Tål inte min systers bortskämda son, vill inte ha med honom då vi ses.

Du har träffat på en ur 'generation Z' - kan bara beklaga.

Men förhoppningsvis så blir det andra bullar snart när sötebrödsdagarna är över för unge herrn!

Har träffat på massor i generationen före som är så där och beter sig exakt så där så du har fel. Det där beendet kan sträcka sig mer eller mindre över tre generationer men generationen före är minst lika illa.

Det är få som vill utföra ett faktiskt arbete så jag vill inte ha med dessa att göra längre, har försökt i massor och det kan vara två av tjugo som klarar av att bete sig så tillslut ger man bara upp.

Jag har ett problem, jag vill umgås med min syster men orkar inte med att hennes son är med.
Han är 19 år och gör aldrig någonting, sitter bara vid datorn all sin fritid och lagar inte mat och städar inte själv, han är till synes blasé på precis allt förutom datorspel och smartphone. I sociala sammanhang glor han bara i mobilen, han är genuint ointresserad av precis allt och han vare sig hälsar eller har någon hyfs överhuvudtaget, han är som en zombie.

Nu till frågan: Då vi har varit på utflykter och så vidare jag och min syster då han har varit med så är han skittråkig han får mitt humör att bli dåligt, han pratar inte om någonting och sitter bara med sin jävla smartphone, om man ska äta så måste min syster passa upp på honom, fråga precis vad han ska ha och han är kräsen kan inte äta det och han kan inte äta på restauranger osv, han är gnällig och bortskämd och i stort sett de enda gånger han pratar är om han blir grinig och vill åka hem och då ska alla dansa efter hans pipa och åka direkt, annars blir han tjurig. Killen är som en jättebäbis. Jag vill umgås med min syster i sommar, men om han ska med så vill jag inte för jag har tröttnat på ungen.


Är det elakt av mig att inte vilja ha med min systers nittonåriga jättebäbis om vi ska på utflykt,
eller är det en rimlig känsla?

Hur kan jag på bästa sätt säga att jag inte vill ha med barnet utan att såra henne?

Jag har ett problem, jag vill umgås med min syster men orkar inte med att hennes son är med.
Han är 19 år och gör aldrig någonting, sitter bara vid datorn all sin fritid och lagar inte mat och städar inte själv, han är till synes blasé på precis allt förutom datorspel och smartphone. I sociala sammanhang glor han bara i mobilen, han är genuint ointresserad av precis allt och han vare sig hälsar eller har någon hyfs överhuvudtaget, han är som en zombie.

Nu till frågan: Då vi har varit på utflykter och så vidare jag och min syster då han har varit med så är han skittråkig han får mitt humör att bli dåligt, han pratar inte om någonting och sitter bara med sin jävla smartphone, om man ska äta så måste min syster passa upp på honom, fråga precis vad han ska ha och han är kräsen kan inte äta det och han kan inte äta på restauranger osv, han är gnällig och bortskämd och i stort sett de enda gånger han pratar är om han blir grinig och vill åka hem och då ska alla dansa efter hans pipa och åka direkt, annars blir han tjurig. Killen är som en jättebäbis. Jag vill umgås med min syster i sommar, men om han ska med så vill jag inte för jag har tröttnat på ungen.


Är det elakt av mig att inte vilja ha med min systers nittonåriga jättebäbis om vi ska på utflykt,
eller är det en rimlig känsla?

Hur kan jag på bästa sätt säga att jag inte vill ha med barnet utan att såra henne?

Du får be syrran att hon ställer lite krav på ungen, vafan 19 år och bara sitta i rummet spela fan va sorgligt alltså dagens ungdomar. Hela deras liv kretsar kring dessa satans smartphones.

Han lär få det svårt i livet om han redan nu är söndercurlad och mamma gör allt för han

Jag vet hur det är, även jag blev skärmberoende och då har jag inte växt upp med skiten. Men jag dömer ingen utan jag reagerar på patologiskt sjuka beteenden och inget annat och jag anser att det är min förbannade skyldighet att säga till för jag vägrar att acceptera det sjuka som normalt.

Jag har ett problem, jag vill umgås med min syster men orkar inte med att hennes son är med.
Han är 19 år och gör aldrig någonting, sitter bara vid datorn all sin fritid och lagar inte mat och städar inte själv, han är till synes blasé på precis allt förutom datorspel och smartphone. I sociala sammanhang glor han bara i mobilen, han är genuint ointresserad av precis allt och han vare sig hälsar eller har någon hyfs överhuvudtaget, han är som en zombie.

Nu till frågan: Då vi har varit på utflykter och så vidare jag och min syster då han har varit med så är han skittråkig han får mitt humör att bli dåligt, han pratar inte om någonting och sitter bara med sin jävla smartphone, om man ska äta så måste min syster passa upp på honom, fråga precis vad han ska ha och han är kräsen kan inte äta det och han kan inte äta på restauranger osv, han är gnällig och bortskämd och i stort sett de enda gånger han pratar är om han blir grinig och vill åka hem och då ska alla dansa efter hans pipa och åka direkt, annars blir han tjurig. Killen är som en jättebäbis. Jag vill umgås med min syster i sommar, men om han ska med så vill jag inte för jag har tröttnat på ungen.


Är det elakt av mig att inte vilja ha med min systers nittonåriga jättebäbis om vi ska på utflykt,
eller är det en rimlig känsla?

Hur kan jag på bästa sätt säga att jag inte vill ha med barnet utan att såra henne?

Varför inte spela lite spel med honom och få honom att kanske tycka om dig? Bli hans kompis istället om han inte har några och var en förebild och sakta men säkert ska du se att han kanske vidgar sina vyer ifall du försöker introducera honom för lite intressen, bollen ligger hos dig som vuxen att hjälpa till eller blunda. Men ett gott råd är att var schysst mot grabben, ge inte upp och försök bygga något och hjälp din syster istället. Ha en fin dag och lycka till med grabben, det önskar jag verkligen. Skriv hur det har gått, skulle vara roligt att se.
Mvh kenta

Istället för att bojkotta syrran och sonen ta tag i dina egna problem. Inget av det som du rabblar upp i trådstarten är något du ska bry dig om. Sköt dig själv och skit i andra. Tycker att det är du som agerar som bebis

Har du funderat över din egen psykologi, varför låter du dig påverkas, det är kanske du skam skall jobba med dig själv för vet du vad du låter dig påverkas av en idiot eller egentligen din syrra som är en idiot. Hon kanske behöver att du är rak men ja en del försvarar alltid sina egna barn oavsett. Du bör ju säga rakt ut vad du tycker sen skiter du i honom.

Börja mad nara vara högljudd, det är sjuk enerverande när dyker ner i telefonen.

Kör med hög musik som du vet att han inte står ut med eller nått. Påstå att du plötsligt är elallergiker så alla måste lägga sina telefoner i en korg i hallen eller ute i nått uthus längst bort på tomten. Har du råd köp ett sommarhus där det absolut inte finns mobiltäckning i huset. (Kan många gånger i vissa enstaka fall lösas med yttre utrustning som kostar ett par tusen eller så kan nät finnas på en lucka femtio-fyra hundra meter bort).

Har inte läst tråden så ber om ursäkt utifall jag upprepar nåt nu.. Men han låter både söndercurlad å deprimerad 😕

Förstår att du inte vill såra din syster men hon kanske är för hemmablind när det gäller sin unga vuxna son. Hon behöver ge han en liten pusch. Kan du inte lägga fram det på ett fint sätt utan att låta skuldbeläggande? Låter som att han behöver umgås mer med irl vänner än internet vännerna samt börja hjälpa till med små sysslor i hemmet? Jag har oxå en 19 åring å han vill ytterst sällan umgås med mig (vilket jag ser som normalt ändå).

Det lär inte gå, säg som det är, han är 19 nu och vuxen, du vill umgås med henne men inte med honom just för att han inte bidrar med nånting. Kan hon inte komma utan honom så kanske det är dags att hon allt för sent tar tag lite i uppfostran. Oavsett utgången så gör du alla en tjänst med att belysa en situation dom förmodligen gradvis bara vant sig vid och som dom heller inte tycker är vidare kul.