Bekämpar Sverige våld i nära relationer utifrån fel antaganden? Ineffektivt?

Ett oändligt jävla gnällande om kvinnor från TS.

(FB) Dödas fler män än kvinnor av våld i nära relationer i Sverige?

Du hittar på lite som du vill och önskar. Det där är osant. Har du sakargument och kan beskriva din kritik? Eller kan du inte? Du vill inte att debatten om bättre åtgärder mot våld i nära relation ens ska få finnas? 😉

Jag förstår vad du menar, men jag skulle formulera det lite annorlunda. Problemet är nog inte att många kvinnor arbetar i systemet. Problemet är att systemet belönar en viss vänsterberättelse, vissa projekt och vissa organisationsintressen, oavsett om resultaten blir bättre. Resultaten räknas inte.

Därför räcker det inte med ännu en kampanj eller ännu ett bidrag. Men ett totalt “systemskifte” behöver väl inte börja som revolution. Det kan börja mycket torrare med krav på effektmätning, könsneutral statistik, oberoende uppföljning, ansvar för missade fall, granskning av bidrag, riskstyrning i stället för värdegrund och tydliga mål för minskad återutsatthet.

Det är där Goliat blir så sårbar. Inte genom att angripa kvinnor som grupp, utan genom att fråga oss vilka insatser fungerar, vilka gör det inte, vilka myndigheter visste, vilka mörkertal ignorerades och varför fortsätter pengar gå till verksamhet utan mätbar effekt?

Frågan är varför ett skattefinansierat system får fortsätta mäta goda avsikter bättre än faktiska resultat.

Helt rätt analys. Det som sticker ut mest är just myndigheternas eget handlingsutrymme. De vet. Brå publicerar siffrorna själva. Att sedan Jämställdhetsmyndigheten ändå enbart driver narrativet om mäns våld mot kvinnor är inte okunskap, det är ett aktivt val. Skillnaden mellan att inte veta och att veta men välja bort är inte administrativ, den är moralisk.

Och ja, Klandalf ovan illustrerar denna mekanismen perfekt. När siffrorna inte går att bemöta återstår att angripa den som läser upp dem. Klassisk tystningsstrategi, lika genomskinlig som ineffektiv.

Det räcker med en fjolltråd i ämnet om din ihopfantiserade MGTOW-beta premiss.

Kan du inte formulera sakargument? Då förlorar du. Dina personangrepp verkar bättre passa framför spegeln… 😉

Varför skulle jag? Jag bryr mig inte om dig, din MGTOW-sekt, dina problem, dina ihopfantisersde premisser eller ditt beta-gråtrunk.

Däremot bryr jag mig om ditt korspostande av trådar, det här är din sjätte tråd om samma ämne.
Spam med andra ord.

Kan du inte formulera sakargument? Då förlorar du. Dina personangrepp verkar bättre passa framför spegeln… 😉

Bra tråd, håll nivån. Ge inte Klandalf mer syre, inga sakargument finns där att bemöta och varje svar förlänger bara störningen. Din poäng står sig utan den matchen.

Jo, jag förstår också vad du menar. Och i den bästa av världar så absolut. Men nu blir det till att kämpa emot ett system som motverkar det, och att utföra den kampen med det systemets förutsättningar.

Jag tror inte nödvändigtvis att det behövs till en revolution, och jag tror också att den här saken kommer att ”reda ut sig själv” utan att jag för den skull intar en fatalistisk inställning.

Nej, beskylla grupper är sällan smart. Vi har alla våra styrkor och svagheter, det blir fånigt att ställa sig med absoluta mått mätt över andra.

Det är idéerna som behöver bemötas, funktionerna, uttrycken - inte personen.

Sverige har i flera årtionden satsat mycket stora pengar på våld i nära relationer. Vi har strategier, myndigheter, projekt, bidrag och kampanjer. Ändå fortsätter våldet. Enligt myndigheten Brå uppgav 13,6 procent av befolkningen 16–84 år att de utsatts för våld i nära relation under 2022. Grovt omräknat handlar det om drygt en miljon människor på ett enda år, ungefär lika många kvinnor som män. Mörkertalen för anmälan är stora. Våldet är inte sällan ömsesidigt. Under livstiden rör det sig sannolikt om över två miljoner svenskar.

Kvinnor är mest utsatta för grovt och direkt dödligt fysiskt partnervåld. Brå redovisar 13 fall av dödligt våld i parrelation 2025, 11 kvinnliga och 2 manliga offer. Men våld i nära relationer är mer än slag och mord. Det är också mycket stort antal fall med psykisk kontroll, hot, isolering, ekonomiskt våld, digital övervakning, barn som maktmedel, falska anklagelser, suicidhot, skam och långvarig nedbrytning. Där finns både kvinnliga och manliga offer. Där finns både manliga och kvinnliga förövare.

Samtidigt dog 1 230 personer i säkert fastställda suicid 2024, 859 män och 371 kvinnor. Alla suicid beror självklart inte på relationer. Men destruktiva relationer, separationer, förlorad barnkontakt, hot, skam och social isolering kan ingå i en suicidkedja. Om samhället menar allvar med prevention måste även detta undersökas. Indikationer från England pekar på cirka en tredjedel.

Sveriges stora misstag är att våldspolitiken blivit mer moralisk än metodisk. Vi frågar ofta om det passar i vår stereotypa berättelse? Vi frågar för sällan om vem som är rädd, vem kontrollerar, vem eskalerar, vem använder barnen – och vem får faktiskt hjälp?

Ett effektivt system måste börja med risk, inte upprörda affischer. Högriskfall med strypvåld, stalking, vapen, dödshot och separation kräver akut skydd, polis och uppföljning. Psykisk tvångskontroll kräver dokumentation över tid. Ömsesidigt situationsvåld kräver missbruksinsatser, impulskontroll och säker konflikthantering. Vårdnads- och separationskonflikter kräver rättssäker prövning av både verkligt våld och möjliga falska eller processuella anklagelser.

Det hycklande i politik och media är att många minsann säger sig vilja bekämpa våld, men i praktiken försvarar sina system, organisationer och bidrag. Kvinnojourer har räddat liv. Men när skyddade boenden används av socialtjänsten och finansieras offentligt måste de granskas som andra samhällsinsatser avseende kvalitet, säkerhet, bemanning, barnkompetens, dokumentation och resultat. God vilja är inte en kvalitetsmodell. Bara dyrt.

Mäns stora utsatthet kan inte heller avfärdas med att “män får bygga egna jourer”. Brå visar att 11,7 procent av männen uppgav utsatthet under 2022. Det motsvarar flera hundratusentals män. Så behandlar vi inte barn, äldre, sjuka eller andra brottsoffer. Offentligt ansvar kan inte ersättas med volontärläxa. Eller fortsätta ignoreras och skyllas på offren själva.

Sverige borde omgående skapa regionala högriskteam där polis, socialtjänst, vård, psykiatri, beroendevård, skola, familjerätt, kvinnojourer och mansstöd arbetar tillsammans. Varje allvarligt ärende ska riskbedömas, följas upp och utvärderas. Psykiskt våld ska dokumenteras som mönster. Barn ska ha eget spår. Suicidrisk ska bedömas vid destruktiva relationer, separation, hot, skam och förlorad barnkontakt.

Andra länder visar principen. Spanien har VioGén. Storbritannien har MARAC. Kanada granskar dödsfall bakåt. Skottland har fokuserat tydligare på tvångskontroll. Inget system är perfekt, men riktningen är rätt: mindre tom symbolpolitik, mer riskstyrning med resultat.

Sverige måste byta fråga. Inte prata om vilken berättelse som låter godast? Utan istället fråga vilka människor upptäcks inte, vilka förövare stoppas inte, vilka barn skyddas inte, vilka suicidkedjor missas – och vilka dyra insatser ger faktiskt bra resultat?

Ett vuxet samhälle skyddar kvinnor mot mäns grova våld, ser mäns utsatthet, förstår psykiskt våld, hanterar ömsesidigt våld och vågar mäta effekt.

Det är först då Sverige bekämpar våld i nära relationer på riktigt. Och vi skapar ett bättre samhälle. Och slutar kasta pengar i sjön.

Det psykiska våldet är ett 100 gånger större problem, speciellt då det är detta som genererar det fysiska våldet, även om det fysiska våldet är betydligt mer sällsynt(män är bättre på att kontrollera sig än kvinnor)

Det psykiska våldet är det också oftast kvinnorna som står för då de är experter på att manipulera, ljuga och bedra. Det är här fokus bör läggas, vid roten av problemet, istället för som nu, vid de naturliga effekterna och konsekvenserna. Detta är det ett fåtal som verkar förstå, eftersom feminister kryllar det av och de gillar att kunna fortsätta med sitt psykiska våld utan att bli ifrågasatta och omprogrammerade till att bli feminina, behagliga och underkastade igen, såsom kvinnor skall vara enligt bibeln. De föredrar med andra ord att vara antikristna satanister, som ju feminister är. Så som man sår, får man skörda.