Citat:
Vi känner alla igen det.
Volvo har stoppat det. Nu stoppade Scania det.
I ALLA såna trådar dyker de upp. Med gråten i halsen lyckas de skriva att nu kommer de minsann byta jobb till någon som tillåter de att hänga tvätten på dagarna. Ojojoj vad det kommer gå dåligt för Scania nu när alla duktiga kommer att sluta
Själv har jag ALDRIG hört talas om någon som gjort slag i saken.
Har ni?
Volvo har stoppat det. Nu stoppade Scania det.
I ALLA såna trådar dyker de upp. Med gråten i halsen lyckas de skriva att nu kommer de minsann byta jobb till någon som tillåter de att hänga tvätten på dagarna. Ojojoj vad det kommer gå dåligt för Scania nu när alla duktiga kommer att sluta
Själv har jag ALDRIG hört talas om någon som gjort slag i saken.
Har ni?
Japp. Min ena kompis ragequittade sitt jobb för snart ett år sen, men det var en kombo av tjafs med chefen och inte få jobba på distans när man har en partner hemma med allvarlig sjukdom som ofta behöver (kortvarig) hjälp med saker.
Ja, jag känner sådana. Två kategorier
1) De som blev anställda som distansjobbare och helt plötsligt förutsattes komma till något kontor. Det var inte alltid kontoret var ens nära vad man kan anse vara normalt pendlingsavstånd
2) De som kunde. De som inte hade några starka kopplingar till arbetsplats och hade lätt att söka jobb annanstans som erbjöd samma sak.
Jag tycker det är genomkorkat av företag som kräver kontorsnärvaro som någon form av allmänt krav. Det finns många jobb där du inte alls interagerar med lokala kollegor utan sitter i virtuella möten likt förbannat. Det är knappast arbetsgivarnas uppgift att förse staten med inkomster från att köpa bränsle till bilen, eller att det lokala lunch-haket ska ha tillräckligt med kunder. Bara korkat att valet på kandidater ska ligga mellan de som råkar bo nära eller är villiga att spendera stora delar av sitt liv i rusningstrafik.
Sen finns det ju jobb där det absolut är vettigt, men det finns också en hel del jobb där det inte är det. I mångt och mycket försöker man plocka russinen ur kakan genom att säga att man måste sitta på ett kontor för att kunna samarbeta och samtidigt säger man att arbetsresor är onödiga då man lika gärna kan sköta det online. Vill man vara elak så verkar det som att restaurangbranschen har bättre lobbyister än flygbolagen
1) De som blev anställda som distansjobbare och helt plötsligt förutsattes komma till något kontor. Det var inte alltid kontoret var ens nära vad man kan anse vara normalt pendlingsavstånd
2) De som kunde. De som inte hade några starka kopplingar till arbetsplats och hade lätt att söka jobb annanstans som erbjöd samma sak.
Jag tycker det är genomkorkat av företag som kräver kontorsnärvaro som någon form av allmänt krav. Det finns många jobb där du inte alls interagerar med lokala kollegor utan sitter i virtuella möten likt förbannat. Det är knappast arbetsgivarnas uppgift att förse staten med inkomster från att köpa bränsle till bilen, eller att det lokala lunch-haket ska ha tillräckligt med kunder. Bara korkat att valet på kandidater ska ligga mellan de som råkar bo nära eller är villiga att spendera stora delar av sitt liv i rusningstrafik.
Sen finns det ju jobb där det absolut är vettigt, men det finns också en hel del jobb där det inte är det. I mångt och mycket försöker man plocka russinen ur kakan genom att säga att man måste sitta på ett kontor för att kunna samarbeta och samtidigt säger man att arbetsresor är onödiga då man lika gärna kan sköta det online. Vill man vara elak så verkar det som att restaurangbranschen har bättre lobbyister än flygbolagen
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera