Justering för inflation vid förskott på arv över lång tid?

Min poäng är att det kan lika gärna bli fel oavsett vilken variant man väljer.
Går du på samma antal aktier så kan det bli att dagens värde bli allt från noll till extrema summor som inte ens kan täckas av arvet.
Går man på KPI så kan det också skilja mycket från hur värdet har utvecklats på gåvan.

Det kan alltså bli precis lika orättvist att gå på KPI som att gå på nominellt värde, det beror på omständigheterna i det specifika fallet.

Och nej du har fel som lagen är idag så får man nominellt värde alltså det värdet som det hade när gåvan gavs.
Med SAS aktierna skulle alltså förskottet räknas vara 100 000kr eftersom det var värdet då det gavs. Arvinge B skulle med dagens lag ha rätt till 100 000extra.

Skulle man istället gå på att arvinge B skall ha motsvarande 1000 aktier, så skulle han alltså idag få noll kr då aktierna inte lägre finns.

Går man på KPI skall arvinge B få ut 150 000kr.

Personligen anser jag att det blir minst fel med nominellt värde.

Jag tänker mig att idéerna bakom avslagen är väldigt gamla, och ordalydelsen idag bakom 6 kap 3 § är ju nu precis 100 år gammal (bortsett från mindre obetydlig justering). Det här med systematisk indexuppräkning såsom att räkna med exempelvis prisbasbelopp var väl inte "en grej" på den tiden. Kolla exempelvis KPI där man ser att penningvärdet höll sig extremt stabilt under hela 1800-talet jämfört med hur det utvecklade sig under 1900-talet. Jag tänker mig att tanken var att penningvärdet ansågs vara stabilt över tid. Att allt blev dyrare under första världskriget sågs nog snarare som ett beklagligt undantagsfall. Det är mycket möjligt att lagen hade sett annorlunda ut om den skrevs idag.

Det var helt klart en grej på den tiden att räkna med värdeförändringar över tid.
Det framgår tydligt i propositionen att man har haft det i beaktande och man jämför med andra länder som har olika modeller.

Du får tänka på att pengar utgör inte majoriteten av dödsbons tillgångar, 75-90% består av fastigheter och värdepapper.
En stor del av förskott på arv är också i värdepapper och fastigheter.
Dessa kan lika gärna tappa i värde som att öka i värde. Än mer så i dag än det var förr.

Ett av huvudargumentet för att använda nominellt värde, alltså det värdet som gällde vid tidpunkten är just för att det vore orättvist för andra arvingar att ta del av förskottsarvingens risk.
T.ex. då om en arvinge får 100 000kr i aktier eller en fastighet värd 100 000kr.
Skall andra arvingar då få 50 000kr om aktierna eller fastigheten tappat halva sitt värde? Då skulle ju de andra arvingar förlora 50 000kr.

Oavsett vilken modell man väljer så kan det beroende på omständigheterna i enskilda fall vara orättvist mot någon av arvingarna.

Ja det är nog en relevant synpunkt, och det är väl inte en fråga som står högt upp på lagstiftarens agenda i dagens Sverige. Så hur tycker du att damen borde göra?

Jag tycker att det är väldigt enkelt. Frågan i trådstarten handlar om det monetära värdet. Den som får aktier till ett visst värde vid en viss tidpunkt har alla möjligheter att själv hantera den risken, att sälja aktierna, eller behålla dem. Att sälja och köpa tillbaka dem. Mottagaren kan både växa och slösa pengarna/gåvan/arvet/värdet. Men det värde mottagaren fick är det värde hen fick. Oavsett i vilken form värdet gavs. Då är det väl inte orimligt att den som också får del av förskott i arvet vid en senare tidpunkt får någonting som motsvarar det värde som den första fick? Jag tycker mig fortfarande inte ha fått någon bra förklaring på varför den senare inte ska få något som motsvarar samma värde. Säg att den första fick en trerummare i vasastan, varför ska då den senare få en etta i tensta, bara för att en etta i tensta nu råkar kosta som en trea i vasastan kostade när den första fick sin lägenhet? Om svaret är att den senare också ska få en trea i vasastan, ja då har ju gåvan värdejusterats. Och följdfrågan blir då omdelbart - om den första fick 200 000 kr för att kunna köpa sig en trea i vasastan (ponera att den kostade så då), då ska den andra helt plötsligt inte få ett belopp som motsvarar vad en trea i vasastan kostar idag, bara för att gåvan råkade vara i pengar istället för i själva lägenheten. Det blir ju då ett bra exempel på orimligheten i att det värdet inte justeras i det monetära fallet.

Så då frågar jag, under vilka omständigheter är det orättvist att den senare får ett värde som är kpi-justerat?
Observera att det är "värdet" som saken gäller, inte formen av gåvan/förskottsarvet.

Motivationen var helt enkelt att de tyckte det var mest rättvist av de metoderna som fanns.
KPI är mest rättvist vid ett rent monetärt förskott. Men inte nödvändigtvis rättvist alls om gåvan bestått av fastighet eller värdepapper.
Nominellt värde är också helt förutsebart, alla vet vilken summa det handlar om redan från början.
All form av värdejustering inför osäkerhetsfaktorer.

Det står dig helt fritt att tycka annorlunda.
Själv vet jag inte riktigt vilken metod som är bäst, de kan alla slå väldigt fel beroende på individuella omständigheter.

När det inte är rättvist om det är KPI-justerat?
Ja, t.ex. om person 1 ärver något annat än pengar som sedan tappar väldigt mycket i värde.
KPI är en värdeökningsindex, det är genomsnittligt. Vissa saker ökar i värde i takt med KPI, andra saker mycket snabbare och ytterligare andra saker tappar värde gentemot KPI.
KPI är enbart helt rättvist vid ett strikt monetärt förskott och om arvtagaren bra haft pengarna på ett nollräntekonto.
Det finns mycket stora problem med att använda KPI som något sort rättvist mätvärde.

Om vi tar ditt ditt exempel med lägenheterna så blir ju inte KPI rättvist heller.
Snittpriset på en 3:a var 1980 ca 180 000kr.
Idag ligger det på 10,5miljoner
180 000kr 1980 är idag värt ca 750 000kr.
Även med KPI blir det ju totalt orättvist.

Men säg att det inte var en 3:a i Vasastaden. Det var en villa i utkanten av Deje för 200 000kr.
De är mer eller mindre värdelösa idag, de går knappt ge bort.
Är det då rättvist att arvtagare B får 750 000kr? Det är ju betydligt mer än värdet på det som arvtagare A fick.

Och hur hanterar du det om arvet är på 600 000kr.
Tycker du då att arvtagare B skall få allt idag och arvtagare A inget alls?
Det känns inte rättvist heller.

Som sagt. Det finns problem/orättvisor som kan uppstå oavsett vilken modell man väljer beroende på de specifika omständigheterna.

Det var inte riktigt så jag tänkte. Det stämmer att propositionen jämför principen om att värdera enligt nominellt värde vid gåvans överlämnande och realvärde där man tar hänsyn till själva gåvans värdeutveckling.

Det som saknas i propositionen vad jag ser är en diskussion kring att det kan bli orättvist ifall penningvärdet har förändrats över tid. Om en gåva given för länge sedan då var värd 1000 kr vore det kanske orimligt att avräkna bara 1000 kr idag. Min gissning är, som jag skrev, att när man tog fram de principer som ska gälla hade man den uppfattningen att penningvärdet var åtminstone relativt stabilt över tid istället för den ganska dramatiska inflationsutveckling vi haft de senaste 100 åren.

Kanske, om lagen togs fram idag, hade man valt en annan väg, t.ex. att man ska använda värdet vid överlämnandet mätt i prisbasbelopp eller att det ska indexuppräknas på något liknande sätt. Själv tycker jag detta är en mycket bra idé, eftersom det är en sorts kompromiss som i alla fall jag anser i de flesta fall blir mest rättvis, speciellt om det handlar om att gåvor givits för länge sedan.

Om arvlåtaren fortfarande lever tänker jag att denne kan bestämma att alla gåvor, inklusive tidigare gåvor, ska värderas utifrån en annan utgångspunkt, exempelvis värdet på gåvan när den gavs men justerat till dagens penningvärde, om denne anser att det skulle bli mer rättvist. I den gamla lydelsen av lagtexten står det nämligen "Avräkning av förskott å arv skall ske efter den mottagna egendomens värde vid mottagandet, såframt avräkning efter annat värde icke föreskrivits eller på grund av omständigheterna måste antagas hava avsetts.". Förkortningen av texten i den nyare lagen motiveras enligt Prop. 1958 Nr 144 "Därvid har 1 och 3 §§ något jämkats i redaktionellt hänseende".

I övrigt är det ju fritt fram att sedan testamentera kvarlåtenskapen som man vill för att utjämna kvarvarande skillnader (ha koll på laglotten bara).

Borde ju vara egalt om man fått pengar eller fastighet/värdepapper. Gåvomottagaren har ju möjligheten att direkt efter gåvan avyttra fastigheten eller värdepappren, väljer denne att behålla borde risken värdeökning/minskning även ligga på denne på samma sätt som om gåvan varit pengar och dessa investerats i fastigheter/värdepapper.

Det är inte alls säkert att en sådan möjlighet finns, tvärt om är ju den här typen av gåvor oftast specifika, t.ex. hjälp med husköp eller bil och liknande precis som det fall denna tråd ursprungligen handlar om.

Sen är som sagt inte KPI på något sätt en rättvis metod. Jämför vi t.ex. 1980 mot idag så är idag sparutrymmet mycket lägre, en mycket större del av lön/inkomst äts upp av levnadskostnader idag än tidigare, det tar inte KPI någon som helst hänsyn till.

Ja man har ju redan möjligheterna att själv välja olika villkor redan på förskottet och sedan med testamentet.

Jag är nu helt klart inne på att en KPI juster är det enda rätta och det gäller oavsett vilken form gåvan hade.

Den som ärvde aktier eller en lägenhet eller något annat än pengar, till ett visst värde då gåvan gavs, har därefter själv förfoganderätten över gåvan och kan välja att omsätta den i pengar om hen så vill.

Jag menar att det är värdet som ges vid gåvotillfället som ska ligga till grund för justering/avräkning vid ett senare tillfälle, och då enligt t.ex. KPI. Det torde vara det minst orättvisa = det mest rättvisa, IMO. Baserat på vad som framkommit här i tråden.

Varför är KPI ett bra mått för detta?
Arv och större gåvor används ju sällan till att köpa sådant som ingår i varukorgen för KPI (tex fastighetspriser ingår inte).