Källa: Länk
Alltså… ännu en attack mot ebolavården i Kongo. Tredje på en vecka. Den här gången stormar ett gäng unga män ett sjukhus i Ituri för att ta ut kropparna efter två släktingar som dött i ebola. Personalen får evakuera patienter och vårdare mitt i kaoset.
Det här är inte första gången heller – tält bränns ner, behandlingscenter sätts i brand, anhöriga försöker hämta kroppar som myndigheterna vägrar lämna ut. Och varför? Jo, för att kropparna är extremt smittsamma och måste hanteras av särskilda team. Men det där litar lokalbefolkningen uppenbarligen inte ett dugg på.
Det är samma mönster varje gång det blir ebolautbrott:
– Misstro mot myndigheter
– Rykten som sprids snabbare än viruset
– Folk som tror att sjukhusen orsakar smittan
– Våld mot vårdpersonal
– Begravningar som blir superspridare
WHO säger att varianten saknar godkänt vaccin och att sjukvården redan är på bristningsgränsen. Samtidigt rör sig folk över gränserna och myndigheterna försöker förbjuda större samlingar. Lycka till med det när folk inte ens accepterar att deras döda släktingar inte får tas hem.
Det mest intressanta är ändå det Tegnell sagt tidigare: att allt hänger på förtroende. Och det är ju exakt det som saknas här. Utan förtroende spelar det ingen roll hur många tält, klorflaskor eller internationella experter man skickar dit – folk kommer fortsätta storma sjukhus och bränna ner vårdcentraler.
Man undrar ju hur man ens ska kunna stoppa ett utbrott när lokalbefolkningen hellre attackerar vården än följer smittskyddet. Det är som att bekämpa en brand där halva byn springer runt och häller bensin på lågorna.
Vad ligger bakom den djupa misstron mot myndigheter och internationella vårdorganisationer?
Alltså… ännu en attack mot ebolavården i Kongo. Tredje på en vecka. Den här gången stormar ett gäng unga män ett sjukhus i Ituri för att ta ut kropparna efter två släktingar som dött i ebola. Personalen får evakuera patienter och vårdare mitt i kaoset.
Det här är inte första gången heller – tält bränns ner, behandlingscenter sätts i brand, anhöriga försöker hämta kroppar som myndigheterna vägrar lämna ut. Och varför? Jo, för att kropparna är extremt smittsamma och måste hanteras av särskilda team. Men det där litar lokalbefolkningen uppenbarligen inte ett dugg på.
Det är samma mönster varje gång det blir ebolautbrott:
– Misstro mot myndigheter
– Rykten som sprids snabbare än viruset
– Folk som tror att sjukhusen orsakar smittan
– Våld mot vårdpersonal
– Begravningar som blir superspridare
WHO säger att varianten saknar godkänt vaccin och att sjukvården redan är på bristningsgränsen. Samtidigt rör sig folk över gränserna och myndigheterna försöker förbjuda större samlingar. Lycka till med det när folk inte ens accepterar att deras döda släktingar inte får tas hem.
Det mest intressanta är ändå det Tegnell sagt tidigare: att allt hänger på förtroende. Och det är ju exakt det som saknas här. Utan förtroende spelar det ingen roll hur många tält, klorflaskor eller internationella experter man skickar dit – folk kommer fortsätta storma sjukhus och bränna ner vårdcentraler.
Man undrar ju hur man ens ska kunna stoppa ett utbrott när lokalbefolkningen hellre attackerar vården än följer smittskyddet. Det är som att bekämpa en brand där halva byn springer runt och häller bensin på lågorna.
Vad ligger bakom den djupa misstron mot myndigheter och internationella vårdorganisationer?
