Jag har tänkt på en sak en längre tid och skrev ihop denna texten som jag ska skicka in till lokaltidningens insändarsida.
Tycker ni det stämmer?
Tycker ni det stämmer?
Citat:
Det har blivit en ren klassfråga att visa fysisk ömhet för sina barn. Det låter helt sjukt, men tänk efter lite.
Alla som har barn på förskolan vet att stället är en vandrande bakteriehärd. Att trycka en puss på barnets kind vid hämtning är rysk roulette med immunförsvaret. Men smällen efteråt slår så otroligt orättvist.
Har du ett flashigt kontorsjobb där du kan sitta hemma med din laptop? Grattis. Du kan pussa bäst du vill. Blir ungen sjuk sitter du i soffan och vobbar. Blir du själv smittad kan du svara på mail mellan Alvedon-doserna utan att det kostar dig en krona.
Men för oss som faktiskt måste stämpla in på ett jobb inom vården, i kassan eller på bussen är läget ett helt annat. Vi kan inte ta med oss jobbet hem. Förkylningen som pussen gav leder spikrakt till karensdag, förlorad inkomst och ett argt samtal från chefen för att bemanningen spricker igen. För en ensamstående undersköterska är de där pussarna skillnaden mellan att ha råd med hyran eller inte.
Jag vet precis vad moralisterna kommer skrika nu: ”Ska man inte få visa kärlek till sina barn längre?!”
Lägg av. Kärlek mäts inte i hur mycket baciller man byter med varandra. Man kan krama, lyssna och finnas där ändå, utan att borra ner ansiktet i barnets rinnande näsa. Att skippa pussen är inte att vara känslokall, det är att ta ekonomiskt ansvar.
Klyftorna i Sverige handlar inte bara om vad som står på bankkontot, utan om vem som har råd att bli sjuk. Så länge arbetslivet ser ut som det gör får faktiskt arbetarklassen hålla lite distans till barnens förkylningar. Det finns helt enkelt inte pengar till något annat.
Krass förälder
Alla som har barn på förskolan vet att stället är en vandrande bakteriehärd. Att trycka en puss på barnets kind vid hämtning är rysk roulette med immunförsvaret. Men smällen efteråt slår så otroligt orättvist.
Har du ett flashigt kontorsjobb där du kan sitta hemma med din laptop? Grattis. Du kan pussa bäst du vill. Blir ungen sjuk sitter du i soffan och vobbar. Blir du själv smittad kan du svara på mail mellan Alvedon-doserna utan att det kostar dig en krona.
Men för oss som faktiskt måste stämpla in på ett jobb inom vården, i kassan eller på bussen är läget ett helt annat. Vi kan inte ta med oss jobbet hem. Förkylningen som pussen gav leder spikrakt till karensdag, förlorad inkomst och ett argt samtal från chefen för att bemanningen spricker igen. För en ensamstående undersköterska är de där pussarna skillnaden mellan att ha råd med hyran eller inte.
Jag vet precis vad moralisterna kommer skrika nu: ”Ska man inte få visa kärlek till sina barn längre?!”
Lägg av. Kärlek mäts inte i hur mycket baciller man byter med varandra. Man kan krama, lyssna och finnas där ändå, utan att borra ner ansiktet i barnets rinnande näsa. Att skippa pussen är inte att vara känslokall, det är att ta ekonomiskt ansvar.
Klyftorna i Sverige handlar inte bara om vad som står på bankkontot, utan om vem som har råd att bli sjuk. Så länge arbetslivet ser ut som det gör får faktiskt arbetarklassen hålla lite distans till barnens förkylningar. Det finns helt enkelt inte pengar till något annat.
Krass förälder
Som naturligtvis är fullt normalt för en liten pojke som växer som ogräs och bara blir större och äldre för varje dag som går! Fan vad fort den tiden gick och aldrig kommer den tillbaka när han var pappas lilla bebis och pussgroda. 
Om ni inte är känslolösa psykopater och narcissister så kommer ni också att sakna den tiden när den väl är över, jag lovar!
