Det är något speciellt med Örebropartiet

Jag har aldrig sett så mycket positivitet om ett nytt parti som med Örebropartiet med Markus Allard i spetsen. Jag har följt Alternativ för Sverige ganska länge och följt många debatter om partiet. Mycket kärlek men även väldigt mycket hat där väljare ständigt blir konfronterade med att det är en bortkastad röst och deras tillväxt har varit ytterst begränsad.

Det startas nya partier hela tiden känns det som och alla glöms bort efter en kort stund. ALLA, förutom Örebropartiet.

Den föredetta SD-toppen och även föredetta AfS-toppen Jeff Ahl stöttar öppet Örebropartiet trots att han i senaste valet röstat SD. Det Fria Sverige som öppet stöttar SD, åtminstone en av dom, påtalar ofta hur viktigt Örebropartiet är för svensk politik och Sveriges framtid samtidigt som dom nästan hånar AFS.

Örebropartiet gick från ca 8% till 19% i kommunen i senaste undersökningen, helt jävla sjukt ju.

Överallt ser jag folk som tänker rösta på ÖP och det är knappt man ser några negativa kommentarer om partiet. Eller visst gör man det, inte minst på flashback, men inte alls som Alternativ för Sverige. Det är helt andra tongångar med Örebropartiet.

Allard är en väldigt speciell figur som vi nog aldrig har sett i svensk politik förut. Kanske därför som intresset för Örebropartiet är så stort? Hans Trumpistiska retorik, där han pratar precis som vanligt folk, verkar vara en vinnarstrategi även i Sverige.

Om det hade varit val idag så hade Allard kommit in i riksdagen enligt undersökningar. Är detta på riktigt det nya riksdagspartiet vi ser? Allard är mycket större än vad AFS är på sociala medier och Allard får alltid flest visningar med råge när han ställer upp på intervju i olika kanaler.

Örebropartiet verkar vara det nya riksdagspartiet, om inte i detta val så i nästa. Det är något speciellt med Allard och Örebropartiet, det finns ett intresse och en nyfikenhet jag aldrig tidigare skådat för ett nytt parti sedan SD.

Håller ni med?

Nej för fan aldrig!

Vad som förbryllar mest är hur de kommunismhatande nationalisterna uppskattar honom. Man kan nästan få för sig att allt kommunismhatande till trots så har dessa inte förstått nog av kommunismen för att kunna se den när den är övertydlig.

Ja det är något speciellt med det gänget. Nästan så man skulle kunna kalla dem en specialklass. Eller en samling speciella människor.

Ja det är ett stort intresse för det partiet men Markus Allard är ju ingen man kan ha i möblerade rum, en gaphals som tar heder och ära av allt som kommer i hans väg!

Ja det är ett stort intresse för det partiet men Markus Allard är ju ingen man kan ha i möblerade rum, en gaphals som tar heder och ära av allt som kommer i hans väg!

Gör han? Det kan faktiskt vara så, mycket pekar på det, att de personerna i stort sett varken besitter egenskaperna heder och ära. Allard kan inte ta något som inte finns....

Nja, Örebro verkar ha en del problem. Jag förstår varför Örebropartiet lockar. Allard säger ju sådant många tänker när kommunen bränner pengar på prestige, politikerarvoden, konsulter, tomma processer och verksamheter som inte levererar. Där finns en nyttig samhällskritik om lägre politikerprivilegier, hårdare uppföljning av skattepengar, mer fokus på trygghet, skola, vård och fungerande vardag. Det är sådant vanligt folk begriper, utan powerpoint och kommunal floskelsallad.

Men sedan kommer kloka tankarna, räcker ilskan till budget, lagstiftning och långsiktigt ansvar? Att sänka politikerlöner kan vara symboliskt rimligt, men räddar inte välfärden. Att skälla på slöseri är lättare än att bygga fungerande styrning. Att vara tuff om migration, brott och ordning kan vinna applåder, men utan skola, socialtjänst, arbetslinje och integration blir det bara högerpopulism med megafon. Och vänsterpopulisten gör samma fel åt andra hållet, tjatar bara om mer pengar, ännu mer prat, mindre uppföljning.

Så ja, ÖP fyller ett tomrum. Men Sverige behöver inte fler politiska arga mopeder utan bromsar. Vi behöver klarspråk med miniräknare om vad kostar förslaget, vem genomför det, hur mäts effekten och vad gör vi när det inte fungerar?

Där börjar skillnaden mellan underhållande protest och verklig samhällsnytta. Rösta på mitten..

Det är precis sådana som du orsakat fallet, vilket resulterat i att Sverige har gått att vara ett av planetens rikaste länder till att mycket snart hamna på botten.
När väl folk inser att landet håller på att gå åt helvete, kommer de absolut rikaste omedelbart att flytta sina tillgångar till t.ex. Julius Baer eller Cayman Island.
När väl detta skett kommer medelklassen att leta efter alternativ. I den mån att folk har råd att betala ca 30 miljoner SEK för en familj att kunna bli skrivna i Cayman Island och därmed få skattefria inkomster på Cayman Island under 25 år.

Kvar sitter de fattiga

Oj, jag håller med om att Sverige har problem med slöseri, svag reformtakt, för lite uppföljning och kommunal floskelsallad med extra dressing. Men att du hoppar från det till ”Caymanöarna eller undergången” är ju mer tossig katastrofpoesi än samhällsanalys.

Frågan är inte om du ska vara arg. Det är många som har goda skäl att vara det. Frågan är om din ilska klarar budget, lagstiftning, genomförande och mätbara resultat. Knappast, du håller inte.

Vänsterpopulisten ropar ”mer pengar!”. Högerpopulisten ropar ”allt är invandring och korruption!”. Båda slipper den jobbiga delen, den att faktiskt laga systemet.

Jag tror mer på verktygslåda än domedag. Med fler i arbete, bättre skola, tuffare uppföljning av skattekronor, mindre prestigeprojekt, starkare socialtjänst och ett företagsklimat som gör att folk vill bygga Sverige – inte flytta kapitalet till badshorts och kokosnötter. 😉