Justering för inflation vid förskott på arv över lång tid?

Det uppstod en diskussion kring ett dilemma på vår gårdsfests här i helgen.

En äldre dam berättade att hon i slutet av 80 talet hade gett sin son en större summa pengar för ett husköp han då gjorde, 200 papp. Det hade skrivits en lånerevers på det där då på den tiden.

Sedan för 10 år sedan så hade hon gett sin andra yngre son samma belopp när han köpte och tog över ett bolag. Då skrevs ett papper på detta som förskott på arv, och sedermera hade lånereversen till den äldre brodern också "omvandlats" till förskott på arv.

Då uppstod en diskussion runt bordet kring det faktum att 200 papp var värt mycket mer i slutet på 80-talet än vad det var för 10-år sedan. Någon räknade ut att i dagens penningvärde hade den äldre sonen fått ca 50% mer pengar än den yngre. Dvs, den yngre fick i dagens penningvärde 100 papp mindre än den äldre.

Detta hade den äldre damen inte tänkt på och nu kände hon att det inte blivit rättvist. Det blev en del diskussion kring det här och vad som vore det rätta att göra, men det blev ingen konsensus, "glöm det" sa den ena falangen, "klart grabben ska få lika mycket" sa den andra falangen.

Så, vad tycker ni? Det är ju inte direkt småpotatis det rör sig om.

Kan vara småpotatis i sammanhanget. Hur stort är resten av arvet?

Skall det göras rätt och någorlunda riktigt bör man kolla vad KPI stod när första sonen fick sina 100 papp. Sedan vad den stod i för 10 år sedan. Mellanskillnaden bör multipliceras med 100 tkr. Och justeras fram till dagens datum med dagens kpi. Det ska tas i två steg.

Förskott på arv är det värde det är när det ges. Det är det värdet som ska tas upp i bouppteckning sen.

Så om ena grabbarna får 300k nu för att kompensera kommer det i bouppteckning stå att han fått 100k mer och därför ska ha mindre del av ett ytterligare arv.

Privatekonomi --> Juridik
/Moderator

Förskott av arv räknas på det nominella värdet, alltså det faktiska värdet vid gåvotillfället. 200 000kr 1990 räknas alltså som samma som 200 000 2016.

Hur mycket hade första barnet betalat av på lånet innan det ändrades till gåva?
Om avbetalning skett så skall den delen dras av. Så om lånet var på 200 000 och han hade betalat av 100 000kr när det ändrades till gåva så har han alltså fått 100 000kr i förskott på arv.

Om mamman för att kompensera för inflation ger yngre barnet ytterligare 100 000kr kommer det alltså ses som att äldre sonen fått 200 000kr(minus det han betalat av när det var lån om han betalat av något) och yngre sonen 300 000kr i förskott på arv.

Mamman kan korrigera i sitt arv för det här om hon vill.
Laglotten är halva arvslotten. Så länge summorna inte är stora nog att ändra laglotten så kan det

Säg att mamman har 1 000 000 i tillgångar efter att alla skulder är avbetalda.
Mamman har bara dessa 2 barn, inga andra bröstarvingar.

Utan testamente blir det.
1 000 000 i tillgångar. 400 000tusen har getts ut i förskott på arv.
Förskottet räknas inte med som fysiska tillgångar i dödsboet, men det räknas med i beräkningen för hur mycket som skall fördelas. Det är alltså i detta fall 1 400 000kr som skall fördelas mellan arvtagarna.
Barn 1) får då 1 400 000/2= 700 000. Men har redan fått 200 000i förskott på arv. Det ger 700 000-200 000= 500 000kr.
Barn 2) får exakt samma.

Laglotten, dvs det som mamman inte kan testamentera bort utan det som barnen har laglig rätt till är 350 000kr var. Av detta har de båda redan fått 200 000var i förskott.
De har alltså som minst rätt till 150 000kr var.
Allt utöver det kan mamman fördela hur hon vill via testamente.
Om mamman vill ge barn 2. 100 000kr mer än till barn 1. för att kompensera för inflation kan hon alltså skriva ett testamente på att 100 000kr skall dras från arvslotten och ges till barn 2. Allt som är kvar efter detta avdrag skall delas lika.
Då blir det.
Barn 1 ) 1 300 000/2-200 000 = 450 000.
Barn 2) 1 300 000/2 +100 000-200 000 =550 000.

Precis, ingen omräkning enligt KPI eller liknande.

Att detta är huvudregeln framgår uttryckligen av 6 kap. ("Om förskott å arv") 3 § Ärvdabalken: "Avräkning av förskott skall ske efter egendomens värde vid mottagandet, såframt icke på grund av omständigheterna annat bör gälla.".

Det skulle väl vara om man kunde argumentera för att det finns någon omständighet som gör att något annat bör gälla, som isåfall skulle ge rätt att använda ett annat värde.

Det där kan ju tolkas tvärtom också. "värde" är ju just det, värde, 200tkr 1990 är mer värda än 200tkr 2016. Så om avräkningen ska ske efter egendomens värde vid mottagandet, så ska 200tkr vid mottagandet 1990 räknas som ett högre belopp 2016 och ännu högre 2026, just för att det beloppets värde är större idag än "igår".

Jag tyckte detta var en svår "moralisk" fråga och kunde inte riktigt "välja sida", men vad gäller skrivningen ovan kan jag inte låta bli att tycka tvärtemot vad du skriver, att man måste skilja på värde och belopp, och att värdet av ett visst belopp förändras över tid, vilket, enligt skrivningen ovan, innebär att den värdeändringen ska tas hänsyn till. Det är värdet vid mottagandet som är avgörande, inte beloppet (beloppets storlek).


Om det hade stått att det ska ske efter "beloppet" så hade det varit beloppet, och inte värdet som gäller, tänker jag då.

Du kan ju läsa SOU 1925:43 om 6 kapitlet, på sida 261-291. På sida 277-279 finns en utförlig beskrivning om 3 § där man diskuterar just detta och jämför med andra länder. På sida 262 står det bland annat "Vid denna avräkning tages ej hänsyn till den avkastning, som under tiden fallit av egendomen.". Har du fått 100 kr år 1990 är det alltså 100 kr som ska avräknas, och inte ett potentiellt belopp du skulle haft om du satte in pengarna på ett sparkonto och fått ränta. Jag har i övrigt inte sett någon praxis som säger att värden ska indexuppräknas enligt exempelvis KPI.

Det diskuteras på sida 278-279 också vad som kan tänkas vara omständigheter att "något annat" ska gälla.

Ja men det var ju intressant läsning, i stort sett hela den delen handler enkom om detta problemet, flera länder tillämpar justering för värdet och även i denna texten omnämns det i flera fall som det mer rätta. Ett intressant exempel är det med aktier som gåva vid olika tidpunkter, där samma mängd aktier ges vid olika tidpunter, då ska vid ett senare tillfälle inte ske någon jämkning för skillnaden i värde, men saken är ju den att det är ju precis det som har skett, aktierna har ökat i värde, och den som får aktier senare får aktier till ett värde som motsvarar värdeökningen som den som fick aktierna tidigare också har åtnjutit. Det är precis samma koncept fast med ett annat värdepapper, pengar istf aktier, som frågan här handlar om. Skillnaden är att den som fått pengar tidigare för att investera i en bostad har åtnjutit värdeökningen (eller mer korrekt undvikit den monetära värdeminskningen) genom investeringen i husköpet medans den som får samma belopp pengar långt senare inte åtnjuter samma värdeökning.

I alla fall intressant att förarbeten tar upp dilemmat i så stor grad och trots att de huvudsakligen är inne på spåret med jämkning av värdeförändring över tid, tydligen landar i att det inte ska jämkas.

Då förutsätter du att det skett en värdeökning av aktier eller fastighet, det kan ju vara så att det minskat i värde också.
Det tas upp som ett av skälen till varför det är olämpligt att räkna med dagens värde eftersom det inte vore rättvist för övriga arvingar om värdet skrevs ned så är det lika orättfärdigt om värdet skrivs upp.
Säg t.ex. att arvinge A fick 1000st aktier i SAS värda 100 000 i början av 2000-talet.
Dessa är idag avnoterade, de finns inte ens. De har alltså noll i värde.
Skall det då räknas som att inget förskott har skett?

Det finns alltså klart logik bakom att använda sig av nominellt värde.
Bägge sätt har sina för och nackdelar.

Nej, jag förutsätter ingenting, jag konstaterar bara att får de lika många aktier så får de också i någon mening samma värde, ty har aktierna gått upp, eller ner, i värde, så är det vad den senare också får. Men visst, det är inte nödvändigtvis samma sak som en inflationsjusterad kompensation, så det kan inte jämföras rakt av, vare sig åt ena eller andra hållet.


Det är du som förutsätter att det finns en orättvisa i att båda får ett belopp som motsvarar samma värde.
Jag måste säga att jag inte riktigt förstår varför det är orättvist att hänsyn tas till värdeförändringen över tid.


Det förklarar inte varför det skulle vara mer rättvist att någon som idag ska kompenseras för en gåva på 100 ksek i början av 2000-talet får 100ksek istället för en inflationsjusterad kompensering.

Exemplet med SAS-aktierna är ju utmärkt. Eftersom A fick 1000 st aktier i SAS i början av 2000-talet, så menar du/lagen, att det mest rättvisa är att B idag får ingenting. På samma vis kan sägas att A fick 10 000 D-mark 2000, så därför får B 10 000 D-mark idag. För det är ju vad jag förstår att lagen säger, arvinge B ska få idag samma gåva som A fick 2000, utan att justera för värdeförändringen över tid. Har värdet förändrats så att det är noll, då får B noll.

Jag kan konstatera att jag helt klart hamnat i åsikten att gåvan ska inflationsjusteras för att det ska bli rättvist. Det är också, trots allt, så som alla ekonomiska marknader och så gott som alla ekonomiska transaktion sker över tid, oftast genom det som vi kallar för ränta.