Citat:
Ursprungligen postat av Robbadobb
Ok, kan du förklara en AT för mej. Vi har nog lite olika uppfattning om detta.
Att ha lite ågren dagen efter samt en sömnlös natt är inte en AT enligt mej.
Givetvis. Kola har jag kört en del, och det kraschar man ju rätt hårt på, när det går ur, och effekten sitter ju inte i alltför länge, heller. Ecstasy, dock, (varken MDMA eller några knappar med påstått innehåll av MDMA) har jag dessbättre aldrig testat, och då har jag i princip tagit alla andra kända droger; ofta många samtidigt och jag har missbrukat de flesta systematiskt, men jag har huvudsakligen haft amfetamin och morfinanaloger som stapelvara. Periodvis har jag hållit mig till enbart det ena eller det andra, periodvis har jag kört bådadera och periodvis har jag slutat.
Amfetamin ger ingen
egentlig avtändning, skulle jag vilja säga. Därför skrev jag också "Helt allvarligt talat är risken för
s. k. avtändning på amfetamin...", där
så kallad hänvisar till den allmänna benämningen, utan att jag själv behöver skriva under på den.
För mig är en riktig avtändning detsamma som de akuta abstinenssymptomen, som uppstår vid beroende av nedåttjack, allrahelst heroin och motsvarande (det kommer litet mer akut på fentanyl men går över litet fortare också; med långtidsverkande opioider smäller det inte till lika hårt, men det är förjävligt en mycket längre tid). Man fryser ända in i märgen, känner sig ynkligast i världen, spyr och skiter på samma gång, känner sig helt trött och slut men kan ändå inte få en blund i ögonen. Plingandet av en metallsked mot en porslinsmugg förvandlades till ett veritabelt flyglarm(!) en gång för fyra-fem år sedan, när jag tände av och en polare tankspritt rörde om i sitt kaffe. Lamporna gav mig migrän, och den enda räddningen ur detta helvete var att äntligen få sätta stålet i den cephaliska venen i vänsterarmen... den venen har jag för övrigt inte ens kvar längre. Den kollapsade för ett par år sedan. Hur som helst är
det min bild av en riktig avtändning.
Vad gäller "avtändningen" på kokain, så är den ungefär som på metylfenidat, skulle jag säga... alltså som en skapligt berusande engångsdos av dugligt amfetamin för en nybörjare, fast mer akut och inte lika utdragen. Jag kraschade ordentligt på amfetamin, när jag testade det andra gången, för då tog jag en engångsdos under en kväll; första gången jag testade det, gick jag på det i tre dagar, och då mådde jag hur bra som helst. De få andra gånger jag har testat, efter att ha varit ren från amfetamin någon längre tid, att bara ta en kväll, så har jag mått precis lika dåligt, om inte sämre. Det enda vettiga sättet att ta amfetamin är jämt, och kan man inte det, så skall man helst låta bli. Behöver man det inte, så kan man vara utan.
Om man behöver det, känner man det på sig. Då är man typen, som gärna smådricker alkohol hela tiden också, inte för att bli aspackad för skojs skull, utan för att stå ut i vardagen. Det är den typen, som också lätt fastnar för opiater. Jag testade morfin första gången för tio år sedan, och det var liksom kärlek vid första ögonkastet, men vid det här laget har jag varit beroende för många gånger, genomlidit för många avtändningar och experimenterat med heroinschema för att undvika avtändningar, men då mår man varken riktigt bra påverkad eller nykter. Hur som helst är amfetamin ett bättre alternativ alla gånger. På den "drogen" (man blir ju inte direkt neddrogad av amfetamin) kan man ju samtidigt må bra och fungera i en hyfsad balans, om man inte är den analexpulsiva typen.
Citat:
Ursprungligen postat av Robbadobb
De stimulanter jag tänt av på är kola och xtc (om nu xtc räknas som stimulant?) och det är efter långa race. Det var riktiga avtändningar. Tjack är inte ens i närheten, inte ens med på kartan.
Både kokain och MDMA frisätter ju serotonin i väsentliga kvantiteter, vilket aldrig har varit avsikten med serotonin. Det är för speciella tillfällen, för att binda starka band, skänka en mening åt livet och forma viktiga relationer. Det återbildas långsamt och serotoninsystemet är känsligt. Tar man då stora mängder serotonerga preparat under en lång tid, så fuckar man ju upp det hela -- det är inte så konstigt! Däremot kan man inte applicera slutsatsen av de upplevelserna på amfetamin, eftersom det inte ger samma resultat.
Ecstasy kan man kalla precis vad som helst, egentligen. MDMA är en empatogen, entaktogen och, sekundärt genom metaboliten MDA, hallucinogent, men undergroundtillverkade XTC-tabletter, som innehåller MDMA, har många gånger visat sig innehålla även metamfetamin, vilket kan verka förståeligt, eftersom MDMA är
Metylen
Dioxi
Met
Amfetamin, men drogerna framställs genom olika processer och har förmodligen blandats medvetet för att ge ett lämpligare eller billigare ravepiller. Hur som helst är det också mycket mera neurotoxiskt då, och MDMA är fullt tillräckligt skadligt sedan tidigare. Metamfetamin är inte heller så snällt mot neuronerna, då det till skillnad från det reguljära amfetaminet, som också tar sig in i dopaminvesiklerna, bryts ned i toxiska komponenter och orsakar många små hjärnskador, precis som MDMA, fast i andra nervceller.
Hur som helst innehåller "E" alltifrån mefedron till oxikodon nu för tiden, vad jag har hört. Jag har som sagt försökt hålla mig borta från partyknark, som man inte kan ta varje dag utan att bli alltför CP (och ja, jag har kört syra flera dagar i rad, sista dagen intravenöst; jag förvandlades till Psykos-Katten: det androida lejonet från yttre rymden, men det är faktiskt alldeles för CP, och det var bara i brist på bättre narkotika.)