Det talas väldigt lite om den viktigaste faktorn i livet

Egenskapen har knappt ett namn men det tycks för mig efter att levt på denna planeten ett tag som att den absolut viktigaste faktorn som avgör din framgång i karriär, kärleksliv, vänner, det mesta i livet, är...:

Hur känsligt inställt ditt nervsystem är. Ju känsligare nervsysstem desto mer uppförsacke i livet. Detta gäller i än högre grad för män. Alla människor är programmerade att på några få sekunder, eller något längre tid, känna av andra människors nervsystem. Lugn sprider lugn och är attraktivt och karismatiskt. Detta är inte nödvändigtvis samma sak som ett lugnt humör utan jag talar om förmågan att vara fri från ett neurotiskt filter, självanalyserande taknar och små spänningar i ansikte och kropp, i sociala situationer. Kvinnor lägger märke till män som besitter denna förmågan väldigt lätt och dessa män kan mycket enkelt hitta en partner. I stort sett alla framgångsrika personer ligger relativt bra till på denna skalan. De kan tala inför grupper av människor dag efter dag utan att överbelasta sitt nervsystem. Självtrygghet är väl det bästa enskilda ord vi har för detta (trygg i sig själv). Detta är helt avgörande för att kunna klättra i karriären och är betydligt viktigare än faktorer som IQ eller hårt arbete.

Det verkar som att denna egenskap är till största delen medfödd men även att den justeras kontinuerligt beroende på yttre faktorer i livet. Håller ni med, vad är era tankar om detta, varför talas det ganska lite om denna skillnad mellan människor? "Han är trygg i sig själv" är en komplimang som kan ges i förbifarten men det är inte allmänt uppfattat att denna faktor är den största förklaringsfaktorn för var olika människor hamnar i sociala hierarkier och i framgång i livet.

Vilken del av det du beskriver stämmer inte på en psykopat?

Nej den är inte medfödd.

instämmer till fullo

En psykopats utmärkande drag är väl att de har brist på empati. En psykopat med både hög självtrygghet och brist på empati är väl den klassiska stereotypen av en psykopat. Men det går väl att vara neurotisk och ha brist på empati i vilket fall, och man är fortfarande en slags psykopat. Så psykopati är lite av en annan skala tänker jag, även om det överlappar när man tänker på en stereotypisk psykopat.

Jo - men även optimism och extroversion är viktiga karriärvariabler. Pessimism och introversion minskar chanserna. Det var någon amerikansk psykolog som sett att dom med 130-140 IQ klättrade högre än dom med 160-170 i dom flesta yrken. Man ska vara både ambitiös och kompenserande. Lugn och trygghet är viktigare egenskaper i arbeten som polis, militär och lärare - i roller där man ska visa en stark närvarokänsla.

Detta kan kombineras med EQ. Ens uppfattning och reaktion till något triggar en känsla som i sin tur triggar nervsystemet. Upplever du inte rädsla och stress när en tiger passerar så går nervsystemet inte in i fight or flight.

Genom mer förståelse för ens egna reaktioner och känslor till något kan man lära sig att hantera ett skört nervsystem

Om en person har en hög grad av medfödd neurotisism och bara pushar så är frågan om nervsystemet anpassar sig eller om personen blir utbränd. Jag gissar på det senare. Jag tror inte att det går att programmera om sig i särskilt hög grad. Så upper management i något stort bolag är liksom off limits om du föds med hög neurotisism. Förmodligen är framgångsrik säljare också svårt att bli och det finns en anledning att personer i ledningen ofta kommer från säljsidan.

Det finns säkert en del man kan göra för att påverka men min gissning är att det är i högre grad genetiskt/medfött än miljöstyrt. Kanske 85% medfött, 15% miljö. Bara en gissning såklart.

Ett neurotiskt sinnelag kan vara observant på faror som andra inte ser. Det finns evolutionärt en fördel med en viss andel "nervösa" personer i populationen. Så man ska inte bara se det som ett problem.

Det tror jag också om du menar att man födds med de korten man blivit tillvald. dvs hur skört ens närvsystem är och av vad, tror inte att det är medfött att man inte kan förbättra dess aktivering och reaktion. En del dvs, mycket skapas ur trauma från barnsben

Ex, Om någon har en fobi och myror triggar enorm fight or flight i nervsystemet, kan man förbättra och minimera denna reaktion genom att jobba på vad som faktiskt skapar rädslan för myror i grunden. Man kanske utsätter sig för dem flertal gånger, skapar erfarenhet för närvsystemet , läser på kring hur de fungerar och vad de kan göra osv som resulterar i att att de är faktiskt inte farliga, tillslutt kommer triggern inte vara lika stark som ursprungligen. (Kanske inte bästa exemplet men du fattar nog poängen)

De allra flesta triggers är inte grundat i fakta eller riktiga egna upplevelser utan rädsla för vad man inte vet eller för vad man antar är rätt/farligt. Antaganden är för systemet en sanning som inte är sprunget ur verkligheten eller faktiska situationer. Tro man tar som ren sanning

Jag förstår, för flocken kan det ha en fördel och kanske finns det andra saker som neurotiska personer vanligtvis är bra på som är kopplat till deras neurotisim. Men det verkar som att för den individuelle neurotikern innebär det mest nackdelar. I alla fall om det är kopplat till det sociala samspelet.