På ett annat forum gjorde en man en tråd där han beskrev att han inte runkade pga religiösa skäl. Jag blev inspirerad av den tråden trots att jag inte är religiös, eftersom jag ser ner på män som onanerar. Först vill jag beskriva varför, därefter kommer frågorna och debattunderlaget.
Anser att onani är pinsamt faktiskt. Det är ett pubertalt och lågt grottmannabeteende rentav som devalverar värdet av sex, om sex ska handla känslan att det kittlar till lite i byxorna. För mig har sex en högre betydelse än så.
Det finns säkert fler här som inte heller känner behovet av självhjälp/befläckelse. Dock inte av religiösa skäl utan bara helt naturligt. Att sexkrönikörer och liknande typer försöker framställa onani som nåt sunt och hälsosamt är inget som bekommer mig iallafall. Jag kan tänka och känna efter helt själv och behöver ingen annans inrådan på det planet.
Klarar mig också utan sådan intimitet. Jag är liksom ingen könsfixerad schimpans på zoo utan en civiliserad människa med annat att uppehålla mig med i livet. Och jag har heller inga behov av att onanera, aldrig haft. Skulle därav önska en eventuell partner med samma synsätt och ointresse för det som jag. De med högre syften i livet som inte låter sig styras av några tarvliga apdrifter.
Onani är helt enkelt för simpelt och fantasilöst i mina ögon. Också en smula egoistiskt faktiskt. Jag förväntade mig länge en partner med samma utvecklade sinne som jag själv har, men det verkar mest vara "män" som kan liknas vid apor på zoo som inte vet bättre än att sitta och talla på sig själva. En riktigt sorglig syn, inte minst på de apor som kallar sig själva för "män."
Jag är inte perfekt, men jobbar på det. Tyvärr uppnår jag klimax en gång i månaden till följd av stressdrömmar, och nästan uteslutande i veckan innan menstruation, ska tydligen bero på hormoner som gör kroppen känslig under just dessa dagar. Plus att min hjärna, i sovande tillstånd, inte verkar förstå skillnaden mellan stress och upphetsning, för att beskriva det hela på ett förenklat sätt. Så kan det funka för vissa av oss. Och ja, jag är avhållsam i den bemärkelse att jag inte är intim med någon man.
För mig kommer det sig helt naturligt, eftersom jag har noll intresse av att talla på min egen kropp. För mig är det absurt, då jag inte tänder på kvinnor och således heller inte på mig själv.
Frågeställningar: Har den moderna, sekulära synen på sexualitet reducerat män till en slavar under sina biologiska drifter, snarare än en civiliserad varelse? Varför har det blivit ett sådant tabu i det moderna samhället att faktiskt avstå från onani och se det som något lågt eller onödigt? Finns det fler här som lever helt naturligt utan detta behov, utan att det bottnar i tro, utan snarare i personlig integritet och högre utvecklat sinne och självbehärskning? Går det överhuvudtaget att hitta en partner idag som delar denna syn, eller är majoriteten helt fast i "djuriska" beteendemönster?
Anser att onani är pinsamt faktiskt. Det är ett pubertalt och lågt grottmannabeteende rentav som devalverar värdet av sex, om sex ska handla känslan att det kittlar till lite i byxorna. För mig har sex en högre betydelse än så.
Det finns säkert fler här som inte heller känner behovet av självhjälp/befläckelse. Dock inte av religiösa skäl utan bara helt naturligt. Att sexkrönikörer och liknande typer försöker framställa onani som nåt sunt och hälsosamt är inget som bekommer mig iallafall. Jag kan tänka och känna efter helt själv och behöver ingen annans inrådan på det planet.
Klarar mig också utan sådan intimitet. Jag är liksom ingen könsfixerad schimpans på zoo utan en civiliserad människa med annat att uppehålla mig med i livet. Och jag har heller inga behov av att onanera, aldrig haft. Skulle därav önska en eventuell partner med samma synsätt och ointresse för det som jag. De med högre syften i livet som inte låter sig styras av några tarvliga apdrifter.
Onani är helt enkelt för simpelt och fantasilöst i mina ögon. Också en smula egoistiskt faktiskt. Jag förväntade mig länge en partner med samma utvecklade sinne som jag själv har, men det verkar mest vara "män" som kan liknas vid apor på zoo som inte vet bättre än att sitta och talla på sig själva. En riktigt sorglig syn, inte minst på de apor som kallar sig själva för "män."
Jag är inte perfekt, men jobbar på det. Tyvärr uppnår jag klimax en gång i månaden till följd av stressdrömmar, och nästan uteslutande i veckan innan menstruation, ska tydligen bero på hormoner som gör kroppen känslig under just dessa dagar. Plus att min hjärna, i sovande tillstånd, inte verkar förstå skillnaden mellan stress och upphetsning, för att beskriva det hela på ett förenklat sätt. Så kan det funka för vissa av oss. Och ja, jag är avhållsam i den bemärkelse att jag inte är intim med någon man.
För mig kommer det sig helt naturligt, eftersom jag har noll intresse av att talla på min egen kropp. För mig är det absurt, då jag inte tänder på kvinnor och således heller inte på mig själv.
Frågeställningar: Har den moderna, sekulära synen på sexualitet reducerat män till en slavar under sina biologiska drifter, snarare än en civiliserad varelse? Varför har det blivit ett sådant tabu i det moderna samhället att faktiskt avstå från onani och se det som något lågt eller onödigt? Finns det fler här som lever helt naturligt utan detta behov, utan att det bottnar i tro, utan snarare i personlig integritet och högre utvecklat sinne och självbehärskning? Går det överhuvudtaget att hitta en partner idag som delar denna syn, eller är majoriteten helt fast i "djuriska" beteendemönster?