Kristna Guden är ond, varför har han följare?

Du är överens med dig själv.

Det är en av orsakerna att många frikyrkor och sekter både historiskt och än idag ses som avfällingar från kristna tron, oberoende av vad de själva kallar sig.

Och det är givetvis helt förkastligt, att indoktrinera sina egna barn. Helt förtappat, faktiskt, för att använda ett kristet ord. Om man indoktrinerar sina egna barn i vilken tro som helst så har man, enligt mig, frånsagt sig sin rätt att kalla sig förälder.

Däremot håller jag inte med dig om att det skulle vara "i välmening". Också om det är den överlägset vanligaste ursäkten barn till sådana föräldrar tar till. De gör det, rent psykologiskt sett, för att förstärka sin egen tro. Det är samma psykologiska drivkraft som gör att sekter och frikyrkor i stort sett alltid landar i en kollektiv "vi mot dom"-psykos, men ur ett annat perspektiv. Att låta ens egna barn växa upp i mental och andlig frihet skulle göra dem till både ett direkt och latent hot mot det egna samfundet, därför hemfaller man till att stöpa om dem i en snäv, fastslagen form i enlighet med den egna dogmen. Det finns inget som helst välmenande i det, egentligen. Det starkaste inre drivkraften är i själva verket egoism, det handlar om föräldern och inte om barnet.

Ur ovanstående uppstår nästan alltid också en stark social kontroll inom den egna gruppen, där man tävlar i att vara from, troende och följa allt i den egna dogman. Att ens egna barn då skulle få vara fria barn och bete sig barn gör att man får "sociala minuspoäng". Tvärtom vill man skaffa sig pluspoäng genom att de är "små guds änglar" som perfekt står och rabblar den egna doktrinen, och från tidig ålder får de "rätta svaren" indoktrinerade i sig. Av sina egna föräldrar. Det finns numera hur mycket undersökningar som helst om det här, eftersom så många barn i så många länder utsatts för den typen av indoktrinering och det numera, tack och lov, är okej att både berätta om det och forska i det. Det börjar vanligtvis redan i den så viktiga "varför, varför, varför"-åldern (kring 2 år).

Jag känner bara avsky för sådana "föräldrar" och att säga att jag har noll respekt för dem som människor skulle vara en kraftig överdrift.

Ja, absolut. Min poäng var mera den att, om man vill hårddra argumentationen, en sann kristen barnuppfostran också inkluderar att man uppfostrat sina barn "till ateister" (), parallellt med att de kommer med i kyrkan, läser aftonbön och att man ärligt och uppriktigt försöker svara på alla deras knepiga frågor och inte minst det ifrågasättande som är genetiskt inbyggt att triggas i tonåren.

Det är inte ett hot mot barnens framtida kristna tro, och det har inget att göra med att ifrågasätta förälderns egen tro, tvärtom. Det sanna kristna målet är inte att ens barn ska välja att själv bli en kristen (också om det kanske är ens egen förhoppning), utan att om/när barnet som "ung semi-vuxen ) gör det valet så ska det vara ett genuint eget val, grundat i en förståelse både om vad kristendomen är och hur världen ser ut och funkar, och upplevelsen av hur det "känns" att tro på gud.

Om det är ett frammanipulerat eller "framskrämt" beslut så är det faktiskt värdelöst. Det är dessutom (intressant nog) en avgörande skillnad mellan en äkta kristendom och islam.

Det gör kristendomen till den mest moderna av de större religionerna, utan att behöva pillra på sina egna grundstenar. Sen är det en helt annan femma om "kristna" människor klarar av att leva upp till det...

Ok men jag är uppväxt i en sådan miljö och vet hur det är att växa upp i frikyrkomiljö. Jag inte bara tror.

Det är komplext och de vuxna runt ett barn i dessa miljöer vill sina barn lika väl som andra vuxna vill sina barn väl . Jag kommer inte ihåg nån elak vuxen med vissa undantag från min uppväxt utan det var välmenande och goda människor men de var vilseledda och levde i en falsk världsuppfattning.

Det var teologin som skadade mig. Inte elaka vuxna . Visserligen var det de som lärde ut teologin men det gjorde de ju för att de trodde det var absoluta sanningen.

Jag är fullt medveten, jag har vuxit upp på en plats där flera av mina kompisar hade frikyrkliga föräldrar.

Men enligt mig så är också de föräldrarna 100% ansvariga för sina egna handlingar, och 100% ansvariga för vad de själva accepterat som sin rätta tro. Det finns alltså ingen egentlig ursäkt för att man "välmenande" har skadat sina egna barn. Och om det mot förmodan skulle finnas en kristen gud nånstans i universum så kommer han inte att förlåta dem heller, om de inte själva först har insett hur fel de har gjort, ångrat sig ner i djupet av sitt hjärta och på sina bara knän bett sitt barn om förlåtelse.

Också det klart och enkelt enligt den milda klassiska kristendomen från Nya testamentet...

https://www.noeticmap.com/explore

Testa läsa några nära döden upplevelser. Detta är riktiga samlade upplevelser från forskning och medicinska studier. Riktigt intressant faktiskt, kanske kan det få en ateist att tänka "hmm kanske det ligger nåt i det här gudpratet ändå".

Varför vill du att människor ska bli kristna? Vad händer med dem om de inte blir det?

Jag vill att de ska se sanningen. Länken innehåller forskningsresultat, det är rå information. Om du tycker att skicka forskningsresultat är att försöka övertyga om kristendom, så måste det i så fall vara för att kristendom är sant.

Vad händer med dem om de inte ser "sanningen"?

De får skyffla kol i helvetet.

Mitt problem är att ni säger att gud är god och allsmäktig. Barn som våldtas av präster känns som något gud borde gå in och stoppa. Jag kan inte se vad ett barn har gjort för att förtjäna att våldtas. En gud som är allsmäktig borde stoppa det. Gör han inte det så är han bara ond. Eller så kanske han inte är allsmäktig och då faller alla era argument.

Hur exakt ska han stoppa det? Ska han personligen slå varenda en som försöker göra något dåligt på käften med en övernaturlig gudshand? De som gör dåliga saker gör det för att de inte bryr sig om guds vilja.

Hans lösning är att samla ihop alla som bryr sig om guds vilja, och ta dom till en annan värld som är perfekt. Sen får alla andra klara sig själva. Hur hade du gjort om du var gud? I detalj alltså, inte bara "fixat det", utan hur hade du fixat det?