Egenskapen har knappt ett namn men det tycks för mig efter att levt på denna planeten ett tag som att den absolut viktigaste faktorn som avgör din framgång i karriär, kärleksliv, vänner, det mesta i livet, är...:
Hur känsligt inställt ditt nervsystem är. Ju känsligare nervsysstem desto mer uppförsacke i livet. Detta gäller i än högre grad för män. Alla människor är programmerade att på några få sekunder, eller något längre tid, känna av andra människors nervsystem. Lugn sprider lugn och är attraktivt och karismatiskt. Detta är inte nödvändigtvis samma sak som ett lugnt humör utan jag talar om förmågan att vara fri från ett neurotiskt filter, självanalyserande taknar och små spänningar i ansikte och kropp, i sociala situationer. Kvinnor lägger märke till män som besitter denna förmågan väldigt lätt och dessa män kan mycket enkelt hitta en partner. I stort sett alla framgångsrika personer ligger relativt bra till på denna skalan. De kan tala inför grupper av människor dag efter dag utan att överbelasta sitt nervsystem. Självtrygghet är väl det bästa enskilda ord vi har för detta (trygg i sig själv). Detta är helt avgörande för att kunna klättra i karriären och är betydligt viktigare än faktorer som IQ eller hårt arbete.
Det verkar som att denna egenskap är till största delen medfödd men även att den justeras kontinuerligt beroende på yttre faktorer i livet. Håller ni med, vad är era tankar om detta, varför talas det ganska lite om denna skillnad mellan människor? "Han är trygg i sig själv" är en komplimang som kan ges i förbifarten men det är inte allmänt uppfattat att denna faktor är den största förklaringsfaktorn för var olika människor hamnar i sociala hierarkier och i framgång i livet.
Hur känsligt inställt ditt nervsystem är. Ju känsligare nervsysstem desto mer uppförsacke i livet. Detta gäller i än högre grad för män. Alla människor är programmerade att på några få sekunder, eller något längre tid, känna av andra människors nervsystem. Lugn sprider lugn och är attraktivt och karismatiskt. Detta är inte nödvändigtvis samma sak som ett lugnt humör utan jag talar om förmågan att vara fri från ett neurotiskt filter, självanalyserande taknar och små spänningar i ansikte och kropp, i sociala situationer. Kvinnor lägger märke till män som besitter denna förmågan väldigt lätt och dessa män kan mycket enkelt hitta en partner. I stort sett alla framgångsrika personer ligger relativt bra till på denna skalan. De kan tala inför grupper av människor dag efter dag utan att överbelasta sitt nervsystem. Självtrygghet är väl det bästa enskilda ord vi har för detta (trygg i sig själv). Detta är helt avgörande för att kunna klättra i karriären och är betydligt viktigare än faktorer som IQ eller hårt arbete.
Det verkar som att denna egenskap är till största delen medfödd men även att den justeras kontinuerligt beroende på yttre faktorer i livet. Håller ni med, vad är era tankar om detta, varför talas det ganska lite om denna skillnad mellan människor? "Han är trygg i sig själv" är en komplimang som kan ges i förbifarten men det är inte allmänt uppfattat att denna faktor är den största förklaringsfaktorn för var olika människor hamnar i sociala hierarkier och i framgång i livet.