Citat:
Litie OT men jag håller inte med om det du säger i början.
Svenska parlamentariker röstar efter partipiskan kanske mest i hela Europa.
Valberedningens förslag vinner alltid på kongressen i alla svenska partier och inget utrymme ges för att andra listor ska kunna ge något riktigt motstånd.
Förmågan att samarbeta över partigränserna utan moderpartiets stöd är nära noll.
Alla riksdagsdebatter är ett sorts spel för galleriorna där ingen ger efter oberoende av hur goda argumenten var pga intern disciplin.
Man håller kanske inom vissa partier på med i bästa fall demokratisk centralism där kritiken får flöda innan beslutet tas men sedan ska det vara tyst annars åker man ut.
Det som skiljer SD från mängden är att det är ren nepotism kring hur du blir vald och vilket inflytande du har och hur du skyddas.
Svenska parlamentariker röstar efter partipiskan kanske mest i hela Europa.
Valberedningens förslag vinner alltid på kongressen i alla svenska partier och inget utrymme ges för att andra listor ska kunna ge något riktigt motstånd.
Förmågan att samarbeta över partigränserna utan moderpartiets stöd är nära noll.
Alla riksdagsdebatter är ett sorts spel för galleriorna där ingen ger efter oberoende av hur goda argumenten var pga intern disciplin.
Man håller kanske inom vissa partier på med i bästa fall demokratisk centralism där kritiken får flöda innan beslutet tas men sedan ska det vara tyst annars åker man ut.
Det som skiljer SD från mängden är att det är ren nepotism kring hur du blir vald och vilket inflytande du har och hur du skyddas.
Mitt resonemang bygger på de skillnader i partikultur som man kan se mellan de svenska riksdagspartierna. Att det ser helt annorlunda ut i andra länder är jag väl medveten om, men det är en lite annan fråga. På nationell nivå håller jag i stort sett med dig, men för att bredda bilden kan ju tilläggas att det inom i synnerhet kommunpolitiken förekommer en mer dynamisk och flexibel samarbetsvilja än i riksdagen. Som du påpekar så skiljer sig SD från mängden i sin partikultur på flera områden.
Nepotismen och den relativa slutenheten är ett sådant, vilket jag antar delvis förklaras med det stigma som länge har varit förknippat med att jobba för partiet. Många av deras skandaler kan nog åtminstone delvis förklaras av det här - politiker som inte fostrats genom att tidigt ingå i en bredare politisk tradition och gemenskap lär sig inte samma saker som motsvarande ungmoderat eller liknande.
Nu är det jag som är OT dock, beklagar det. Hur som helst menar jag inte att rangordna eller värdera hur olika partier fungerar i de här avseendena. Jag resonerar bara lite kring detta eftersom att jag tror att sådant spelar roll för hur man kan tolka exempelvis skandalen kring Jomshof.
