Onsdag den 27 maj 2026 på morgonen gjordes det en husrannsakan hemma hos oss. Jag var dock inte hemma, maken var, men min 10-åriga dotter ringde till mig på jobbet och sa att det var poliser hemma. Jag blev rädd att det skulle ha hänt nåt med mina vuxna barn, så börjar ringa till mannen men han fick stänga telefonen så han svarar så klart inte. Fick tag på äldsta grabben som jobbar i närheten så han åker förbi och ser snutarna på gården! 5 bilar, både civila och målade och ett par hundpatruller. Sen stannar sonen på gården med jobbets lastmaskin för att kolla vad som hänt, och då plockar polisen in honom för de tycker att han ser påtänd ut. Men han är ju spiknykter och hatar droger så blodprovet visade så klart inget! Polisen säger inget till maken vad det gäller. Det hittade inget så klart. Jag ringde till polisen men fick inget veta då heller så de ringde upp mig efter nån dag! Fick inte nåt ärendenummer men de sa bara att de misstänkte grovt narkotikabrott på vår adress!? Att åklagaren har satt sträng förundersökningssekretess på detta. Har inte ens ett ärendenummer. Vi håller inte på med droger och har aldrig gjort det tidigare! Sen så blev sonen uttagen ur tjänst och senare blev han av med jobbet på grund av att arbetskamraterna hans tycker det var otryggt med detta. Nu läser jag i tidningen Dagens Juridik att husrannsakan är gjort på fel adress i våran by! Tänk om det är våran grej, borde vi inte ha blivit informerade om detta då? Så nu åker jag till polisstationen på måndag och kollar om det gäller oss. Vad finns det mer att göra, speciellt för sonen som blev av med jobbet, han hade provanställning så tyvärr har han inte mycket att gå på där. Men allt känns så surrealistiskt och konstigt, känns som att vi inte kan slappna av när vi får reda på orsaken till detta.