Går det att komma över att allt är bullshit som högkänslig?

Jag har levt ett relativt långt liv och gjort det mesta som går att göra som människa (I grova drag förstås) Min insikt är att allt mer eller mindre är bullshit och att jag känner att livet är värdelöst.

Jag är inte självmordsbenägen men jag känner en daglig panikångest och kan inte komma ner i varv och sluta bry mig, bara finnas och leva. Jag bryr mig för mycket om allt, trots att jag vet att det inte spelar roll.

Mycket bottnar nog i att jag är extremt högkänslig, och har en släng adhd och autism. Detta gör livet svårt för mig som jag inte kan överkomma, tänkte kolla om någon här har tips på hur jag ändå kan fortsätta leva livet? Jag har försökt rätt länge på egen hand utan att lyckas. Idag överlever jag bara vilket känns så jävla ovärt.

Har du provat meditation / mindfulness? Det har hjälpt mig otroligt mycket. Detta att leva i nuet, inte älta det förgångna eller oroa sig för framtiden. Att inte dras med I känslostormar, känna sig kränkt och arg, utan bara låta sådana känslor komma och gå igen utan att agera på dem. För mig var det en otrolig frihetskänsla.

Du sitter redan på några utav svaren själv. Ju mer du bryr dig desto värre blir det.

Anledningen till att du upplever att allt går uphill är för att du är för seg för att släppa taget om det som bara tar din energi och inte spelar dig en roll ens...
Saker som kanske inte ens är för dig att fixa, eller inte ens är ditt?

Svaren du söker efter hittar du inte någonstans där utanför utan de finns inuti dig själv.

Leva livet, vad menar du med det?

Vad exakt har du försökt med på egen hand?

Du överlever "bara", istället för lever, vad betyder det?

Inser du hur vagt du uttrycker dig? Det är otypiskt för någon som hävdar han har autism....

Har du testat någon form av terapi? Utifrån det lilla du beskriver så låter det som att KBT skulle kunna vara till hjälp i din situation.

Kanske inte all-in men jag har onekligen försökt, grejen är att det fungerar kortsiktigt sen är jag tillbaka i gamla gängor.

Leva livet är att sluta bry mig om allt jag inte kan styra över exempelvis. Att Lars-Ove kör som en fitta, varför går jag upp i varv över det? Jag kan liksom inte släppa sånt här, jag är för brydd för involverad i allt.

Det jag försökt med är väl att läsa på, försöka förstå mig själv och hela den biten.

Det jag menar med att överleva är att jag tar mig igenom dagen men jag känner inte att jag lever på riktigt.

Hitta någonting som förgyller ditt liv. Vad har du för intressen?

Nej det har jag inte testat i någon djupare form mer än vanlig samtalsterapi på psyk en kortare session, men de jag jag pratade med ville inte förstå utan bara medicinera så jag kände att det inte gav någonting.

Inget förgyller mitt liv mer än temporärt. Jag har testat det mesta. Jag kan ha ett intresse idag som svalnar imorgon. Vilket också är mitt problem då inget är bestående.

Problemet för mig är att jag inte kan leva av det jag vet.

Jag VET att jag inte borde bry mig, men jag bryr mig. Moment 22 för mig.

Jo, det är förstås ett problem - det händer mig också. Försöker klämma in det på morgonen eller på väg hem från jobbet (åker kommunalt).

Tänkte på att du nämner just högkänslighet, det är något jag brottats med hela livet (på gott och ont). Det är otroligt energikrävande att fastna i känslor, som när man inte vill känna sig kränkt eller sur eller ledsen men man liksom riktigt känner hur hela ens själ sjunker ner i känsloträsket (som om det vore kvicksand.) Har det väl börjat så är det som en våg man inte kan stoppa, man känner sig maktlös. Just detta tyckte jag mindfulness var ett riktigt bra verktyg mot.

Men jag hoppas du hittar en väg som funkar för dig!