Varför behövde Jesus dö?

Jag minnas han sagt: Jag går bort för att bereda rum.

Döden kom in i världen eftersom att Adam syndade.

Att vi blir syndfria inför Gud är därför att Jesus köpt oss med sitt liv (blod). Vi ska istället stå inför Jesu domstol, "de utanför" (icke kristna) inför Guds domstol.

Grunden är:
1. Alla dör pga Adam (arvssynden).
2. Lagen gavs till Israel (och den som håller hela lagen ska leva genom den).
3.Jesus höll hela lagen (lever förevigt, om Han än dör/dog, genom Guds bud. Att den som håller hela lagen ska leva genom den står i lagen).
4. Jesus ägde sitt liv genom att han höll lagen, och hade därför någonting att faktiskt offra. Han uppstod, den förste som gjort det, och kan
genom detta kalla på alla som dött.

Enkelt förklarat.

Jesus anhängare innan korsfästelsen var ju judar som väntade på en Messias. De trodde att denne Messias skulle komma under deras livstid, därav att Jesus nämner att ”innan den siste av er har dött” etc. Messias enligt judisk tro var ju en härförare i stil med kung David som skulle befria judarna från romarriket. När Jesus sedan blev avrättad hastigt och olustigt, var de tvungna att uppfinna en förklaring till detta. Då blev hans död en befrielse för judarna i ”anden” istället för på jorden. Sår har jag fattat att vissa förklarar det.

Jesus är superhjälten som offrade sitt oskyldiga liv för att rädda hela världen.

Där ungefär har vi kärnan i kristendomens ENORMA framgång under tvåtusen år. Tror jag.

Nej. Det fanns två uppfattningar om "han som skulle komma". Den ursprungliga var en profet som Gud skulle fostra bland israelerna.

En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom. Och om någon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, så skall jag själv utkräva det av honom. — 5 Moseboken 18:18-19

Sedan kom David. Hans framgångar i krig gjorde honom populär och han påstod att "han som skulle komma" var en konung av hans släkt som skulle besegra alla riken.

Vissa väntade på Davids son medan andra väntade på Profeten. Esséerna väntade både på en konung och en på en profet.

Filippus träffade Natanael och sade till honom: »Den som Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.» — Johannes 1:45

Medan Jesus undervisade i helgedomen, framställde han denna fråga: »Huru kunna de skriftlärde säga att Messias är Davids son? — Markus 12:35

Menen icke att det är jag som skall anklaga eder hos Fadern. Den som anklagar eder är Moses, han till vilken I sätten edert hopp. Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit. Men tron I icke hans skrifter, huru skolen I då kunna tro mina ord?» — Johannes 5:45-47

Intressant! Tack för svaret!

Han offrade inte alls sitt liv. Tre dagar senare uppstod han. Knappast något offer att tala om.
Dessutom sa han följande till en av sina gangsterpolare på korset bredvid:
"Sannerligen, säger jag dig: i dag skall du vara med mig i paradiset." (Lukasevangeliet 23:43).
Han drog alltså direkt till paradiset. Ska det kallas att offra sitt liv?

Har du sett The passion of the Christ, en tre timmar lång film om den kontinerliga tortyren av Jesus under hans sista dygn innan döden på korset? Nu vet vi ju förstås inte de exakta detaljerna, men inget av detta är direkt orimligt ur ett naturalistiskt perspektiv. Detta romerska straff var oerhört brutalt. "Knappast något offer att tala om"??

Jesus behövde dö för att han var människa. Men de flesta profeters öden var mycket grymt och han var beredd på en smärtsam död. Han utlämnades som lösen för att de som trodde på budskapet skulle räddas undan evig död.

Under den tid som profeterna dödades, ungefär från tiden för David till tiden för Jesus, utvecklades den lära som vilseledde många israeler så att de inte kunde se Jesus som han som skulle komma. En lära som för många frikyrkor blir allt viktigare.

Nu stod ju Jesus över naturlagarna och kunde till exempel gå på vatten, bota obotligt sjuka, uppväcka döda och så vidare. En baggis för honom att exempelvis koppla bort all smärta orsakad av tortyr. Att han sen dog var så klart ett smart PR-trick medan han själv roade sig i paradiset.

Namnet Jesus förlåter han(täcker) över synden och helar folk än idag. Han säger till dem, Jesus säger till sina lärjungar: ”— och I skolen då förstå sanningen, och sanningen skall göra eder fria” Det är ett av hans namn. Sanning. Livet.
Födelse. Alfa och Omega.

Ande. Helig.

Som Fadern har sänt mig sänder jag er." Sedan han sagt detta, andades han på dem och sade: "Tag emot den helige Ande! Om ni förlåter någon hans synder så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder så är han bunden." Thomas, en av de tolv, han som kallades Tvillingen, hade inte varit med dem när Jesus kom.

https://www.bible.com/sv/bible/160/JHN.20.19-31.SFB98

Han dog när tiden var inne. Det kulminerade i Jesus. Sonen som skulle födas från Jishai stam. Rotskott. Nasareen. Han blev dödad av överprästerna. För att han var guds son. Den smorde. Messias. Oops.

Jesus var inte den Messias som den judiska överheten väntade på. Han ifrågasatte att Messias ens var Davids son och förmodligen också att Messias var någon som skulle besegra alla Israels fiender för alltid. Hela den bibliska Messiasmyten, så som den uttryckes vid vår tidräknings början, har starka drag av folklore och historisk chauvinism.

Istället menar Jesus och hans första lärjungar att han var den profet som omtalas i 5:e Moseboken 18:18-19.

Filippus träffade Natanael och sade till honom: »Den som Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.» — Johannes 1:45

Trodden I Moses, så skullen I ju tro mig, ty om mig har han skrivit. — Johannes 5:46

Jesus var den som fullbordade Lagen och Profeterna och hans ord har spritts och finns nu tillgängligt för alla folk.

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. — Johannes 5:24

Den som icke älskar mig, han håller icke mina ord; och likväl är det ord som I hören icke mitt, utan Faderns, som har sänt mig. — Johannes 14:24