Citat:
Ursprungligen postat av
HelgeBuk
Har läst en del exempel på folk i Sverige som tex säger att de flyttat från en stad till en annan eller ut på landet för att deras barn ska få en bättre uppväxt, bättre skola, slippa invandrare osv.
Är det så att invandringskritiker ser det som ett acceptabelt beteende, medan det inte är acceptabelt för t.ex. en irakier att flytta till Europa för att barnen ska få en bättre uppväxt, bättre skola, slippa krig osv?
Vad är det som avgör om beteendet "flytta för barnens skull" är ok eller inte?
Försöker förstå resonemanget.
Dels handlar det om rent legala skäl, som svensk kan vi bosätta oss var som helst inom landet. Men däremot är våra möjligheter att permanent flytta till exempelvis Somalia, Syrien eller Irak högst begränsade. Så redan här syns en tydlig skillnad mellan medborgare och icke-medborgare, detta oaktat land vi talar om.
Dels handlar det om kulturella/etniska skäl. Att vi delar språk, religion, kulturella referenser, hud- och hårfärg etc gör att en svensk som flyttar från Norrbotten till Skåne kommer känna sig betydligt mer hemma med andra svenskar i Skåne än vad denne någonsin kände sig hemma med människor från Irak eller Somalia även om dessa invandrare spenderat årtionden i samma norrbottniska stad.
Dels handlar det om ekonomiska skäl. De människor som flyttat hit har överlag haft en betydligt sämre utbildning och betydligt lägre humankapital än infödda svenskar. Vilket inneburit att väldigt många av de som kommit blivit en tydlig belastning på det svenska folket. Denna typ av belastning syns inte alls om vi studerar dalmasar som flyttar till Stockholm eller västerbottningar som flyttar till Uppsala.