Moderatorn kan flytta till rätt formudel om jag valt fel!
Då var det dags att försöka reda ut ännu en Piteå‑såpa. Entreprenören som drev kaféet EN sommar (2023) och sedan blev nekad TVÅ somrar (2024 och 2025) — alltså hela nationaldagen till slutet av‑september säsongen — kom fram till att kommunen borde betala henne 850 000 SEK per säsong för att hon inte fick sälja kaffe och våfflor i parken. Måste vara lönande att sälja fika på parken,låt oss säga att det handlar om 100 dagar per säsong = 8 500 SEK i vinst varje dag.
Kommunen tyckte annorlunda. Tingsrätten tyckte ännu mer annorlunda. Plånboken tyckte absolut annorlunda. Lägg därtill att personen tidigare hunnit, bråka sönder en kvinnojour, bråka med kommunen, bråka med Dumpen‑kritiker och bråka med halva Piteå på Facebook. Märkligt att hon getts möjlighet att fortsätta verksamheten trots vetskap om att hon förlorar F-skattesedeln.
En lokal entreprenör i Piteå drev kaféet i Badhusparken sommaren 2023. Det var tänkt att hon skulle driva det i tre år, men inför säsongen 2024 återkallades hennes F‑skatt. Kommunen hävdade att F‑skatt var ett krav för att få fortsätta, entreprenören hävdade motsatsen. Resultatet blev att hon nekades att öppna både sommaren 2024 och 2025, trots att säsongen i Badhusparken sträcker sig från nationaldagen till slutet av september och är den enda intäktsperioden för verksamheten.
Efter att kommunen stämt henne för att få henne att lämna lokalen (vilket hon gjorde i februari 2025) stämde hon tillbaka och krävde 1,7 miljoner kronor i ersättning för de två nekade säsongerna. Hon menade att kommunen i praktiken förbjudit henne att bedriva verksamhet utan att fatta ett beslut hon kunde överklaga. Kommunen svarade med anklagelser om avtalsbrott, bristande registreringar och påstått svartarbete.
I mars 2026 hölls huvudförhandlingen. I april kom domen: tingsrätten gick helt på kommunens linje. Entreprenören ansågs inte ha förbjudits att driva kaféet, och F‑skatt bedömdes vara ett avtalskrav även om det inte stod uttryckligen. Hon fick noll i ersättning och dömdes att betala över 1,1 miljoner kronor i rättegångskostnader (både sina egna och kommunens). Domen överklagades inte.
Samtidigt har entreprenören tidigare varit inblandad i en uppmärksammad konflikt inom kvinnojouren Lillasyster och engagerat sig i Dumpen, vilket förstärkt bilden av henne som en aktivistisk och konfrontativ person som ofta hamnar i konflikt med myndigheter och organisationer.
Dom från Luleå tingsrätt: Luleå tingsrätt 2026-04-29 mål nr T 439-25
Då var det dags att försöka reda ut ännu en Piteå‑såpa. Entreprenören som drev kaféet EN sommar (2023) och sedan blev nekad TVÅ somrar (2024 och 2025) — alltså hela nationaldagen till slutet av‑september säsongen — kom fram till att kommunen borde betala henne 850 000 SEK per säsong för att hon inte fick sälja kaffe och våfflor i parken. Måste vara lönande att sälja fika på parken,låt oss säga att det handlar om 100 dagar per säsong = 8 500 SEK i vinst varje dag.
Kommunen tyckte annorlunda. Tingsrätten tyckte ännu mer annorlunda. Plånboken tyckte absolut annorlunda. Lägg därtill att personen tidigare hunnit, bråka sönder en kvinnojour, bråka med kommunen, bråka med Dumpen‑kritiker och bråka med halva Piteå på Facebook. Märkligt att hon getts möjlighet att fortsätta verksamheten trots vetskap om att hon förlorar F-skattesedeln.
En lokal entreprenör i Piteå drev kaféet i Badhusparken sommaren 2023. Det var tänkt att hon skulle driva det i tre år, men inför säsongen 2024 återkallades hennes F‑skatt. Kommunen hävdade att F‑skatt var ett krav för att få fortsätta, entreprenören hävdade motsatsen. Resultatet blev att hon nekades att öppna både sommaren 2024 och 2025, trots att säsongen i Badhusparken sträcker sig från nationaldagen till slutet av september och är den enda intäktsperioden för verksamheten.
Efter att kommunen stämt henne för att få henne att lämna lokalen (vilket hon gjorde i februari 2025) stämde hon tillbaka och krävde 1,7 miljoner kronor i ersättning för de två nekade säsongerna. Hon menade att kommunen i praktiken förbjudit henne att bedriva verksamhet utan att fatta ett beslut hon kunde överklaga. Kommunen svarade med anklagelser om avtalsbrott, bristande registreringar och påstått svartarbete.
I mars 2026 hölls huvudförhandlingen. I april kom domen: tingsrätten gick helt på kommunens linje. Entreprenören ansågs inte ha förbjudits att driva kaféet, och F‑skatt bedömdes vara ett avtalskrav även om det inte stod uttryckligen. Hon fick noll i ersättning och dömdes att betala över 1,1 miljoner kronor i rättegångskostnader (både sina egna och kommunens). Domen överklagades inte.
Samtidigt har entreprenören tidigare varit inblandad i en uppmärksammad konflikt inom kvinnojouren Lillasyster och engagerat sig i Dumpen, vilket förstärkt bilden av henne som en aktivistisk och konfrontativ person som ofta hamnar i konflikt med myndigheter och organisationer.
Dom från Luleå tingsrätt: Luleå tingsrätt 2026-04-29 mål nr T 439-25
Nä hon är inte så omtyckt i Piteå.
.. Jag tror hon sa att pappa betala?