Min far knäcker mig

Jo, du bryr dig och det är förnekelse som talar här.

Ditt svar antyder mest din egen skam. Men det är bara sorgligt att svenskar inte kan vara vänner ens med sina egna barn eller föräldrar, och mycket riktigt är det lite provocerande för mig. Det visar en usel sida av Sverige, kanske den uslaste, där t.ex invandrare bättre vet hur man lever ett gott liv: genom att bekräfta varann och vara glada tillsammans.

Dock bor jag numera i Stockholms innerstad och jag kan känna att enstörings-genen filats bort här mer än någon annanstans i Sverige. Den är mer härskande i småstäder som Lund Malmö Linköping där jag bott. Ställen där det är för få människor på liten yta och man kan gömma sig ensam i sitt depp i sin deppiga lägenhet med sina deppiga grannar i det deppiga klimatet.

Ju mer jag tänker på TS rubrik så får jag för mig att den ska vara "Sverige knäcker mig" eller "Jag knäckte pappa och får tillbaka".

Köp nu en tårta och hälsa på pappsen. Han blir så glad. Kör inte era vanliga ramsor som ni går igång på.

Den av er som ler eller skrattar först har vunnit.

Jag tror du kan göra en del så att det blir bättre. Först bör du dra ner planerna på hur du ska reda ut situationen. Han har alltså demensdiagnos? Hur bor han? Är han inte farlig för sig själv eller grannar så se bara till att vardagen funkar; inköp, ekonomi, sjukvård. Säger han nej till kommunens insatser ska inte du steppa in och sköta sysslorna. Ditt liv måste funka.

Han kan (fortfarande) ringa och du tar med honom ut. Hans tjuriga, förbannade personlighet peakar kanske nu men sen mattas den av. Tycker du ska prova en annan attityd till honom. Mer laid back. Nolltolerans mot idioti, orka ta dumheter eller skämmas inför folk.

Ge honom en tid nästa gång ni talas vid eller bestäm att ni pratar kl 19 varje dag. Varje dag känns kanske ofta men då pratar ni kortare och olika länge varje gång. Prata en gång i veckan är värre, du får ångest i flera dagar och han tjurar upp sig till söndag och 1h in har du ändå svårt att lägga på.

Eller vad är det specifikt som knäcker dig?

Du är ju skruvad i huvudet. Kan du inte bara acceptera att människor är olika och vad du tror är "förnekelse" bara är ditt egna dåliga samvete för att du har typ jobbat bort dina barns barndom eller vad fan det är du försöker täcka upp för?

Vänligen svara inte på detta. Jag är trött på dig nu.

Jag tror mer på dig än vad du gör.

Det beror på vilken sorts demens. Vad jag förstår är vaskulär demens sällan dödlig pss som Alzheimers.

Och när de bor hemma kan de få sjukvård i hemmet. Vid t ex Parkinsons så kommer det en undersköterska och ger läkemedel 6 ggr per dygn.

När man väl är kvalificerad får hemvård så satsas det mer pengar där än vid ett äldreboende.

Absolut sant. Många bor i sitt eget hem hela livet, med olika stöd. Vaskulär demens dör man väl också av, men hur nedsättningen blir beror ju på vilka områden i hjärnan som blivit skadat först.

Jag har fått för mig att man lever länge med vaskulär demens och därmed kan det vara andra sjukdomar som tar en.

Men det är klart, om det är kritiska delar av hjärnan som angrips så åker man väl där också.

Men jag vet inte, vet att man kan dö ganska ung av alzheimers.

Man dör rätt ofta i lunginflammation vid demenser överlag.

Finns det en koppling?? Jag fattar inte den.

Man får ofta sväljsvårigheter och att saker hamnar i lungorna, man får sämre allmäntillstånd med fler infektioner.

Okej, jo min mor har lite tufft att svälja stora piller.