Dölja lukten från en Haschspliff.

Tänkte mecka en spliff med 0.5g static hasch och 0.7g tobak. Vad är era tips på att dölja lukten från kläder och kroppsdelar, röker utomhus i skogen. Ingen trolltråd denna gång haha

Ha koll på vindriktning. Men så smart är du inte efter allt rökande, kanske?!

Byt kläder när du kommer hem och tvätta de du hade på dig!

Såna enkla saker är många för korkade för att fatta... Jag skojar inte.

Att röka i skogen utan att lukta sen måste vara det enklaste som finns om man inte är helt dum i huvvet!

Att röka spliffs överhuvudtaget är korkat.
Men att röka spliffs "i skogen" tar något slags pris. Jag har svårt att sätta ord på hur otroligt undvikande (!) och därav patetiskt jag faktiskt tycker att det är.

Att ha koll på vindriktningen förändrar inte att man redan är korkad.

Rök vanlig cigg också. Jag dolde en spliff för min politiskt korekta kompis när han trodde han kände lukten av gräs. 😂
Rök en vanlig cigg efter och säg att du inte gillade det om du blir påkommen. 😅

Stå aldrig still. Gå alltid och rök. Jag brukar tänka ut ett skönt stråk och blossa på vägen.

Kan du utveckla, vad är det som är patetiskt med att röka en spliff i skogen?

Stanna ute en stund extra efter du har rökt. Har du inte möjlighet att sen bara byta kläder? Ta av dig eventuell jacka när du röker, det kan sätta sig lite i den.

Det patetiska är inte att han står mellan några granar eller sitter på en tuva i en skog.

Det patetiska är att en vuxen eller nästan vuxen människa planerar sitt rus som en tonåring som ska gömma cigarettrök för morsan: mecka spliff, smyga ut, hålla koll på vindriktning, nojja över kläder, händer och lukt — allt för att kunna berusa sig utan att behöva stå för det.

Det är inte rebelliskt. Det är inte avslappnat. Det är inte “frihet”.

Det är ett ganska ynkligt undvikandemönster där man både vill ha drogen och slippa konsekvenserna, både vill fly verkligheten och slippa se sig själv som någon som flyr verkligheten.

Så ja, jag tycker det är patetiskt när någon börjar optimera sitt smygande i stället för att fråga sig varför han behöver gå ut i skogen och bedöva sig överhuvudtaget. Skogen gör det inte djupare. Den gör det bara mer tragiskt - och tragikomiskt.

Gå och prata med en psykolog istället. Anförtro dig åt en person som kan hjälpa dig. Ta tag i dig själv.

Jösses vad du yrar.

Du är rätt dålig på att bedöma verkligheten. Det finns inget patetiskt eller lustigt alls med att röka gräs eller hasch i smyg, det gör man för att det är olagligt i Sverige. Sen anledningen till att folk vill bli höga är för att det är skönt. Det är inte patetiskt att uppsöka saker som ger en njutning. Att inte göra det är däremot lite märkligt, du kanske är en sådan person?

edit: Och ja just det, marijuana skulle jag säga kan fungera likt en psykolog. Men att använda bägge två är såklart det mest optimala.

Du byter bara ämne (märker du det?). Och nej, jag "yrar" inte.

Jag har inte sagt att all njutning är patetisk. Jag har sagt att det är patetiskt när en människa börjar organisera sitt liv runt att smyga med ett rus: gå undan, tänka på vindriktning, dölja lukt från kläder och kropp och sedan låtsas som att det bara handlar om “njutning”.

Att något är olagligt förklarar varför man smyger. Det gör inte smygandet mindre ynkligt. Man kan förklara nästan vilket sunkigt beteende som helst med praktiska skäl. Det gör inte beteendet värdigt.

Och “det är skönt” är inte direkt ett starkt argument, gumman. Massor av destruktiva saker är skööööna i stunden. Det är ungefär hela poängen med många beroende- och undvikandemönster: kortsiktig njutning, långsiktig förslappning, you know.

Det mest avslöjande är ändå din formulering om att marijuana kan fungera “likt en psykolog”. Absolut inte. En psykolog hjälper dig att se, förstå och förändra mönster. Cannabis hjälper dig ofta att temporärt stå ut med dem. Det är en ganska tung och viktig skillnad, tycker du inte?

Så nej, jag har inget problem med att människor - eller jag själv - söker njutning. Jag har problem med när folk romantiserar bedövning, smygande och passivitet som om det vore självinsikt eller livsnjutning.