den mest rättvisande beskrivningen:
SAF och RSF utvinner eller kontrollerar stora delar av guldet.
Internationella handelsnätverk, särskilt via Förenade Arabemiraten, köper och exporterar mycket av guldet.
Ryska affärsintressen har också varit betydande inom guldsektorn.
Det är alltså inte så att ett enda land "stjäl" guldet. Snarare finns ett nätverk där lokala militära makthavare, smugglare, företag och utländska köpare alla kan tjäna på att guldet fortsätter att flöda ut ur Sudan.
Det korta svaret är: ingen enskild aktör. Guldet utvinns av en blandning av statliga bolag, privata företag, småskaliga gruvarbetare och väpnade grupper. Men de som i hög grad kontrollerar och tjänar på guldet under kriget är framför allt SAF och RSF.
RSF:
Kontrollerar många guldgruvor i Darfur.
Beskattar eller driver gruvor.
Säljer guldet genom handelsnätverk, där Förenade Arabemiraten (Dubai) är en viktig handelsplats.
SAF:
Kontrollerar andra gruvområden, främst i norra och östra Sudan.
Statliga och militäranknutna företag exporterar också guld.
Utländska aktörer
Förenade Arabemiraten är en av världens största handelsplatser för sudanesiskt guld. Det betyder inte att UAE äger gruvorna, men mycket av guldet passerar genom Dubai.
Ryssland har under flera år haft intressen i Sudans guldsektor. Företag med kopplingar till den ryska Wagnergruppen var aktiva i landet före och under början av kriget.
Egypten är också en handels- och transitpartner för en del av guldet, men spelar inte samma dominerande roll i den internationella guldhandeln som UAE.
Vem får minst?
Den sudanesiska staten och den vanliga befolkningen. I ett fungerande land skulle en större del av guldintäkterna kunna gå till statskassan och finansiera sjukvård, skolor och infrastruktur.
Så om man frågar "vem tömmer Sudan på guld?" är den mest rättvisande beskrivningen:
SAF och RSF utvinner eller kontrollerar stora delar av guldet.
Internationella handelsnätverk, särskilt via Förenade Arabemiraten, köper och exporterar mycket av guldet.
Ryska affärsintressen har också varit betydande inom guldsektorn.
Det är alltså inte så att ett enda land "stjäl" guldet. Snarare finns ett nätverk där lokala militära makthavare, smugglare, företag och utländska köpare alla kan tjäna på att guldet fortsätter att flöda ut ur Sudan.
Citat:
Bra fråga.
Tydligen har väst inte några större intressen i Sudan. Saknar de olja och mineraler?
För annars hade ju media beskrivit en ena sidan (antagligen den brutalaste) som DEMOKRATERNA och den andra sidan som REGIMEN.
Men nu tycks ointresset vara totalt.
Sorgligt. Men inte heller jag har orkat uppbåda något större intresse mer än att tycka att det som sker är hemskt. Intrycket är att Sudan och Sydsudan består av diverse extremt brutala folkgrupper som hatar varandra och med tillgång till moderna vapen så blir det katastrof.
Tydligen har väst inte några större intressen i Sudan. Saknar de olja och mineraler?
För annars hade ju media beskrivit en ena sidan (antagligen den brutalaste) som DEMOKRATERNA och den andra sidan som REGIMEN.
Men nu tycks ointresset vara totalt.
Sorgligt. Men inte heller jag har orkat uppbåda något större intresse mer än att tycka att det som sker är hemskt. Intrycket är att Sudan och Sydsudan består av diverse extremt brutala folkgrupper som hatar varandra och med tillgång till moderna vapen så blir det katastrof.
Både Al Shabaab och Houthis har etablerat sig i Sudan. Houthis driver ibland småskaliga
guldgruvor där.
Det finns enligt uppgifter knapp någon infrastruktur alls för journalister, reportrar och fotografer där.
Inga allmänna WiFi, sannolikt dålig eller mycket dålig uppkoppling via tex 3G/5G/Starlink/Sattellit.
Milisen beslagtar tex Starlink utrustningen i så fall omgående.
Huvudstaden Khartoum fungerar väl någorlunda. Men tex en stad som Al Fasser är en
big no-no. Det står på många resesajter att resor till Sudan/Sydsudan är
mycket olämpliga.
Hyfsade hotell finns bara i Khartoum och ingen annanstans, verkar det som.
Oklart om det ens serveras alkohol där. Och att ismaskiner finns.
Vilket brukar vara viktigt för murvlar som eventuellt åker dit...
Magsjuka är en annan viktig faktor. Tex en envis salmonella. Och att
få tag på rent dricksvatten som man inte bli sjuker av.
Ni kan kolla på tex Tripdavisor, "hotels Khartoum Sudan"
Ibland är ACn, luftkonditioneringen i undermålig, strömavbrott vanliga.
Att hyra en bil kan bli stora problem.
Västerlänningar hyr istället bil med en lokal chaufför.
Ibland med en egen vaktstyrka.
Hur jobbar då Afrikas riktiga ( ackrediterade ) journalister som bor där då ?
Ja de sitter inne i sina behagligt riktig svala stora luftiga kontor och skriver sina
artiklar där. Inte vistas de ute i den mördande hettan inte ?
För att få tag i storys så har de mannar ute på fältet som filmar
spelar in och frågar folk. Och tar alla risker, De betalas givetvis efter behov och
ekonomiskt utrymme.
De lämnar sällan sina bekväma kontor för att göra reportage.
Det är också svårt att få beviljat intervjuer med tjänstemän.
De brukar bara bli ignorerade, och får vänta i ttimmar, antagligen
bara för att journos, aka mullvadar, ska "veta sin plats".
Trots att innehållet på Webb-sidor inte är politiskt sprängstoff så
har de tydligen många besökare . Så trots att underlaget inte är det bästa
så tycks de kunna gå runt, rent ekonomiskt i vart fall.
Här är ett exempel på en artikel som en murvel har skrivit om att en sudanes
som återvänder hem till Port Suakin blev knivhuggen och dödad direkt på kajplatsen för att
bagagebärarna (kulis) ville ha 2000 Saudiska Rials (cirka 5300 kronor) för att
bära hens väska:
https://assayha.net/en/160768/
Home/News/Sudanese expatriate killed in front of the Police at Suakin Port
Det verkar vara som en vanlig svensk småstad, typ ?
Ja de sitter inne i sina behagligt riktig svala stora luftiga kontor och skriver sina
artiklar där. Inte vistas de ute i den mördande hettan inte ?
För att få tag i storys så har de mannar ute på fältet som filmar
spelar in och frågar folk. Och tar alla risker, De betalas givetvis efter behov och
ekonomiskt utrymme.
De lämnar sällan sina bekväma kontor för att göra reportage.
Det är också svårt att få beviljat intervjuer med tjänstemän.
De brukar bara bli ignorerade, och får vänta i ttimmar, antagligen
bara för att journos, aka mullvadar, ska "veta sin plats".
Trots att innehållet på Webb-sidor inte är politiskt sprängstoff så
har de tydligen många besökare . Så trots att underlaget inte är det bästa
så tycks de kunna gå runt, rent ekonomiskt i vart fall.
Här är ett exempel på en artikel som en murvel har skrivit om att en sudanes
som återvänder hem till Port Suakin blev knivhuggen och dödad direkt på kajplatsen för att
bagagebärarna (kulis) ville ha 2000 Saudiska Rials (cirka 5300 kronor) för att
bära hens väska:
https://assayha.net/en/160768/
Home/News/Sudanese expatriate killed in front of the Police at Suakin Port
Citat:
Sudanesisk utlandsboende dödad framför polisen vid Suakin hamn
En utlandsmedborgare knivhöggs vid Suakin hamn efter ett slagsmål med en grupp hamnarbetare, som försökte beslagta hans egendom när han vägrade betala dem (2 000) saudiska riyal för att ha lyft hans väska.
Händelsen speglar de växande spänningarna i området, där arbetare försöker införa olagliga avgifter för sina tjänster, vilket – i sin tur med rätta – upprör utlandsboende.
Enligt ögonvittnesskildringar tog arbetarna med våld den utländska utlandssoldatens väska, vilket ledde till ett våldsamt slagsmål mellan dem. Mitt i kaoset knivhögg en av arbetarna den utländske sudanesen, vilket orsakade panik bland de närvarande på platsen, inklusive poliser som bevittnade händelsen. Detta beteende speglar – på ett sätt – den ökande våldsnivån som utlandsboende möter vid hamnen.
Suakin Port förfaller ytterligare till ett tillstånd av växande kaos, då utlandsboende som anländer från utlandet ofta utsätts för upprepade plundringar och
utpressning av flera hamnarbetare.
En utlandsmedborgare knivhöggs vid Suakin hamn efter ett slagsmål med en grupp hamnarbetare, som försökte beslagta hans egendom när han vägrade betala dem (2 000) saudiska riyal för att ha lyft hans väska.
Händelsen speglar de växande spänningarna i området, där arbetare försöker införa olagliga avgifter för sina tjänster, vilket – i sin tur med rätta – upprör utlandsboende.
Enligt ögonvittnesskildringar tog arbetarna med våld den utländska utlandssoldatens väska, vilket ledde till ett våldsamt slagsmål mellan dem. Mitt i kaoset knivhögg en av arbetarna den utländske sudanesen, vilket orsakade panik bland de närvarande på platsen, inklusive poliser som bevittnade händelsen. Detta beteende speglar – på ett sätt – den ökande våldsnivån som utlandsboende möter vid hamnen.
Suakin Port förfaller ytterligare till ett tillstånd av växande kaos, då utlandsboende som anländer från utlandet ofta utsätts för upprepade plundringar och
utpressning av flera hamnarbetare.
Det verkar vara som en vanlig svensk småstad, typ ?
Citat:
Så vem beslagtar guldet?
Det korta svaret är: ingen enskild aktör. Guldet utvinns av en blandning av statliga bolag, privata företag, småskaliga gruvarbetare och väpnade grupper. Men de som i hög grad kontrollerar och tjänar på guldet under kriget är framför allt SAF och RSF.
RSF:
Kontrollerar många guldgruvor i Darfur.
Beskattar eller driver gruvor.
Säljer guldet genom handelsnätverk, där Förenade Arabemiraten (Dubai) är en viktig handelsplats.
SAF:
Kontrollerar andra gruvområden, främst i norra och östra Sudan.
Statliga och militäranknutna företag exporterar också guld.
Utländska aktörer
Förenade Arabemiraten är en av världens största handelsplatser för sudanesiskt guld. Det betyder inte att UAE äger gruvorna, men mycket av guldet passerar genom Dubai.
Ryssland har under flera år haft intressen i Sudans guldsektor. Företag med kopplingar till den ryska Wagnergruppen var aktiva i landet före och under början av kriget.
Egypten är också en handels- och transitpartner för en del av guldet, men spelar inte samma dominerande roll i den internationella guldhandeln som UAE.
Vem får minst?
Den sudanesiska staten och den vanliga befolkningen. I ett fungerande land skulle en större del av guldintäkterna kunna gå till statskassan och finansiera sjukvård, skolor och infrastruktur.
Så om man frågar "vem tömmer Sudan på guld?" är den mest rättvisande beskrivningen:
SAF och RSF utvinner eller kontrollerar stora delar av guldet.
Internationella handelsnätverk, särskilt via Förenade Arabemiraten, köper och exporterar mycket av guldet.
Ryska affärsintressen har också varit betydande inom guldsektorn.
Det är alltså inte så att ett enda land "stjäl" guldet. Snarare finns ett nätverk där lokala militära makthavare, smugglare, företag och utländska köpare alla kan tjäna på att guldet fortsätter att flöda ut ur Sudan.
Det korta svaret är: ingen enskild aktör. Guldet utvinns av en blandning av statliga bolag, privata företag, småskaliga gruvarbetare och väpnade grupper. Men de som i hög grad kontrollerar och tjänar på guldet under kriget är framför allt SAF och RSF.
RSF:
Kontrollerar många guldgruvor i Darfur.
Beskattar eller driver gruvor.
Säljer guldet genom handelsnätverk, där Förenade Arabemiraten (Dubai) är en viktig handelsplats.
SAF:
Kontrollerar andra gruvområden, främst i norra och östra Sudan.
Statliga och militäranknutna företag exporterar också guld.
Utländska aktörer
Förenade Arabemiraten är en av världens största handelsplatser för sudanesiskt guld. Det betyder inte att UAE äger gruvorna, men mycket av guldet passerar genom Dubai.
Ryssland har under flera år haft intressen i Sudans guldsektor. Företag med kopplingar till den ryska Wagnergruppen var aktiva i landet före och under början av kriget.
Egypten är också en handels- och transitpartner för en del av guldet, men spelar inte samma dominerande roll i den internationella guldhandeln som UAE.
Vem får minst?
Den sudanesiska staten och den vanliga befolkningen. I ett fungerande land skulle en större del av guldintäkterna kunna gå till statskassan och finansiera sjukvård, skolor och infrastruktur.
Så om man frågar "vem tömmer Sudan på guld?" är den mest rättvisande beskrivningen:
SAF och RSF utvinner eller kontrollerar stora delar av guldet.
Internationella handelsnätverk, särskilt via Förenade Arabemiraten, köper och exporterar mycket av guldet.
Ryska affärsintressen har också varit betydande inom guldsektorn.
Det är alltså inte så att ett enda land "stjäl" guldet. Snarare finns ett nätverk där lokala militära makthavare, smugglare, företag och utländska köpare alla kan tjäna på att guldet fortsätter att flöda ut ur Sudan.
Guldgruvorna är inte alls som västerländska gruvor där man spränger berget med dynamit. Och att
man sedan krossar och mal malmen i stora kvarnar. Sedan lakas malmen med särskilda kemikalier.
Utan dessa gruvor i Sudan och större delen av Afrika är bara hål i marken som man gräver i. Gärna i gamla uttorkade flodbäddar. Där finns finns det sand, grus och lera och det är ett slags primitivt vaskande de håller på med.
Merparten av guldet är i tunna nästan mikroskopiska flagor som lätt kan spolas bort.
Deras vaskningsmetoder är inte särskilt effektiva. Men det är å andra sidan svårt att
mäta denna effektivitet på ett rakt och ärligt sätt.
Eftersom guldflagorna är så små och lätt kan försvinna så brukar man använda kvicksilver för
att fånga upp dem.
Med att sedan upphetta kvicksilvret så återstår guldet i sin rena form.
Denna form brukar kallas för "guldsvamp" och är alltså en porös bit av guldet.
Citat:
Så om man frågar "vem tömmer Sudan på guld?" är den mest rättvisande beskrivningen:
SAF och RSF utvinner eller kontrollerar stora delar av guldet.
Internationella handelsnätverk, särskilt via Förenade Arabemiraten, köper och exporterar mycket av guldet.
Ryska affärsintressen har också varit betydande inom guldsektorn.
Det är alltså inte så att ett enda land "stjäl" guldet. Snarare finns ett nätverk där lokala militära makthavare, smugglare, företag och utländska köpare alla kan tjäna på att guldet fortsätter att flöda ut ur Sudan.
SAF och RSF utvinner eller kontrollerar stora delar av guldet.
Internationella handelsnätverk, särskilt via Förenade Arabemiraten, köper och exporterar mycket av guldet.
Ryska affärsintressen har också varit betydande inom guldsektorn.
Det är alltså inte så att ett enda land "stjäl" guldet. Snarare finns ett nätverk där lokala militära makthavare, smugglare, företag och utländska köpare alla kan tjäna på att guldet fortsätter att flöda ut ur Sudan.
Det är många små fyndigheter som bara ger litet åt gången. Det finns förstås ingen där
som väger in guldet dag för dag. Så det finns bara uppskattningar om hur mycket som kan
tas in per år.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera