Hur har era bilköpserfarenheter sett ut?

Är inne på min 6 bil, många års bilkörning. Det jag kan konstatera att de 2 bilar jag haft som är köpta då de gått bara 600 mil var..de är de 2 bilar jag haft absolut minst problem med och haft länge. Antar jag kör lugnt, sköter om och servar mer än genomsnittet. Handtvättar alltid och ofta. Men jag har aldrig haft långpendling och haft tid att sköta om bilen. Har aldrig haft stor motor och massa lullull. Bilen jag har idag har jag haft i över 10 år. Enda jag kommer ihåg är byte en styrled,ett bilbälteslås och påfyllning klimatmedia. Alltså utanför oljebyte, bromsklossar, däck o sånt. Tror inte det varit nåt annat. Jo förresten ett par, tre krockskador orsakade av andra.Åtgärdade perfekt. Bytte kamrem nu pga ålder inte miltal. Det jag förväntar mig om typ 7 år är väl rimligen bromsskivor, koppling,ev nåt med klimatanläggning. Tror det dröjer 10 år från nu innan jag når 20tusen mil. Då kommer nog stötdämpare och en del annat. Då kanske man funderar på bilbyte, kanske billeasing. Leasat förr men det räknar jag inte som man haft/ägt en bil. Du tar ju inga kostnader. Ytmässigt är lack fin och ingen synlig rost. Inredning likaså. Vindrutan hade jag gärna bytt pga smårepor är lite irriterande i solen. Men har aldrig nånsin haft nåt stenskott som varit synligt eller sprickor. Har de aluminium fälgar som ingick vid köpet, kantstötta, men jag förstår inte varför man måste ha perfekta fälgar. Alla blir ju lite naggade med åren. Så min inställning är nog, är du en omhändertagande bilförare så lönar det sig köpa nästan nytt och av kvalitetsmärke och behålla länge. Å köp för jösse namn inga bilar som haft 3000 mil mellan oljebyte. Det är att köpa problem.

Alltså på en riktig skruttbil så bryr jag mig inte om det heller. Men om bilen är nyare och finare så retar det mig till vansinne när fälgarna är massakrerade.

När jag bytte bil senast så tänkte jag på just det, alltså hur svårt det var att hitta en bil med fräscha fälgar. Fattar inte riktigt vad folk gör när de parkerar. Med alla finesser som finns nu så tycker man ju att ingen ska behöva vara i saker och bängla längre, men kanske bara är jag som är överdrivet pedant med sånt. Hjul på 17” och upp är ju snordyrt dessutom.

Minns när jag hade mazdan. Den hade flong nya 19”are på när jag köpte den. Jag lyckade hålla dom fullständigt repfria i 4 år. Sen fick vi en helvetesvinter och jag var tvungen att ge mig ut tidigt en morgon innan de hunnit ploga. Såklart lyckades jag köra på en refug som var dold under snön. Skraaap… det höll på att driva mig galen när det hände. Ha ha

Den bilen var för övrigt riktigt skönt att bli av med när jag sålde den. Inte för att jag inte gillade den, men den uppvisade alla möjliga tecken på strul på slutet. Konstiga ljud från turbon, hux flux gick motorn illa, bromsar som ständigt kärvade, stötdämparna var saggiga, elfel, med mera. Det blir rätt psykiskt påfrestande att köra runt med en sån bil när man hela tiden vet att när som helst kan något rasa. :/

Vore kul att höra om nån har råkat gå på nån riktig mina. Typ köpt en bil som verkar ok och fått totalras dan efter. Sånt måste ju också hända kan jag tro.

Mina bilköpserfarenheter är divergerande.

Första bilen - en Ford Tudor Special 1937 - ägdes tillsammans med tre andra gossar.
Vi var omkring 15 år och ingen av oss hade av den anledningen körkort.
Bilen var hemsk att köra - men framför allt att bromsa - den hade mekaniska bromsar som frös fast vintertid.
Men den lekte vi Chicken Race - inspirerade av James Dean i filmen Ung rebell.
Hoppas det är preskriberat nu - bilen var varken skattad eller försäkrad.

Första egna bilen - när jag hade fått körkort - höll på att bli en FIAT Topolino 1950.
Men ödet ville att vevaxeln skulle gå av under provkörningen.
Bilmotorn var 4-cylindrig med endast ett ramlager i var ände.
Så den fick bilfirman hämta hem själva.

1959-02-06 bytte jag min Heinkel Tourist scooter mot en Morris Minor Serie II 1953 för 5.000:-.
Det var min första egna bil.
Grå och med en växellåda som innehöll 3 ettor och en tvåa.
Lågväxlad, minst sagt.
Den trimmades med dubbla SU, planad topp, vidgade och polerade kanaler samt Rymanskruvar m m.
Fick hjälp av Olle Renvall - RIP - att montera större ventiler.

Min andra bil blev en VW typ 1 1200 1956 som köptes 1960-05-07.
Den kostade 5.500:- och jag fick 2.500:- för Morrisen i inbyte.
En tid hade jag en Porsche 1600 motor i - den åt lameller!!!!!
Pirelli Cinturato textilradialdäck - men bara bak!!!!

1961-07-06 bytte jag Bubblan mot en Opel Rekord 1958 som kostade 6.700:- och jag fick tillbaka pengarna på Bubblan.
Opeln var i mitt tycke ovanlig som hade vindrutetorkarna drivna av kamaxeln.
Resulterade i att om man varvade ur motorn så flög torkarbladen av sin armar!!!!! Suck!!!!
Första bilen jag monterade stålradialdäck på - Michelin X.
Sänktes i fjädringen och monterades Auto-Trygg gasstötdämpare på samt fälgar med mindre inpressningsdjup.
Toppen planad 2 mm + vidgade kanaler + annan förgasare + annat grövre avgassystem.

Raka motsatsen var min fjärde bil - en BMW 700 SC av 1960 års modell - som kostade 6.900:- och köptes 1961-10-02.
Mest känd blev BMW700 för att den kom in som etta och tvåa på 12-timmarsloppet på Skarpnäcks flygfält 1961.
Bilen hade dynastart så det blev till att vintertid alltid parkera i nedförsbacke.
Fick också Michelin X.

Hitintills hade jag haft varannan bil med motorn fram och varannan med motorn bak.
Så nu blev det en bil med motorn - men även med framhjulsdrift.
En Austin MiniSeven Super 850 1961 för 7.500:-. 1.150:- mellan på BMWn.
Hundkojan kallad. Bilen var en demobil.
Framdiffen skar skar redan första veckar. Så det blev att som att köra med AGA-diff ett tag innan man kom underfund med felet.
Dunlop Duraband textilradialdäck runt om.

Så här fortsatte det, och har hitintills renderat omkring 140 bilar - 132 dokumenterade i excelark.
Härutöver några mopeder och motorcyklar.

Sedan 1999 16 stycken 4x4-bilar.
Mest ägda bilfabrikat är Citroen med drygt ett 50-tal.
Längst ägda i tid är nuvarande 2CV som jag är andre ägare på och snart ägt 30 år.
Längst körsträcka - 375.000 km - med en Mercedes 124 E-klass.
Driftsäkrast är en Honda CR-V som köptes ny 2015 och ännu bara behövt nytt batteri och nya bromsbelägg bak - under snart 11 år.
Två Suzukin har upplevt 11 år vardera i min ägo - varav en Jimny fortfarande tillhör vagnparken.
Sämst bilar jag ägt är en Volvo Pv 544 B18 sport(köpt demobil) och två Volvo 245 DL B21 (båda köpta helt nya).
Största bilar är två Plymouth.
Dyraste bil en Land Rover Defender 90 SVX som senast den var ute på Blocket begärdes 1.650.000:- för.
Som mest ägt 16 bilar samtidigt.
Okomfortablaste bilar anser jag Lada Niva, två MGA, två MGB, två Land Rover Defender, två Jeep Wrangler TJ och Volvo Pv 544 B18 Sport ha varit.
Komfortablast har Mercedes och Lexus varit - men den senare även bland de tråkigaste.
Mest offroadkompetenta har Mercedes Geländewagen och Santana Samurai varit - var och en på sitt sätt bäst.

Drömbilen är en Lada Niva tillverkad av Honda eller Suzuki med Toyota LandCruisers karaktär och egenskaper.

Inte om man ska ha spilloljan till att olja staketet med

En Manta A är en av de trevligaste bilar jag ägt - efter att jag bytt kamkedjetransmissionen.
Bilen var en automat vars tomgång, när jag köpte den, varierade mellan 2.000 rpm och 0 rpm.
Totalt utsliten kedja och kedjesträckare.
Har lärt mig att på en Manta måste man ta bort vattenpumpen innan man lossar bröstet.
Varför?
En av pumpens skruvar är genomgående(genom bröstet)!

Inte kul att köra en sådan i morgon- eller kvällsrusningen på Essingeleden.

Ha ha ha

Läste hela din text med ett stort flin i ansiktet. Rolig läsning! Fan vilken lång bilkarriär du har. Jobbar du med bilar på nått sätt som gör att du kan haft så många?

Ford Tudoren är satans läcker. Antar att den ni hade var i bedrövligt skick och användes som pilsnerpråm eller?

Finns ca 1000 bilar i Sverige av den modellen. Kamrem , vattenpump och spännare. Behövs specialverktyg för att låsa och ställa kammen på den motorn och är inget för den oinvigde. Kostar mer att göra ingreppet på en VAG-bil.

VAZ 1500DL, fick den gratis, hade gått några hundra mil, livsfarlig bil.
Nissan Cherry Turbo, rolig som fan,men motorn skör som socker.
Nissan Bluebird SGX 1.8 Turbo lyxig bil och rätt bra åka med, den skulle man varit rädd om.
Toyota Celica 2.0GT
Audi 100 2.6 V6, fantastisk bil att köra, hade inga problem under flera år, sedan blev det ett elproblem som ingen kunde fixa.
BMW 530i V8, också otroligt skön att köra, men alldeles för dyr underhålla och tanka.
Volvo 244 GLT, med elektronisk övervxl.
Volvo 142
Volvo 850 SE, 30Kmil utan några som helst problem, tror det är bästa bilen jag ägt.
Volvo S40 2.0 Turbo, pigg, rolig bil, otur bara med rostproblematiken.
Ford Mustang GT
Dodge Dakota flakis, hemsk bil, men var perfekt för att frakta Endurohojarna.
Volvo S80 2.5FT

Lägger alltid en del jobb på att hitta ett bra exemplar, eftersom det är en lönsam arbetsinsats.

Tittar oftast på minst 5 bilar. Hittar alltid ett mycket bättre alternativ än de två första.

Har sett bilhandlare som säljer beg bilar som på mätaren gått ganska få mil, men ser man på uppfransat bilbälte, slitage på ratt och säte är det uppembart att de gått minst det dubbla.

Har vänner som gått till bilhandlare där de sett en nyss inkommen bil som varit intressant, och gått tillbaka några dagar senare för att se på samma bil och då har mätaren flera tusen mil färre.

Första bilköpet i min ungdom blev jag lurad av en bilfirma. Bilen hade massa skavanker och fel som de slätade över. Jag var ung, oerfaren och litade på deras ursäkter.
Senast köpte jag en sprillans ny bil. Jag har ekonomi till det och problemen är färre. Man lär sig längs vägen, men tror inte jag köper någon mer helt ny bil.

Bra inlägg, Flashback när det är som allra bäst.
Utan att efterforska identitet, men jag gissar att Flattematte är 80+..?
Dåliga erfarenheter av äldre Volvo minsann, för mig har dessa varit bland de bättre köpen.

Haft 2 cittror, bl.a. en DS19 med synnerligen ovanlig 5-växlad låda, slöaste bilen jag ägt, men gashydrauliken ger en absolut magisk komfort, om den inte pajar, då tappade man bromsar, stötdämpare, höjd & servo.
Men det var alltid lika kul att glida upp bredvid en postlåda eller på en Drive-In och höja den till högsta läget för att nå lite bättre, blev många blickar & kommentarer då.
+ att vid mycket snö körde man tills man inte kom längre, sedan sänkte man den & höjde den & så kom man fram, en billängd i taget.
En Audi. Det blev bara en. Inte bra bilar enligt mig.
" Mercedes, en med bensin 6:a, törstig men ytterst pålitlig, en 240D, läkte så mycket olja så den rostskyddbehandlade underredet kontinuerligt.

Volvo Amazon, 240, 740 & 760 har passerat genom åren, alla stabila på sitt sätt.
Ett par Toyota har man haft, en Avensis & en Corolla, rostar men mekaniskt var det aldrig några större problem.

Bästa är nog nuvarande, en Dacia Duster 2016, ytterst problemfri. Tråkig, absolut, men funktionssäker till 99.98%.