Vilken kontraelit kan konservatismen bygga på i dag? Historiskt har aristokratin, kyrkan och jordägande skikt varit viktiga, vid sidan av det bredare folkliga stödet från bönder, men de är i dag kraftigt försvagade eller absorberade av den borgerliga ordningen. Hur kan ett verkligt alternativ till borgerlig makt formuleras utan en aristokratisk klass? Eller tror ni aristokrati kan återskapas?
Jag tänker att industriellt, platsbundet kapital har intressen som skiljer sig från rörligt, globaliserat finanskapital, och kan därför alliera sig med en nationalkonservativ politik. Problemet är att detta fortfarande är borgerlig makt -- det löser inte det jag efterlyser, en makt som inte är marknadslegitimerad.
Annars finns Nya högerns metapolitiska lösning (de Benoist, GRECE) -- det kanske mest intellektuellt ärliga svaret på just min fråga. De Benoist inser explicit att ingen materiell kontraelit finns, och vänder på Gramsci: eftersom vänstern vann genom kulturell hegemoni innan den vann politisk makt, måste högern göra samma sak -- bygga en intellektuell/kulturell kontraelit först, utan att ha någon ekonomisk maktbas, och låta politisk makt följa senare. Detta är alltså ett medvetet erkännande av att det materiella problemet jag beskriver saknar lösning inom nuvarande ägandeförhållanden, och att kontraeliten därför måste vara idéburen snarare än klassburen.
Försvarsmakten har i och för sig fördelen att den är platsbunden och knuten till stat och territorium, även om den i dag är integrerad i NATO-strukturer. Men rena militärstyren tenderar att vara kortsiktiga och övergående, och militären kan knappast ensam utgöra ett alternativ.
Jag finner det här intressant eftersom även om geopolitiska förutsättningar ändras radikalt och vi ser en upplösning av NATO, en fragmentering av EU, ett USA som blir mer isolationistiskt -- vem kan då ta över? Som det ser ut nu förefaller det mer sannolikt att nuvarande maktelit gör omprioriteringar men sitter kvar vid makten, än att vi får en motelit som ersätter styrande elit.
Det här är alltså en elitteoretisk fråga som går bortom allt vad partipolitik heter.
Jag tänker att industriellt, platsbundet kapital har intressen som skiljer sig från rörligt, globaliserat finanskapital, och kan därför alliera sig med en nationalkonservativ politik. Problemet är att detta fortfarande är borgerlig makt -- det löser inte det jag efterlyser, en makt som inte är marknadslegitimerad.
Annars finns Nya högerns metapolitiska lösning (de Benoist, GRECE) -- det kanske mest intellektuellt ärliga svaret på just min fråga. De Benoist inser explicit att ingen materiell kontraelit finns, och vänder på Gramsci: eftersom vänstern vann genom kulturell hegemoni innan den vann politisk makt, måste högern göra samma sak -- bygga en intellektuell/kulturell kontraelit först, utan att ha någon ekonomisk maktbas, och låta politisk makt följa senare. Detta är alltså ett medvetet erkännande av att det materiella problemet jag beskriver saknar lösning inom nuvarande ägandeförhållanden, och att kontraeliten därför måste vara idéburen snarare än klassburen.
Försvarsmakten har i och för sig fördelen att den är platsbunden och knuten till stat och territorium, även om den i dag är integrerad i NATO-strukturer. Men rena militärstyren tenderar att vara kortsiktiga och övergående, och militären kan knappast ensam utgöra ett alternativ.
Jag finner det här intressant eftersom även om geopolitiska förutsättningar ändras radikalt och vi ser en upplösning av NATO, en fragmentering av EU, ett USA som blir mer isolationistiskt -- vem kan då ta över? Som det ser ut nu förefaller det mer sannolikt att nuvarande maktelit gör omprioriteringar men sitter kvar vid makten, än att vi får en motelit som ersätter styrande elit.
Det här är alltså en elitteoretisk fråga som går bortom allt vad partipolitik heter.