Kommande vårdnadstvist

Jag är en man så har vi det klart från start.

Jag är framme vid sista utkasten ihop med advokat inför en stämningsansökan mot barnens mamma.

Fakta: Delad vårdnad, båda har bott med barnen. Två barn som är under 3 år gamla.

Vad har hänt: Jag skulle flytta asap, på en vecka packade jag det viktigaste men innan så kontaktade jag familjerätten, på magkänsla att detta är olustigt i olika bemärkelser. Men vi var överens att jag kunde träffa barnen närsom, prata med dem etc.

Vad hände ? The opposite.

Hon tar direkt in en ny främmande man och introducerar för barnen och leker mamma pappa barn. Jag nekas all form av kontakt med barn i 2 veckor. Efter en vecka kommer det obehagliga, hon går in på Socialstyrelsen och anklagar mig för våld i nära relation, anmäld för psykisk misshandel av barn, det mesta lögner eller som bäst väldigt överdrivet. Hon använder sedan denna anmälan att köra med det typiska rekommendation av myndigheter. För att ytterligare hölls barn borta från mig, jag är otrygg med dom etc.

Familjerättsmötena ger utfallet på alla hennes villkor att jag träffar barnen och har dem några timmar då och då. Hon nekar sedan att jag ska ha dom hos mig och det enda som gäller är denna variant som inte är en riktig relation med mina barn precis som jag tidigare hade.

Så därför inledde jag en stämningsansökan, varpå hon senare också begärde infosamtal, så det blir väl en ensam vårdnad variant från henne. Detta tär på mig dagligen.. och processerna är långa.

Någon som har tips till en man i denna situation? Att läsa om sånt här ger ju inte så positiva vibbar heller.

Skickade dig ett DM med några konkreta råd. Har själv erfarenhet av liknande process. Kolla inkorgen.

Håll ut, håll dig till fakta och låt juristerna sköta juridiken.

Familjejuridik är som att vara professor på ett dagis. Vet inte riktigt vad din frågeställning är. Låter mer som att du behöver prata ut om det hela. Vilket kan vara en fördel.

Vad yrkar du på i umgänge?

beklagar svårighterna.
Mitt tips är att vara vaksam på själviskheten, känslan av att vara kränkt, vilja att ge igen, egot osv osv.
Och tänka på barnen.
vad är bäst för dem?
det kanske är samma utfall.
Skillnaden blir i så fall bättre argumentation och mindre ont i magen
Och behålla lugn i sinnet.

Att ha barnen precis som jag hade innan, finns ingen anledning till varför inte.

Väldigt lätt det, barnens bästa är rätten till båda föräldrar, dessutom anknytningen blir lidande

Hon går in på Socialstyrelsen och anklagar mig för våld i nära relation, anmäld för psykisk misshandel av barn, det mesta lögner eller som bäst väldigt överdrivet.

Vad är sant här?

Som jag förstod det så bodde du med mamman innan och hade barnen på heltid tillsammans med henne. Sett till att hon skaffat en ny karl i hushållet så låter det som att det tåget har åkt.

Rätt till båda föräldrarna, absolut. Men det är inte samma sak som att umgänget blir jämnt och rättvist fördelat.

Trodde du på allvar jag ville tillbaka dit eller hur gick tankegången? Chilla med din passiva aggressivitet också. De blir vad det blir.

Ja ingenting, efterkonstruktioner.. psykiska misshandeln av barnen var att jag inte är följsam i lekar, krockar bilar för sonen tycker det är kul även jag, big deal. Vet inte varför utredningen ens skulle vara öppen fortfarande

Eftersom du inte svarade på min fråga med något konkret så fick jag utgå ifrån den information du lämnade tidigare. Varken mer eller mindre gick mina tankegångar. Beklagar om du uppfattade det som aggressivt. Det var inte syftet med mitt inlägg.

Ja på alla svar verkar det som man bara ska ge upp i stort sett. Gött