Dealbreakers - när är man hellre singel?

Självklart. Har aldrig varit arbetslös. Aldrig gått på a-kassa.

Om hon deltog i kuksugartävling i en av barerna på Magaluf 2011.

Vad har ni för absoluta baskrav? Sånt som inte ens är uppe för diskussion att släppa genom. När ni hellre är singel. Vad skulle få er att backa?

Det funkar inte för mig:

Missbruk
Psykisk ohälsa
Fetma
(Snusare)

Om en partner hamnar i missbruk är det definitivt slut. Det går inte att leva med en missbrukare, i synnerhet inte en partner.

Psykisk ohälsa kan man inte bara "drabbas" av bara sådär tror jag. Antingen har man latent fel i huvudet sen barndomen eller inte. Men ge gärna ett exempel på det om du har det.

Det är få som blir feta där orsaken är något utanför personen kontroll, så ja även där.

Snus är skitäckligt.

Om han;
Röstar vänster.
Ser sig själv som ”pojke”
Överdrivet fåfäng.
Tjock (det är nåt djupt omanligt med män som trycker i sig sötsaker imo )
**********
Resten går att jobba med😁

Det är gulligt med män som jobbar och sliter, samt försöker sträva mot att vara en trygg bra man för sin kvinna och ev barn.
För honom kan jag göra allt ❤️

Intressant inblick i yngres (?) resonemang.

Jag är från Danderyd och 60+. ALLT UTOM PERFEKT är en dealbreaker. Utbildad, vänlig, rolig, bra klädd, inga hangups, bra vänner, mycket pengar, inget missbruk, skötsamma barn. Allt annat går bort när jag dejtar och jag kan lika bra bo singel. För jag definieras inte av min partner, jag har ett värde i sig, och jag är bara med en partner som är den trevligaste jag någonsin träffat.

Hon måste inte rösta på mitt parti, måste inte gilla min hårdrock, måste inte gilla bil även om jag gör det. Så små saker spelar ingen roll.

Tyvärr hade jag oturen att mitt ex är en 10p utseendemässigt. Tänk typ Cameron Diaz i "The mask" eller Pamela Anderson i sin prime i "Baywatch" fast utan silikontuttar. Snubbar raggade på henne hela tiden vilket var lite frustrerande. Jag kunde prata med henne i telefon och höra hur snubbar i bakgrunden försökte flörta och hon berättade att hon blev raggad på dagligen. Många vidriga blattar sa hon men även en del äldre svenska "män" men hon var aldrig otrogen iaf. Dessutom var hon höger, hatade woke, inga tatueringar, ovaccinerad mot fake-vaccinet, inget nikotin och drack inte alkohol, åt bara massa nyttigt, tränade, visste inte vad instagram eller onlyfans var, hade inga barn men var öppen för att skaffa och allt man vill ha liksom. Så allt under 9p går bort och det är svårt då jag själv är en 8p och enbart 10p bland män får i normala fall 7-10p bland kvinnor. I normala fall hade jag fått nöja mig med max en 7p men nu när mitt ex är en absolut 10p som ser ut som en fotomodell är det svårt att bli exalterad över en 8p när det i tidigare fall hade varit exalterande. Även i mitt absolut längsta förhållande var hon snyggare än mig men det var mer 8.5/10 och att gå från det till 6-7/10 var ok men att gå från en absolut 10p till en 6p, det.... går bara inte. Lider 24/7 av det här. Tänker hela tiden att jag borde kämpat mycket mer för att behålla 10p. Tänker på henne hela tiden och vet med 100% säkerhet att jag aldrig kommer träffa någon så snygg igen (och då menar jag på allvar att ens se en så snygg person i verkligheten igen bara gå förbi på gatan) med de värderingarna osv.

Var på en dejt rätt nyligen med en trevlig tjej och vi är vänner nu. Hon är snygg. Typ 8/10. Men allt jag tänkte på under dejten var "hon ser bra ut men inte i närheten av mitt ex"