Jag ska börja med att kort dra min egen bakgrund. Jag är lite gammaldags, tycker inte om mygel eller "snabba affärer". Jag har alltid skött mitt och försökt att vara ärlig. Jag har de senaste två decennierna arbetat på en myndighet där vi bland annat fick besök av Finansinspektionen som gav oss en bokstavligen hårresande beskrivning av hur "kundkännedom" eller KYC (know your customer) fungerar. På senare år har jag tyvärr tvingats dra mig tillbaka en del på grund av postcovid, hjärntrötthet, utmattning och en massa värk. Det lilla jag gör idag är en bråkdel mot tidigare, lite vanligt arbete och lite konsultarbete håller mig över ytan. Vidare är jag aktiv i ett litet lokalparti här i kommunen.
För ett par år sedan fick jag ett samtal från en gammal arbetskamrat. Det är en kille jag känner mycket väl. Han kommer från Balkan och är vad jag skulle betrakta som knegare. Han hade fått ett brev från Swedbank där han ombads förklara ett antal uppräknade transaktioner. Det märkliga i dessa transaktioner var att det var helt vanliga transaktioner som normalt förekommer i vilken familj som helst, t.ex. swish till barnen, swish från morsan, någon försäljning av något på Blocket osv. Många av transaktionerna visade sig vara återkommande sedan tidigare. Jag sa till honom att förklara dessa så gott det går, att ha underlag som visar på vad det är, till vem transaktionen går osv., men att han också borde öppna ett konto utomlands, t.ex. Revolut eller en bank från t.ex. hans hemland. Han körde med hängslen och livrem och skaffade sig konto i båda visade det sig sedan.
Nu spolar vi fram bandet lite grann. För omkring tre veckor sedan damp det ner ett brev från Resurs bank. Jag har en robotgräsklippare som jag köpte på delbetalning och tänkte inte så mycket på detta förrän jag läste brevet och i princip tappade hakan. Enligt deras skrivelse hade jag uppgett att jag är medborgare i Ryssland, Belarus, Somalia och Brunei. Brevet avslutades med ett förtäckt hot om begränsning, spärrning alternativt avslut av mitt konto hos Resurs Bank, ett konto där jag delbetalar en robotgräsklippare. Jag funderade på om det var ett nöt som hade skickat ut detta? Vill man inte ha sina pengar eller? Det som slog mig var dock att uppgifterna var så huvudlösa och fullständigt ogrundade att man måste vara fullständigt efterbliven för att ett sånt brev överhuvudtaget ska kunna passera systemet. Svaret blev så klart att jag är svensk medborgare, varken mer eller mindre, men att jag vill ha underlag i enlighet med GDPR, för det måste vara fel i Resurs system på något sätt.
Tiden gick och jag fick ett mejl att jag skulle ha lämnat uppgifterna i oktober 2023. Det var också allt jag fick veta. Hjärntrötthet till trots började jag minnas lite. Jag hade tidigare haft ett konto hos Resurs/Netonnet som jag sade upp i oktober 2023. Trots detta hade stjärnorna på Resurs lyckats plocka fram uppgifter från detta gamla konto trots att kundrelationen hade upphört. Detta är i strid mot principen om dataminimering och lagringsminimering i GDPR och uppgiften borde ha lämnats utan avseende. Uppgifterna är inte ens realistiska såvida jag inte önskar bli skickad ”till fronten” eller har en far från Somalia eller Brunei. Alla som har en farsa från Somalia håller säkert med…
Vad som däremot är lite mer allvarligt är att jag egentligen inte borde ha fått delbetala köpet. Jag är långtidssjukskriven, har en ganska usel ekonomi och köpte egentligen klipparen bara för att jag inte längre klarar klippa gräsmattan själv.
Enligt konsumentkreditlagen är det bristande kreditprövning i strid mot god kreditgivningssed att slapphänt acceptera kunder utan att bry sig om de ekonomiska följderna för dessa. Nu har jag i o f s betalat av två tredjedelar av skulden, men med nöd och näppe. Försäkringskassan strösslar inte precis pengar över en. Den felaktiga kundkännedomsprofilen är dock ett brott mot penningtvättslagens 3 kap. Verksamhetsutövare som Resurs får inte etablera affärsförbindelser eller utföra transaktioner vid bristfällig kundkännedom. Vårdslös hantering av personuppgifter som att vänta nästan tre år gör inte saken bättre.
Det är ganska flagranta överträdelser. För min del medförde detta både oro, ångest, ilska och irritation då jag aldrig varit anklagad, ifrågasatt eller misstänkliggjord av ett bolag jag haft en kundrelation med. Jag vet tyvärr hur det gick för min forna arbetskamrat. De nyöppnade kontona höll honom förvisso ekonomiskt precis över ytan, men vad hjälpte det när han ändå förlorade huset och i förlängningen hus och barn. Dessutom fick han sitt BankID spärrat så han kunde i princip inte göra något som kräver identifiering på nätet.
Med vetskapen om detta skickade jag kopior av mina skrivelser till Resurs även till Finansinspektionen och IMY. Mina förhoppningar om ett myndighetssverige som bryr sig om sina egna lagar och tillsynsområden fick sig en törn. Båda myndigheterna tog emot skrivelserna som ”för kännedom”. Ett mejl till folk jag känner på Finansdepartementet kanske kan så ett frö tänkte jag. Hur rättsäkert är det att banker och kreditinstitut kan få fabulera ihop uppgifter som de kallar för ”kundkännedom” som de sedan kan använda för att säga upp avtal med? Enligt min käre kollega på departementet är detta inget man tänkt att titta på.
Vi tar dagligen emot politiska flyktingar där förföljelsen kan komma från andra aktörer, men där staten inte vill skydda den drabbade, s.k. internt skyddsalternativ. Min käre arbetskollega visade sig vara aktiv i ett av de svenska riksdagspartierna. Hade han sökt asyl i ett annat land (dock inte EU) hade han beviljats detta på grund av att han spärrats ekonomiskt från ett liv i Sverige och för att svenska myndigheter vägrar honom hjälp. Detta är väldigt allvarligt och någonstans måste vi börja sätta en gräns för vad vi accepterar.
Jag tänker att jag berättar kort hur jag själv valde att lösa problemet (eller lösa och lösa, det är inte över än). För en bank eller ett kreditinstitut borde det jobbigaste vara om man inte får in pengarna. Så i mitt fall valde jag att debitera dem för att jag tvingats lägga betydande tid på utredning och korrespondens i enlighet med vad jag brukar fakturera. Det här varierar från fall till fall, men fritiden har samma värde som arbetstid och vad som kanske tar mig 4 timmar tar 10 timmar för någon annan. Kort och gott, fakturera kräken.
Vidare hävdade jag avtalsbrott och bristande lojalitetsplikt. Kortfattat kan det sägas så här. Tar vi i hand ska vi vara lojala mot varandra. Att hävda oriktiga uppgifter, ifrågasätta kundens redbarhet som det så vackert heter är ett allvarligt avsteg från den lojalitetsplikt som råder mellan avtalsparter. Det är inte bara hantverkare som ska agera fackmässigt och omsorgsfullt. Samma gäller för banker och kreditinstitut. Beter de sig som kretiner, lägger in felaktiga uppgifter som kan påverka din kreditvärdighet osv. är de skyldiga till ett vårdslöst avtalsbrott och blir då skadeståndsskyldiga.
Det man nu kan göra är att erbjuda dem förlikning och kvittning. Säg att krediten är på 4000 kr. Motkravet för tidsspillan och skadestånd på grund av felaktig personuppgiftshantering, lidande och kränkning överstiger kanske krediten. Då kan detta kvittas. Båda parterna går åt vart sitt håll. Avtalet och skulden upphör, de felaktiga uppgifterna raderas och inga ytterligare anspråk framställs. Accepterar inte banken kvittningen motsätter man sig fordran i helhet med hänvisning till motkravet. Här är det så klart viktigt att man skickat sin skrivelse (låt Google Gemini eller liknande skriva den) till banken och gärna till deras klagomålsansvarige (som de är skyldiga att ha enligt konsumentkreditlagen) och gärna till den kundkännedomsavdelning som skickat hotbrevet. Vid bestridande tas skrivelsen som helst skett per e-post med så att det framgår att banken fått skrivelsen och motkravet.
Avsluta det hela med ” Jag förväntar mig en skriftlig bekräftelse på mottagandet av detta brev samt ert ställningstagande inom 7 arbetsdagar. Om svar ej inkommit inom 10 bankdagar kommer jag att betrakta mitt motkrav som accepterat i sin helhet.” Kortfattat betyder det att om banken inte återkommit med svar anses de ha accepterat motkravet, s.k. negativ avtalsbindning. De får helt enkelt skylla sig för att de inte läst sin egen mejl.
Kom gärna med fler lösningar. Någonstans känns det som att det är dags att ta tag i de här oförskämdheterna som en del banker håller på med och som förstör folks liv.
För ett par år sedan fick jag ett samtal från en gammal arbetskamrat. Det är en kille jag känner mycket väl. Han kommer från Balkan och är vad jag skulle betrakta som knegare. Han hade fått ett brev från Swedbank där han ombads förklara ett antal uppräknade transaktioner. Det märkliga i dessa transaktioner var att det var helt vanliga transaktioner som normalt förekommer i vilken familj som helst, t.ex. swish till barnen, swish från morsan, någon försäljning av något på Blocket osv. Många av transaktionerna visade sig vara återkommande sedan tidigare. Jag sa till honom att förklara dessa så gott det går, att ha underlag som visar på vad det är, till vem transaktionen går osv., men att han också borde öppna ett konto utomlands, t.ex. Revolut eller en bank från t.ex. hans hemland. Han körde med hängslen och livrem och skaffade sig konto i båda visade det sig sedan.
Nu spolar vi fram bandet lite grann. För omkring tre veckor sedan damp det ner ett brev från Resurs bank. Jag har en robotgräsklippare som jag köpte på delbetalning och tänkte inte så mycket på detta förrän jag läste brevet och i princip tappade hakan. Enligt deras skrivelse hade jag uppgett att jag är medborgare i Ryssland, Belarus, Somalia och Brunei. Brevet avslutades med ett förtäckt hot om begränsning, spärrning alternativt avslut av mitt konto hos Resurs Bank, ett konto där jag delbetalar en robotgräsklippare. Jag funderade på om det var ett nöt som hade skickat ut detta? Vill man inte ha sina pengar eller? Det som slog mig var dock att uppgifterna var så huvudlösa och fullständigt ogrundade att man måste vara fullständigt efterbliven för att ett sånt brev överhuvudtaget ska kunna passera systemet. Svaret blev så klart att jag är svensk medborgare, varken mer eller mindre, men att jag vill ha underlag i enlighet med GDPR, för det måste vara fel i Resurs system på något sätt.
Tiden gick och jag fick ett mejl att jag skulle ha lämnat uppgifterna i oktober 2023. Det var också allt jag fick veta. Hjärntrötthet till trots började jag minnas lite. Jag hade tidigare haft ett konto hos Resurs/Netonnet som jag sade upp i oktober 2023. Trots detta hade stjärnorna på Resurs lyckats plocka fram uppgifter från detta gamla konto trots att kundrelationen hade upphört. Detta är i strid mot principen om dataminimering och lagringsminimering i GDPR och uppgiften borde ha lämnats utan avseende. Uppgifterna är inte ens realistiska såvida jag inte önskar bli skickad ”till fronten” eller har en far från Somalia eller Brunei. Alla som har en farsa från Somalia håller säkert med…
Vad som däremot är lite mer allvarligt är att jag egentligen inte borde ha fått delbetala köpet. Jag är långtidssjukskriven, har en ganska usel ekonomi och köpte egentligen klipparen bara för att jag inte längre klarar klippa gräsmattan själv.
Enligt konsumentkreditlagen är det bristande kreditprövning i strid mot god kreditgivningssed att slapphänt acceptera kunder utan att bry sig om de ekonomiska följderna för dessa. Nu har jag i o f s betalat av två tredjedelar av skulden, men med nöd och näppe. Försäkringskassan strösslar inte precis pengar över en. Den felaktiga kundkännedomsprofilen är dock ett brott mot penningtvättslagens 3 kap. Verksamhetsutövare som Resurs får inte etablera affärsförbindelser eller utföra transaktioner vid bristfällig kundkännedom. Vårdslös hantering av personuppgifter som att vänta nästan tre år gör inte saken bättre.
Det är ganska flagranta överträdelser. För min del medförde detta både oro, ångest, ilska och irritation då jag aldrig varit anklagad, ifrågasatt eller misstänkliggjord av ett bolag jag haft en kundrelation med. Jag vet tyvärr hur det gick för min forna arbetskamrat. De nyöppnade kontona höll honom förvisso ekonomiskt precis över ytan, men vad hjälpte det när han ändå förlorade huset och i förlängningen hus och barn. Dessutom fick han sitt BankID spärrat så han kunde i princip inte göra något som kräver identifiering på nätet.
Med vetskapen om detta skickade jag kopior av mina skrivelser till Resurs även till Finansinspektionen och IMY. Mina förhoppningar om ett myndighetssverige som bryr sig om sina egna lagar och tillsynsområden fick sig en törn. Båda myndigheterna tog emot skrivelserna som ”för kännedom”. Ett mejl till folk jag känner på Finansdepartementet kanske kan så ett frö tänkte jag. Hur rättsäkert är det att banker och kreditinstitut kan få fabulera ihop uppgifter som de kallar för ”kundkännedom” som de sedan kan använda för att säga upp avtal med? Enligt min käre kollega på departementet är detta inget man tänkt att titta på.
Vi tar dagligen emot politiska flyktingar där förföljelsen kan komma från andra aktörer, men där staten inte vill skydda den drabbade, s.k. internt skyddsalternativ. Min käre arbetskollega visade sig vara aktiv i ett av de svenska riksdagspartierna. Hade han sökt asyl i ett annat land (dock inte EU) hade han beviljats detta på grund av att han spärrats ekonomiskt från ett liv i Sverige och för att svenska myndigheter vägrar honom hjälp. Detta är väldigt allvarligt och någonstans måste vi börja sätta en gräns för vad vi accepterar.
Jag tänker att jag berättar kort hur jag själv valde att lösa problemet (eller lösa och lösa, det är inte över än). För en bank eller ett kreditinstitut borde det jobbigaste vara om man inte får in pengarna. Så i mitt fall valde jag att debitera dem för att jag tvingats lägga betydande tid på utredning och korrespondens i enlighet med vad jag brukar fakturera. Det här varierar från fall till fall, men fritiden har samma värde som arbetstid och vad som kanske tar mig 4 timmar tar 10 timmar för någon annan. Kort och gott, fakturera kräken.
Vidare hävdade jag avtalsbrott och bristande lojalitetsplikt. Kortfattat kan det sägas så här. Tar vi i hand ska vi vara lojala mot varandra. Att hävda oriktiga uppgifter, ifrågasätta kundens redbarhet som det så vackert heter är ett allvarligt avsteg från den lojalitetsplikt som råder mellan avtalsparter. Det är inte bara hantverkare som ska agera fackmässigt och omsorgsfullt. Samma gäller för banker och kreditinstitut. Beter de sig som kretiner, lägger in felaktiga uppgifter som kan påverka din kreditvärdighet osv. är de skyldiga till ett vårdslöst avtalsbrott och blir då skadeståndsskyldiga.
Det man nu kan göra är att erbjuda dem förlikning och kvittning. Säg att krediten är på 4000 kr. Motkravet för tidsspillan och skadestånd på grund av felaktig personuppgiftshantering, lidande och kränkning överstiger kanske krediten. Då kan detta kvittas. Båda parterna går åt vart sitt håll. Avtalet och skulden upphör, de felaktiga uppgifterna raderas och inga ytterligare anspråk framställs. Accepterar inte banken kvittningen motsätter man sig fordran i helhet med hänvisning till motkravet. Här är det så klart viktigt att man skickat sin skrivelse (låt Google Gemini eller liknande skriva den) till banken och gärna till deras klagomålsansvarige (som de är skyldiga att ha enligt konsumentkreditlagen) och gärna till den kundkännedomsavdelning som skickat hotbrevet. Vid bestridande tas skrivelsen som helst skett per e-post med så att det framgår att banken fått skrivelsen och motkravet.
Avsluta det hela med ” Jag förväntar mig en skriftlig bekräftelse på mottagandet av detta brev samt ert ställningstagande inom 7 arbetsdagar. Om svar ej inkommit inom 10 bankdagar kommer jag att betrakta mitt motkrav som accepterat i sin helhet.” Kortfattat betyder det att om banken inte återkommit med svar anses de ha accepterat motkravet, s.k. negativ avtalsbindning. De får helt enkelt skylla sig för att de inte läst sin egen mejl.
Kom gärna med fler lösningar. Någonstans känns det som att det är dags att ta tag i de här oförskämdheterna som en del banker håller på med och som förstör folks liv.
